Det som inte dödar dig gör dig starkare, sägs det. Så efter att ha bevittnat Timrås hemmamatch nummer två i serien mot Oskarshamn måste jag ha blivit bra mycket starkare. För vilken pärs det var!

Jag måste ju samtidigt beundra de där smålänningarna som aldrig tidigare varit i närheten av en SHL-plats. Men nu har de fått vittring och jävlar vad de kämpar. De har dessutom ledare som fått alla i laget att tro på deras matchplan och alla följer den till punkt och pricka genom hela matcherna.

Kvällens drabbning slutade 4-3 till Timrå efter dryga sjutton minuter av den fjärde perioden. Alla tre matcherna hittills har gått till förlängning så nog finns det spänning så det räcker.

I den andra kvalnatchen har Leksand kopplat grepp på Mora med 2-0 i matcher och kan, om man vinner imorgon på bortaplan spela en helt avgörande match på onsdag hemma i Leksand.

Men deras match imorgon blir av sekundär betydelse för mig eftersom fotbollsallsvenskan dragit igång och imorgon kväll spelar GIF Sundsvall sin premiärmatch borta mot Djurgården.

Kanske har jag berättat det förr, kanske inte, men bara jag hör namnet på det laget så minns jag en match här i Sundsvall under sent 70-tal eller möjligen tidigt 80-tal. Mellan IFK Sundsvall och just Djurgården.

Stockholmarna hade åkt upp i två bussar för att heja fram sitt lag och stod på läktaren här och sjöng gång på gång: "Sundsvall har ingen tunnelbana". Under pausen mellan första och andra halvlek hade tydligen några ur hemmaklacken tänkt till för när andra halvlek startade så skanderade IFK;s supportrar en lång stund att...; "Vi har ingen tunnelbana - Vi har ingenting att dölja!" Än i denna dag drar jag på smilbanden då jag tänker på det.

Sen kväll nu och strax dags att krama kudden en stund. Arbetdag imorgon.

Så jag önskar mina kära ordbrukare en underbar natt och måndag morgon i Tyringe, Sävsjöl, Flurkmark och Hede