Vad tycker ni om vädret? Är ni för eller emot?

Så brukar Ronny Eriksson säga om allt möjligt  "Är ni för eller emot", alltså

För en stund sen var jag först för. Åtminstone litegrand.

Det var så att Thea kom och krafsade mig på låret medan hon grymtade på det sätt hon brukar när naturbehoven gör sig påminda.

Så jag tittade ner på henne och svarade att; Jaså, behöver du gå ut?

Då grymtade hon igen och sprang ut i hallen och satte sig att titta uppfodrande på mig.

Så jag reste mig och tittade ut genom fönstret. Blöt asalt men uppehåll just då.

Så jag följde efter Thea och gick för att kliva i skorna och hänga på mig en jacka. Därefter kopplade jag min lilla sambo och steg ut i trapphuset.

Och då jag tittade ut genom fönsterrutan i porten hade det gått från uppehållsväder till hällregn och halv storm.

Då blev jag hastigt emot och vände in för att hämta ett paraply.

Vovven tvekade vid porten då hon såg ovädret men nöden har ju ingen lag så hon bet väl ihop och följde efter.

Men som tur är så är hon lika lite förtjust i ösregn och storm som jag så hon såg, som alltid, till att uträtta vad hon skulle rätt fort. Sen tittade hon upp på mig med vad jag uppfattade som en annklagande blick.

Ungefär som om hon trodde att det var jag som hade startat himlens sprinklersystem. Eller som om hon undrade varför inte hon också fick ett paraply.

Såna dagar är det bra om man har en rejäl gammal frottéhandduk lätt åtkomlig innanför dörren så man kan torka av blöta små tassar och ben innan man släpper lös henne i lägenheten igen.

Så nu hoppas jag bara att det här vädret drar vidare åt något annat håll innan vår kvällssrunda.

Som väl blir nånstans runt halv åtta så jag hinner in i tid innan hockeyn börjar vid åttatiden.

Lettland är det som står för motståndet ikväll. Ännu en sån där match där allt annat än en klar svensk seger är en skräll.

Det finns ju en gammal myt som jag, mot bättre vetande, tror rätt mycket på. Mest för att den har upprepats så många gånger genom mina år som hockeyintresserad.

Jag talar om att de gånger Tre Kronor gått hela vägen och blivit världsmästare så har det nästan varje gång börjat lite svajigt med åtminstone en plattmatch.

Den gjorde man i lördags mot Österrike. En kanske ännu svagare motståndare än letterna. Då var det inte mycket som funkade för vårt folkkäraste landslag. Men den slutade ju ändå med vinst så jag hoppas det blir så ikväll också.

Annars... så hittade jag en liten pyts i frysen med en portion hemrullade köttbullar i gräddsås. Den ställde jag på köksbämken imorse för att tinas upp lugnt o fint.

Hade väl först tänkt att koka lite potatis till det men när jag satt och slötittade på Facebook imorse så dök det upp en bild med just köttbullar, sås och stuvade makaroner.

Så då blev jag sugen på det istället och det lär det bli när det är så dags.

Mycket riktigt hade någon invänt i en kommentar att "man behöver väl ingen sås om man äter stuvade makaroner?"

Och det får man förstås tycka men jag tycker det är väldigt gott. Och då behöver jag absolut inte hälla på ketchup som en annan kommenerat att det saknades. Undrar varför så många tror att deras egna åsikter är rätt för alla andra människor...

Apropå just den saken förresten.... När jag som femtonåring flyttade till Noduppland i början av 70-talet fick jag prova på en annan liknande kombo som jag aldrig ens hört talas om innan.

I de skolor jag gått i här uppe fick vi aldrig stuvade makaroner vad jag minns men i Alunda där jag gick vårterminen i nionde klass fick vi det. Men de serverade det med köttfärssås!

Första gången rynkade jag kanske lite på näsan och tyckte att det lät konstigt. Men när jag hade smakat så såg jag alltid fram emot lunchen de dagar man fick det på tallriken.

Och ens egen smak förämdras ju också genom livet. Man lär sig gilla det man knappt ens ville smaka i yngre år. 

Avocado till exempel var jag en bit över  femtio innan jag lärde mig uppskatta.

Därmed tror jag att jag ska avrunda svamlet för den här gången och kanske gå och börja förbereda middagen.

En fortsatt fin pig-lördag till mina kära ordbrukare i Barkarby, Marstrand, Nykroppa och Bollstabruk.

Återkomma lär jag göra vare sig jag har nåt vettigt att skriva om eller ej.

Ta det som ett löfte eller ett hot. Ni väljer själva.