Tror ni inte att det blev onsdag den här veckan också? Denna mitt-i-veckan-dag som ibland kallas lill-lördag eller pig-lördag. Jo, för på den tiden "fint folk" hade pigor hemma så arbetade dessa sex dagar i veckan. Helgerna ville ju husfolket ha dem till hands ifall man fick för sig att ha bjudningar hemma eller om det kom gäster ändå.

Så då avtalades det att onsdagarna skulle var pigornas lediga dag. Då kunde de slå sig lösa och gå ut och roa sig om de nu hade såpass betalt att de hade råd med det.

Utan att veta säkert tror jag dock att många av dessa huskors ägnade sin fridag åt vila och avkoppling, Särsklit med tanke på att deras sju arbetsdagar var så långa och slitsamma.

Nån gång i min barndom berättade min mormor om det där gamla pigsystemet och jag minns att jag då frågade hur de där rika familjerna bar sig åt med allt på onsdagarna. Matlagning, servering och disk till exempel. Om de nu inte klarade av det annars utan behövde någon som gjorde det, var min tanke.

Då sa hon att de riktigt rika åt på resturang de dagar pigorna fick vila men att det även fanns små agenturfirmor som tillhandahöll vikarier som arbetade på onsdagarna. Hur dessa sen försörjde sig på övrig tid har jag ingen aning om men kan väl tänka mig att det handlade om såna som hade diverse ströjobb olika dagar. Detta var inte helt ovanligt fram till kanske andra världskrigets slut ungefär. T.ex städning, sömnad och diverse annat.

En släkting har ägnat en del tid åt att släktforska och på mammas sida av släkten finns då inte mycket att skryta med. Åtminstone tillbaka till 1700-talet var det bara hårt arbetande människor som levde under små omständigheter.

Lite som i klippet jag tänkte bjuda på idag. En lite annorlunda Lundellare som jag gissar att inte så många av mina kära ordbrukare ens har hört. "Pigor och drängar" heter den och handlar väl egentligen om just släktforskning och den besvikelse man kanske kan uppleva då man inte hittar några mer bemärkta personer än torpare, sågverksarbetare, skogshuggare och... Pigor och drängar!

"Jag hade kanske hoppats på ett ursprung av klass. Den rättmätige arvingen till nån fjärran slottsterass..."

Den enda släktingen (på rätt långt håll) som på nåt sätt var berömd var skalden Gustaf Fröding. Han var kusin eller tremänning med min morfars pappa, om jag minns rätt.

Och samma blir det ju för mina efterkommande släkten i framtiden. Jag kommer kanske att omnämnas som en enkel gubbe som tillbringade hela sitt yrkesliv i en skitig fabrik.

Nåja, vem bryr sig. När jag väl flyttat till en etta med jordvärme men utan utsikt så får de väl säga vad de vill om mig. Det räcker för mig om mina egna barn kan minnas mig med lite glädje den dagen vår herre bockar för mitt namn i den stora svarta boken.

När det sker vet ju ingen så varför inte bara fortsätta och inte låtsas om att man har det mesta av framtiden bakom sig. Planera och önska och drömma om ett bättre liv, en bättre värld.

Dagen idag ska ägnas åt en inledande inventering av mitt hem och se vad jag kan klara mig utan. Inför den vandringsloppis jag skrev om i förra veckan. Har börjat så smått och vet redan att jag kommer att fylla upp det 2,5 meter långa tapetbord som står i källaren och som jag tänker montera upp utanför huset på lördag. Inte klokt så mycket jox man samlar på sig.

Ett dubbelt smörgåsjärn som äldste sonen lämnade kvar när han flyttade och inte vill ha. En pastamaskin som inte har använts på mer än 15 år. en banankartong full med julprydnader, bl.a en ganska rejäl julkrubba med stall, vise män, djur och ett litet Jesusbarn i sin krubba. Den har inte ställt fram på mer än 30 år och lär inte användas sen heller. En annan banankartong med gamla gardiner och annat textilt som kanske kan bli till mattrasor för nån som gillar att väva. Eller nåt annat.

Några hundralappar borde väl mitt skräp inbringa, tycker jag. Om inte annat så kanske det blir lite mindre att bära vid nästa flytt. När nu det kan bli...

Så nu hoppas jag bara att vädergudarna är med oss på lördag så det inte ösregnar. I så fall lär det inte komma många besökare...

Därmed tackar jag för den här gången. Nu ska jag fixa lite kaffe och när det är urdrucket blir det en promenad med 8 kg hund i andra änden av kopplet.

Ta vara på dagen för den kommer aldrig tillbaka. Å andra sidan kommer det ju andra, nya dagar istället...

Vi ses!