Vaknade till en forstnupen morgon med rimfrost på bilarna och vitpudrade gräsmattor då jag vickade på persiennerna imorse. Associerade då direkt till den återbrukade rubriken för dagens alster.

Det kom jag på en annan höstdag, ett annat år då sommaren definitivt var ett minne blott. Och använde det som rubrik för den dagens blogg. Men recycling är ju så inne så det skadar väl inte att man även återbrukar orden ibland.

Helgen är över och måndagen börjar väl bli medelålders såhär i början av eftermiddagen.

Även om det var kallt imorse så har dagen ändå blivit en strålande vacker höstdag. En sån där dag då jag gärna hade knallat runt lite i mina svampskogar och spanat efter trattkantareller. De lever ju lite farligt om det blir många frostnätter. En eller två brukar de tåla men blir det för kallt för ofta så brukar de skrumpna ner till ingenting.

Jag har visserligen kvar både en pyts med frysta och en hel del torkade i täta glasburkar. Men skulle gärna torka fler eftersom de håller sig betydligt längre i torkat skick. Då vet jag inte ens om det finns någon gräns för hur länge man kan spara dem. I frysen tappar de liksom aromen om de ligger där alltför länge.

Men svampturer till de skogar där mina ställen finns låter sig liksom inte göras utan bil. Och det lär jag ju tvingas vara åtminstone till framåt onsdag eller torsdag. 

Så nu hoppas jag bara att det räcker med de reservdelar jag skaffat och inte dyker upp några nya bekymmer.

Såg i helgen att nu hade regeringen avsatt f.d moderatledaren från hennes nya jobb som landshövding i Stockholm. 

Då började jag fundera hur vanligt det är att man avsätter landshövdingar. Minns inte att jag har hört talas om nåt sånt förut. Men det kan förstås ha hänt ändå.

Om kungen mest har en ceremoniel roll så är det väl ännu mer så att vara landshövding, tänker jag. De klipper nåt band ett par gånger per år och inviger kanske nån industri eller skola eller så.

Därmed borde väl kompetenskravet inte vara alltför högt. Det borde finnas fler som klarar av att vara landshövding än de som INTE klarar det.

Anna Kinnberg-Batra klarade det alltså inte. D.v.s hon klarade inte av att hantera sina ärenden på ett korrekt sätt när hon gav ett fint jobb åt en kompis utan att annonsera ut tjänsten på brukligt vis.

Var det inte hon som gjorde sig känd som tyckande att Stockholmare var smartare än "lantisar" medan hon var ordförande i moderutternas ungdomsförbund.

Men som landshövding visade hon sig inte vara så himla smart själv...

Men de skakar säkert fram nåt annat välavlönat kneg åt henne och om inte annat lär väl landshövdingar ha en skaplig A-kassa, skulle jag tro. Fast deras kallas väl fallskärmar eller avgångsvederlag på finare språk.

Annars får hon väl be gubben sin att göra några extra stand-up-föreställningar så de skrapar ihop till grötsaltet ändå.

Men, nej, Annas välbefinnande behöver nog ingen vara orolig för. Hon har säkert ett gäng styrelseuppdrag i företag och organisationer så nog reder hon sig.

Reder er hoppas att också i gör, kära ordbrukare i världens alla hörn. Ha nu en fortsatt fin måndag i Glommersträsk, Almunge, Arlöv och Lysekil.

Vi ses! Nån dag...

Det lär vara kaffets dag idag! Men jag vet inte om man kan säga att jag firar den nåt speciellt. För dricker kaffe gör jag varenda dag och ungefär lika många koppar också.

Det har jag gjort sen femton års ålder och de enda undantag som funnits är under de 5-6 perioder av livet då jag har fastat. Då dricker man bara örttéer, frukt- och grönsaksjuicer, grönsaksbuljong och vatten.

Och sen dröjer det ju bara fyra dagar innan det är kanelbullens dag den 4 oktober.

Den dagen var ju tidigare den stora dagen för motståndarna till löntagafonderna. Kommer ni ihåg dem?

De där påhitten som enligt de borgerliga partierna skulla göra Sverige till en kommunistisk planekonomi men när sossarna talade om dem skulle ge de anställda del av företagens övervinster och ökat inflytande.

Såvitt jag kan minnas blev det väl varken eller. Fonderna infördes och inte märkte då jag varken nåt lkat inflytande eller någon del av firmans vinster. Sen vann Bildt valet 1991 och skrotade dem och jag märkte inte av det heller.

Så med facit i handen konstaterar jag att striden innan var en storm i ett vattenglas. "Mycket väsen för ingenting", som Shakespeare kallade sin komedi.

Tre år senare återfick S-blocket regeringsmakten men aldrig har jag då hört talas om några planer på att återinföra de där fonderna som det var så mycket tjafs omkring. ;am låtsas helt eneklt inte om att de ens funnits.

Så då kan de väl inte ha varit varken omstörtande eller främjande av anställdas inflytande och del av vinster.

Eller en flopp, för att tala klarspråk!

Och ännu ett bevis för politikernas förmåga att göra en höna av en fjäder bara för att få skrika lite åt motståndarna!

Så när då de förhatliga fonderna avskaffats måste man ju ha nåt nytt att fira och då blev det väl kanelbullen som är avsevärt mindre kontroversiell än löntagafonder.

Annars kan jag väl inte säga att jag har nån vidare koll på alla de där dagarna som instiftats under mina vuxna år. 

Att internationella kvinnodagen infaller den 8 mars vet jag, det lärde jag mig under mitt äktenskap.

Jag vet också att motsvarande dag för oss av det motsatta könet är den 19 november. Men ingen har någonsin firat mig den dagen och jag har inte själv heller gjort det. Utan det minns jag eftersom min ena dotter fyller år då.

Inte heller förstår jag riktigt vad den ska vara bra för. Min f.d arbetsköpare uppmärksammade alltid den 8 mars med tjejfika i personalmatsalen och nåt år fick alla kvinnor som var i tjänst den dagen en ros.

Något sånt var det minsann aldrig tal om på mansdagen. Inte heller att någon uttryckte sin uppskattning till en för att det råkade vara den dagen. Varken pukor och trumpeter eller ens en blomma, vad jag kan erinra mig.

Men det gör inget. Det finns ju så många andra dagar då alla bara skiter i en så vaför inte en till?

Nej, jag klagar inte - jag skojar bara! Alltid retar det väl nån.

Men folk är liksom mer toleranta i detta forum än t.ex Facebook. Skulle jag skriva om såna saker där så skulle det dyka upp fröknar och magistrar med pekpinnar och rätta mig inom nån minut bara.

Bara för att jag inte har så mycket mer att skriva om ska jag lägga ut bilderna jag tog utanför Mekonomen i Birsta igår. Det var nämligen inte bara hamburgergrillning och 25% rabatt på alla reservdelar utan även en liten bilutställning. Först en moder muskelbil som jag antar är byggd för någon sorts motorsport.

Denna BMW har säkert fler hästkrafter under huven än jag haft på alla bilar jag ägt sammanlagt. Sonen var mäkta imponerad medan undertecknad var mycket mer intresserad av de veteranbilar som också stod längs väggen i snålblåsten utanför Mekonomen. En Ford Prefekt och sen vad jag tror är en Ford Anglia från 40-talet. Annars vet jag inte alls vad det är för bilar. Men fina var de ändå.

Den som jag tror är en Anglia hade ju dessutom den gamla nummerplåten kvar som visar att den hörde hemma i Västernorrlands län. Den länsbokstaven var orsak till grannlänens öknamn på oss. "klyktattare".

Bokstaven Y ser ju som en klyka, därav denna nedsättnade benämning på ett härdat folkslag. Om sen vi hade några liknande skämt om dem kommer jag inte alls ihåg.

Däremot minns jag hur vi barn ibland sysselsatte oss på somrarna när vädret inte direkt tvingade oss att vara inne men inte heller inbjöd till bad och utelek.

Då kunde vi ibland sitta på den gamla mjölkbryggan som stod kvar nere vid E4 och titta på trafiken för att se varifrån alla bilar, långtradare  och turistbussar kom.

Vanligast var förstås X som var bokstaven för Gävleborgs län. Detta eftersom vår stuga var belägen bara en dryg kilometer mot gränsen till Hälsingland. Z-bilar från Jämtland såg vi också en del och vi kunde nog nästan alla de där länsbokstäverna på den tiden.

Dryga femtio år sedan nu och senare generationer kanske roade sig med att läsa de tre bokstäverna i reg.numret för att se om man kunde göra ord av dem. Eller roliga förkortningar kanske...

För att ändå i någon mån hyla kaffet ska jag, min själ, gå och  fixa lite eftermiddagskaffe att låtsas äta en fiktiv kanelbulle till. Några såna finns nämligen inte inom mitt hems väggar.

Men kaffe finns det! Trots att jag hade ett paket i lager köpte jag två paket till med Arvid Nordqvists "Gran Dia" för nån dag sen eftersom Coop X-tra hade extrapris på dem. Favoritkaffet tillsammans med Zoega.

Gör det ni med, kära ordbrukare! Ta er en kopp gott kaffe och njut gärna nåt gott till den om ni har nåt.

Ha sedan är fortsatt fin söndag i Perstorp, Tomteboda, Visby och Ragvaldsträsk.

Vi ses! Tänker jag...

Ganska bra dag idag, får man väl ändå säga. Om vandringsloppisen förra lördagen var ett fiasko så kan jag då inte klaga nämnvärt på resultaten under den gångna veckan. 

Lade ut flera av grejerna som inte såldes på loppisen på Blocket.se samt i en lokal köp/sälj-ssajt och har sen dess sålt grejer för nästan 2000 kronor.

Cykeln är såld liksom garagedomkraft, pallbockar, startkablar och vinkelslip. Det som återstår nu är väl en led-ljusramp, ett smörgåsjärn för två dubbelmackor och lte annat.

Så jag känner mig ganska nöjd ändå, även om saker gick åt h-e i börjab av veckan som snart gått.

Det har varit en ganska bra dag idag. 

Madame Citroen står kvar och skäms på sin parkeringsplats men jag har nu köpt hem de saker jag hoppas räcker för att få henne i kördugligt skick igen.

Yngstingen erbjöd sig att köra mig till Birsta, shopping-meckat norr om staden, för att hämta de reervdelar jag beställt från Mekonomen.

Vi började dock på östra sidan om E4;an på Biltema där han köpte nya stötdämpare till sin bil och vi båda avnjöt en Biltemakorv med bröd innan vi fortsatte till Mekonomen.

Där hade jag gruvat mig lite för priset på den rem och spännrullar som jag behövde för de koste dryga 1600 kronor.

Men just denna helg hade Mekonomen ett erbjudande där de gav 25% rabbat på alla reservdelar så då krympte de dryga 1600 kornorna till 1200, lite drygt.

Och inte mog med det! Dessutom bjöd de alla kunder på nygrillade hamburgare utanför entrén.

Så vi fick båda varsin rejäl lunch i form av Biltemkorv och Mekonmenburgare. För nästan inga pengar...

Sen bar det iväg hem och titta på SHL-hockey gratis från pratkanalen "Onlinehockey.TV".

Där fick jag se mina rödvita hjältar göra mos av Rögle BK på hemmaplan. 4-0 slutade matchen med Timrås siffror nämnda först.

Med detta facit hade det kanske varit att hoppas för mycket att tro att min V75-rad skulle ge utdelning, Och det gjorde den inte heller. Fyra rätt blev det och alla vet ju att "nära skjuter ingen hare".

Men jag kan leva med det. Dagen gav ju så mkt annat!

Hoppas att också ni, kära ordbrukare har haft en bra dag i Almunge, Torekov, Fårö och Bollstabruk.

Vi ses!

"Ôm Gud vill å pjäxer´n håll`!

Ovanligt kortfattad idag. För att vara jag... Tänkte bara presentera ett klipp jag hittade på "Tuben" idag.

Den där Trump... Han ni vet med det orangea håret och käften som det hela tiden rinner förolämpningar ur mot hans medtävlare i valkampen. 

Kamal Harris har ju rötter från Haiti och nu har alltså Donald stått inför några tusen åhörare på plats och några miljoner via TV-apparaterna och påstått att i Springfield bor det ett antal haitier och att dessa kidnappar folks katter och hundar i syfte att slakta och äta dem. På fullt allvar...

Detta föranledde sedan den eminente Jacke Sjödin, vars alster jag publicerat många av här, att författa en liten visa om saken. Lyssna på den och få (förhoppningsvis) ett gott skratt!

Om du har skratta färdigt nu, kära ordbrukare, önskar jag er alla en fin fredag och helg i Åmotfors, Härryda, Pålsboda och Valdemarsvik.

Vi ses!

Att inse att man är en jävla idiot gör faktiskt ganska ont. Speciellt om det innebär att man godtroget låtit sig luras så in i helvete!!!

Där är jag nu. Sitter med en virtuell skämskudde framför ansiktet och förbannar min egen dumhet.

I måndags lade jag ut annonser på Blocket för några av de saker som nästan ingen ens kom och tittade på när vi hade vandringsloppis i området i lördags. Intalade mig själv att inte hoppas på snabba affärer utan vara beredd på att det kunde dröja lite.

En av sakerna var en sån där primitiv mobiltelefon som man i stort sett bara kan ringa och sms;a med. Den var dock nästan oanvänd. Köptes för några år sedan då jag fick problem med min dåvarande I-phione.

Men eftersom jag fick snabb experthjälp med aj-fånen av min ena dotter så lades den nya tillbaka i kartongen efter bara nån dag. Och där har den legat till nu. Så jag satte priset 200 kronor på den i annonsen.

Och efter bare en stund fick jag ett sms med "blocket" som avsändare att en kvinna i Blattnicksele i Lappland hade köpt och betalt telefonen via dem. Men för att få betalningen till min bank måste jag skriva in kortnummer och bekräfta med mobilt bank-ID. Vilket jag gjorde i god tro.

Sen kom nästa meddelande där de ville veta saldot på kontot för att verifiera att det var rätt nr. Då blev jag lite misstänksamm men bestämde mig ändå för att Blocket ju är så etablerade att de måste väl vara pålitliga.

Så jag fyllde i saldot i min naiva dårskap.

Samma kväll får jag se att sadlot minskat med 3 800 kronor till något som hette "TransferGo".

Då trillade poletten ner och jag riktigt kände hur jag förvandlades till en åsna, sådär som det brukar vara på tecknad film när nån låtit sig grundluras.

Givetvis tog jag omedelbart kontakt med min bank och spärrade kortet. Anmälde även till Blocket och såklart till polisen.

Polisen fick jag svar ifrån igår morse att ärendet var nedlagt eftersom de bedömde att det inte gick att utreda.

Idag är det alltså på det sättet att den kriminella världen ligger så långt före polisen och hederliga företag att de ger upp redan innan de ens försöker utreda. Skrämmande!

Nytt kort är beställt men jag är ekonomiskt bakbunden eftersom jag inte har ett giltigt kort att betala med eller ens plocka ut kontanter från bankomaten om jag skulle välja det.

Och det är ju bra på så sätt att jag ju inte gör av just nånting förän mitt nya kort dimper ner i brevlådan.

Det ska det, enligt min bank, göra på fredag.

MEN... då är det ju dessutom så att Postnord delar ut post måndag, onsdag, och fredag varannan vecka men den häär veckan är det bara tisdag och torsdag. Så jag lär få vänta på det tills på måndag.

Egentligen borde jag väl inte blogga om den här saken och därmed tydliggöra för mina kära ordbrukare vilken korkad åsna jag verkligen är som låter mig luras sådär.

Men jag tänker att om jag gör det så KAN det ju hända att någon människa läser och sedan minns det då han/hon själv blir föremål för samma eller liknande skurkar. Därför blottar jag min egen dumhet för alla som vill läsa.

Jag tycker själv att jag brukar vara försiktig med kontouppgifter och sånt. Men tydligen inte tillräckligt.

Därför råder jag alla mina ordbrukare att gå in på er internetbank, ni som har en sån.

Sök sen där efter info om hur man skyddar sig mot bedragare på bästa sätt. Och ni som eventuellt inte använder internet för betalningar och bankärenden kan ju googla och ta reda på så mycket ni bara kan.

Så ni slipper att sitta med skämskudden framför era rodnande ansikten och känna er som åsnor.

Banken kunde inte svara på om jag hade nån chans att få ersättning via deras försäkringar men OM jag alls får nåt så dröjer det 5-7 veckor ungefär. Detta p.g.a att de har så många anmälda bedrägerier att utreda.

Så nu måste jag försöka låna ihop såpass att jag klarar den kommande månaden. För när räkningarna är avklarade blir det inte många kronor kvar, kan jag säga.

Håll era tummar för att jag lyckas med det, kära ordbrukare. Och ha det så bra ni kan till nästa gång jag skriver nåt här. Vi ses!

Tur att det var igår och inte idag vi hade vår vandringsloppis för dagens väder är betydligt sämre, Inget regn ännu men hotfulla moln och ingen värme i luften alls.

Har väl kommit över den värsta besvikelsen nu och beslutat att använda andra kanaler för att försöka kränga iväg lite av mina överflödiga prylar.

Beträffande den där piratkanalen på nätet där man kan se SHL-hockey helt gratis så funkade den helt klockrent och jag fick se hela premiärmatchen igår kväll borta mot Luleå.

Resultatet av den var nästan mer deprimerande än loppisresultatet. Timrå kammade noll i Luleå. Blev både mål- och poänglösa i första seriematchen. Så den är det bara att glömma och se framåt. Nästa gång är det Örebro som kommer på besök i SCA Arena och då bänkar jag mig igen framför datorn.

När jag inte har annat för mig är jag en ganska flitig användare av Youtube med allsköns info eller tokerier. Och då och då händer det att det dyker upp ett guldkorn. Det gjorde det idag.

Att jag inte är nåt större fan av Donald Trump vet alla som läser mina inlägg och just därför gillade jag verkligen vad jag hittade av en slump idag.

Några amerikaner, familj, grannar eller kanske goda vänner har skrivit en ny test till Eddie Grants gamla kampsång om Sydafrika mot dåvarande apartheidregimen, "Gimme hope Jo´anna". Tänkte dela den med er alla...

Fyndigt och bra text, tyckte i alla fall jag. Att de dessutom sjunger rätt bra och har musik till också gör ju inte saken sämre. Eller vad tycker ni, kära ordbrukare?

För mig är det en gåta hur den mannen ens kan vara i närheten av att ens bli presidentkandidat. Med alla hans tilltag, övertramp och nedsättande ord om politiska motståndare och inte minst de kändisar som öppet stödjer Kamala Harris. "Jag hatar Taylor Swift" sa han till exempel nyligen.

Lkinande uttalanden har han fällt om Robert De Niro, Bruce Springsteen och flera andra. 

Men det är väl bara en tidsfråga innan vi har svenska politiker som beter sig likadant. Vi har ju en tendens att ta efter så mycket annat som de säger och gör därborta på andra sidan pölen.

Idag ska jag steka revbensspjäll i min slow cooker. Willys hade extrapris sist jag var där och handlade så de ska kryddas och läggas i grytan ganska snart. Sen rör jag ihop lite coleslaw att ha som tilltugg.

Tänk nu på vilodagen så att ni helgar den, som bibeln säger, kära ordbrukare i Mörrum, Mattmar, Hjo och Gnarp.

Annars kanske nån annan... Nej, förresten, det var inget!

Vi ses!

Vandringsloppis! Lät som en jättebra idé, tyckte jag då jag såg blänkaren i FB-gruppen för mitt bostadsområde. Så jag anmälde mig direkt och förberedde mig i flera dagar genom att gå igenom mina prylar både i lägenheten och förrådet. Och fick ihop en hel del, tyckte jag.

Tiden som loppisen skulle pågå var mellan 11-16 idag. Så vid tiotiden satte jag igång att först kånka upp det gamla tunga tapetbordet från källaren och rigga upp det vid hörnet av huset mot gatan utanför.

Sen bar jag grejer både från källaren och lägenheten så jag var alldeles slut när väl allt var på plats. Räknade aldrig men jag gissar att jag hade 30-40 olika föremål som jag hoppades bli av med och få in en slant på.

Bland annat en mountainbike i gott skick, ett dubbelt smörgåsjärn och diverse bill-pyssel-grejor. Som en garagedomkraft, pallbockar och en LED-ljusramp värd säkert över tusen kronor.

Nedan kan ni se hur det såg ut när min loppis öppnade....

Jag beslutade också att den som köpte cykeln även skulle få med ett lås plus cykelhållare som monteras på bilens dragkrok. Men jag har både cykel, lås och hållare kvar. Plus nästan allt det andra också...

Det kan inte betraktas som nåt annat än ett fiasko!

Av 40-talet artiklar sålde jag två. Ett par Bluetooth-hörlurar samt en gammal tavla. Och fick in 200 kronor totalt.

Lurarna såldes för 150 kr till en cyklande man ganska nära mig i ålder, skulle jag tro.

Sen dök det upp två unga damer från nåt annat land som inte talade svenska. Så då fick jag använding för min skolengelska. Som är i väldigt gott skick med tanke på att det är 49 år sedan jag lämnade skolvärlden.

En av dem blev kär i en av tavlorna som samlat damm i mitt förråd i många år. Den är arvegods och jag trodde länge att den var målad av min morfar. Men jag visade den för en av mina mostrar en gång och fick då veta att den säkert INTE var ett av morfars konstverk. Han signerade alltid sina tavlor, sa hon. Och denna hade ingen konstnär angivem.

Men den unga tjejen som köpte den var lycklig när jag bara begärde femtio kronor för den.

Den föreställde ett svenskt (norrländskt?) landskap med en skev lada på en gräsbeväxt sluttning ner mot nån sorts vatten och ett berg i bakgrunden.

När jag började bära fram mina grejer gladdes jag åt det vackra vädret. Strålande solsken om än ingen värme i luften. Och det brukar ju vara en hel del folk som är ute och promenerar på helgerna om vädret är bra.

Men idag var det sannerligen inte många som kom förbi.

Och alltså ännu färre som stannade till och kollade in mitt utbud.

Nåja, jag får väl se det som en lärorik erfarenhet till nästa gång nån kläcker idén om vandringsloppis.

1½ timme innan utsatt sluttid slog jag vantarna i bordet och gav upp. Då hade jag inte haft en enda besökare på mer än en timme. Så det var bara att plocka ihop sakerna jag hade hoppats få sälja och få in några extra slantar på.

Det mesta är lastat bak i bilen just nu. Jag orkade inte riktgt bära ner allt i förrådet igen.

Funderar dessutom på att kanske lägga ut några av sakerna på Blocket, Tradera eller i nån köp-och-sälj-grupp på FB.

Så... när jag väl var klar och alla spår efter min lilla loppis var bortburna var jag rätt trött så jag gick in för att vila en stund innan jag orkade ge Thea hennes promenad.

Det är dock avklarat nu samt att jag hunnit äta middag så nu känns det lite bättre.

Ännu bättre kommer jag att må om jag lyckas få till det med piratkanalen jag fick tips om i våras där jag kan se Timrå IK i SHL helt gratis. Det funkade till sist då men vi får väl se om det fortfarande gör det.

För idag startar vintern. Eller i alla fall ishockeysäsongen. Och den är sannerligen efterlängtad.

Njut av helgen nu, kära ordbrukare på Ven, i Bastuträsk, Skärhamn, Östhammar och Obbola.

Annars kanske nån annan gör det...

Tror ni inte att det blev onsdag den här veckan också? Denna mitt-i-veckan-dag som ibland kallas lill-lördag eller pig-lördag. Jo, för på den tiden "fint folk" hade pigor hemma så arbetade dessa sex dagar i veckan. Helgerna ville ju husfolket ha dem till hands ifall man fick för sig att ha bjudningar hemma eller om det kom gäster ändå.

Så då avtalades det att onsdagarna skulle var pigornas lediga dag. Då kunde de slå sig lösa och gå ut och roa sig om de nu hade såpass betalt att de hade råd med det.

Utan att veta säkert tror jag dock att många av dessa huskors ägnade sin fridag åt vila och avkoppling, Särsklit med tanke på att deras sju arbetsdagar var så långa och slitsamma.

Nån gång i min barndom berättade min mormor om det där gamla pigsystemet och jag minns att jag då frågade hur de där rika familjerna bar sig åt med allt på onsdagarna. Matlagning, servering och disk till exempel. Om de nu inte klarade av det annars utan behövde någon som gjorde det, var min tanke.

Då sa hon att de riktigt rika åt på resturang de dagar pigorna fick vila men att det även fanns små agenturfirmor som tillhandahöll vikarier som arbetade på onsdagarna. Hur dessa sen försörjde sig på övrig tid har jag ingen aning om men kan väl tänka mig att det handlade om såna som hade diverse ströjobb olika dagar. Detta var inte helt ovanligt fram till kanske andra världskrigets slut ungefär. T.ex städning, sömnad och diverse annat.

En släkting har ägnat en del tid åt att släktforska och på mammas sida av släkten finns då inte mycket att skryta med. Åtminstone tillbaka till 1700-talet var det bara hårt arbetande människor som levde under små omständigheter.

Lite som i klippet jag tänkte bjuda på idag. En lite annorlunda Lundellare som jag gissar att inte så många av mina kära ordbrukare ens har hört. "Pigor och drängar" heter den och handlar väl egentligen om just släktforskning och den besvikelse man kanske kan uppleva då man inte hittar några mer bemärkta personer än torpare, sågverksarbetare, skogshuggare och... Pigor och drängar!

"Jag hade kanske hoppats på ett ursprung av klass. Den rättmätige arvingen till nån fjärran slottsterass..."

Den enda släktingen (på rätt långt håll) som på nåt sätt var berömd var skalden Gustaf Fröding. Han var kusin eller tremänning med min morfars pappa, om jag minns rätt.

Och samma blir det ju för mina efterkommande släkten i framtiden. Jag kommer kanske att omnämnas som en enkel gubbe som tillbringade hela sitt yrkesliv i en skitig fabrik.

Nåja, vem bryr sig. När jag väl flyttat till en etta med jordvärme men utan utsikt så får de väl säga vad de vill om mig. Det räcker för mig om mina egna barn kan minnas mig med lite glädje den dagen vår herre bockar för mitt namn i den stora svarta boken.

När det sker vet ju ingen så varför inte bara fortsätta och inte låtsas om att man har det mesta av framtiden bakom sig. Planera och önska och drömma om ett bättre liv, en bättre värld.

Dagen idag ska ägnas åt en inledande inventering av mitt hem och se vad jag kan klara mig utan. Inför den vandringsloppis jag skrev om i förra veckan. Har börjat så smått och vet redan att jag kommer att fylla upp det 2,5 meter långa tapetbord som står i källaren och som jag tänker montera upp utanför huset på lördag. Inte klokt så mycket jox man samlar på sig.

Ett dubbelt smörgåsjärn som äldste sonen lämnade kvar när han flyttade och inte vill ha. En pastamaskin som inte har använts på mer än 15 år. en banankartong full med julprydnader, bl.a en ganska rejäl julkrubba med stall, vise män, djur och ett litet Jesusbarn i sin krubba. Den har inte ställt fram på mer än 30 år och lär inte användas sen heller. En annan banankartong med gamla gardiner och annat textilt som kanske kan bli till mattrasor för nån som gillar att väva. Eller nåt annat.

Några hundralappar borde väl mitt skräp inbringa, tycker jag. Om inte annat så kanske det blir lite mindre att bära vid nästa flytt. När nu det kan bli...

Så nu hoppas jag bara att vädergudarna är med oss på lördag så det inte ösregnar. I så fall lär det inte komma många besökare...

Därmed tackar jag för den här gången. Nu ska jag fixa lite kaffe och när det är urdrucket blir det en promenad med 8 kg hund i andra änden av kopplet.

Ta vara på dagen för den kommer aldrig tillbaka. Å andra sidan kommer det ju andra, nya dagar istället...

Vi ses!