Söndagen har gått i stillhetens tecken. Hade jag varit religiös hade jag kunnat klappa mig själv på axeln och berömt mig själv för att ha helgat vilodagen. Det enda jag har åstadkommit som kan lknas vid någon sorts arbetsinsats är tre promenader med fyrbenta sambon. Men det är ju av nöden tvunget annars hade jag tvingats plocka fram skurhink och mopp och skura rent på golven efter henne. Och DET liknar ju mer arbete än en liten promenad.

Och så har jag ju förstås lagat brunch och middag. Men sånt gör väl även de mest rättrogna undantag för, tänker jag. För jag har då aldrig hört talas om att de fastar på söndagarna, de heller.

Häromsistens skrv jag om den där bastusången som ska tävla för oss i Eurovision om någon vecka eller så och att den blivit viral. Men det är ju inte det enda svenska som är viralt just nu.

På nätet har jag förstått att den där älgvandringen som just nu pågår tydligen också har blivit en världsnyhet.Det görs till och med reaktionsvideos om den från Sydamerika, Holland, Kanada och Australien t.ex

Och jag som knappt ens förståe att den engagerar så många bara här hemma. Första gången jag hörde talas om saken tänkte jag nog mest att... Vad ska det vara bra för? Och hur kul kan det vara?

Men nu vet jag att det finns åtmintone en äldre dam i norra England som tittar slaviskt och är så hänförd att hon förbereder mat som är bara att värma för att missa så lite som möjligt.

Fast om folk nu gillar att titta på älgar som älgar runt i skogar eller simmar över åar och vattendrag så får de väl göra det om de vill. Själv har jag svårt att hitta nåt intresses för det där.

Tänker väl ungefär att har man sett en älg så har man sett alla. De ser ju väldigt likadana ut förutom att en del av tjurarna har lite större hornkrona. Så för mig är det ungefär lika spännande som att se målarfärg torka...

Igår besökte jag mitt närmaste Willys för att fylla på lite  småsaker. Och i rödlappskorgen hittade jag en rejäl bit s.k parisergrill från Nyhléns chark med 30% nedsatt pris.

Jag talar alltså om den där sortens korv som, i alla fall i mina trakter och i alla fall förr i tiden, såldes som "Parisare" i de flesta Sibyllakiosker. Korv med bröd fast samma form som en hamburgare alltså.

Efter en kort överläggning med mig sjäälv scannade jag in den och lade den i kassen. Mindes att jag hade två hamburgerbröd i frysen och tänkte att det kan duga till middag.

Idag tror jag inte att så många korvhak serverarr Parisare längre och kanske var det en norrländsk fluga på 70- och 80-taeln då jag handlade i såna inrättningar mycket oftare än jag gör numera. Om några mer sydliga ordbrukare vet så får ni gärna berätta för mig om det fanns även på era breddgrader och även om de fortfarande säljs nånstans.

Hur som helst så kom jag på medan de låg i pannan och grillades att jag skulle testa att lägga på lite ost också som man gör med hamburgarna. Och det blev riktigt gott faktiskt.

Men det blev ju massor över av själva korven så idag smojsade jag ihop en stroganoff av resterna och det blev hela tre framtida middagar i matlådor som jag ställer i frysen. C;a 40 kr för fyra middagar alltså plus ris som jag redan hade hemma liksom hamburgerbröden.

Förresten finns det ju knappt några korvkiosker kvar längre. De är väl utkonkurrerade av bensinmackarna som ju numera, i många fall, är både korvkiosk, fik, matbutik och postombud.

Det blev inte så spirituellt eller intressant idag. Får kanske skylla på formsvacka. Eller på "makterna". Eller också skyller jag på regeringen. Det är deras fel att man inte orkar hålla sig på tårna varje dag.

Men... En halvtaskig blogg är ju också en blogg! Och ingen tvingar ju någon att läsa. Det FINNS en slumpknapp som raskt tar en härifrån om man inte orkar med mitt svammel.

Men för de som ändå läste ända hit kan jag trösta er med att det strax är över.

Var rädda om varandra, kära ordbrukare i Österfärnebo, Grundsunda, Hissmofors och Bergkvara.

Vi ses! Slår jag mig i backen på! Men när? 

Det får vi väl se...