Aldrig får man vara riktigt nöjd! Lika glad som jag var för några dagar sen för att den där högst irriterande reklamrutan mitt på skärmen tycktes ha försvunnit, lika besviken och irriterad blev jag då jag nyss såg att den är tillbaka, Det räcker ju  så bra med reklam ändå!

Istället får jag väl försöka vara glad över att jag begår ännu en världspremiär idag. På mina dryga tretton år som bloggare här har jag aldrig tidigare skrivit något den 13 maj. Det är tomt i backspegeln!

Jag avgav ju det nyårslöftet att innan året är över ska det finnas minst ett inlägg per dag att blicka tillbaka på för de kommande åren. Vad det blir för snits på det här återstår ju förstås att se.

Vaknade för egen maskin och kände mig pigg och utvilad fast klockan bara var sex på morgonen. Och nu, en dusch och en kaffekopp senare känner jag mig t.o.m ännu piggare. Jag har ju liksom varit lite "down" det senaste året men nu tror jag att livsandarna börjar vakna till igen. Om det är våren, ljuset som gör det, eller nåt annat, vet jag inte. Så jag väljer att bara åka med och vara glad och tacksam över det lilla lyftet.

Inte ens det faktum att jag kanske har bilbekymmer under uppsegling får mig att deppa så värst. Det var igår förmiddag jag hade lovat att köra exfrun till tåget. Hon skulle till Stockholm och Arlanda för vidare transport till Mallorca på en veckas solsemester. När jag lämnat motorvägen dog motorn på avfarten. Laddningslampan plus de andra som tänds när man slår på tändningen för att starta den tändes. Jag lyckades använda farten jag hade och rulla in på en parkering alldeles efter avfarten. Där satt jag nån sekund och blev orolig.

Sen vred jag på nyckeln.Och då startade den igen. Lite osäker om jag skulle våga fortsätta eller ringa och säga åt exfrun att beställa taxi väntade jag lite innan jag tog Gud i hågen och fortsatte. Då funkade inte hastighetsmätaren.

Inga larm kom på färddatorns skärm och inga varningslampor heller. Men oron gnagde lite ändå.

Då jag kom fram stängde jag av motorn för att ta en titt under huven. Tänkte att det KAN ju hända att jag upptäcker något. För det har hänt tidigare. Men vad jag kunde se var det inga konstigheter.

Så jag startade igen när min f.d satt sig i bilen. Och DÅ.... funkade även hastighetsmätaren!

Därefter fraktades hon till järnsvägsstationen, eller resecentrum som det numera så vackert heter. Inga nya missöden. Hem tog jag mig också utan dramtik.

Sen lät jag bilen stå resten av gårdagen. Ringde min tama husmekaniker för att bolla lite med honom som är betydligt mer tekniskt lagd och kunnig än jag. Men han var lika oförstående.

Idag ska jag ringa vidare och forska lite. Kanske måste in på en verkstad och koppla upp deras dator mot bilens och kanske få nån sorts besked. Det mest logiska är att det nånstans i elsystemet finns nån glapp kontakt som halkade på plats igen. Men, som sagt, det får mer kunnig expertis försöka utröna.

Så hon får stå på sin P-ruta idag, Madame Citroen. Tar inga risker förrän jag har pratat med en eller två som kan mer än jag själv.

Sist får jag väl gratulera Färjestads BK från Karlstad som igår kväll åter blev svenska mästare i ishockey igår. Jag hade ju hoppats på Luleå (håller alltid på Norrland mot södra Sverige) men som matchen utvecklades igår var det ett rättvist resultat. Glädjeämnet är väl att det var vad jag tippade på i höstas innan SHL startade. Men dessvärre satte jag inga pengar på det som generar mig vinst nu.

Fredag den trettonde är det. Men jag kan inte säga att jag är mer orolig än annars. Skrock tror jag väldigt lite på.

Så förutom fortsatt försiktighet med att köra min bil lever jag som vanligt oavsett datum.

Gör det ni med, kära ordbrukare i landets alla vinklar och vrår. Eller i resten av världen.

Vi ses! Om inte förr så nästa gång jag kommer till en obloggad dag!

 

skogsnuvan

13 maj 2022 07:52

Jaha, då var det din tur att få klater med bilen då. Tror att min fungerar nu men man får ju en oroskänsla när det börjar krångla. Jag ska köra till Älggårdsberget idag för den vanliga fredagslunchen och jag har bilen full med grejor till ukrainafolket som bor där. Dom behövde en bilbarnstol och garn och stickor och lite sånt som dom kan stöka med. Jag har ju massor med sånt efter mamma som kommer väl till pass nu. Hoppas bara att bilen går. Den är ju rätt ny och borde fungera till skillnad av dom jättegamla bilar jag har haft tidigare men men vet aldrig. Det är så mycket onödigt fjask med dom nya med varningar för allt möjligt och en bok som har så små bokstäver så den är banne mig som en gammal bibel. Hoppas fredagen den 13-de inte blir någon olycksdag.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fanns det mycket att läsa i backspegeln för min blogg. Utan den hade jag t.ex inte haft en susning om att det är den internationella whiskydagen idag. Men så är det. Inte för att jag kommer att fira den. Åtminstone inte genom att dricka någon ...

Pingst? Hänryckningens tid? Tja, kanske för 40-50 år sen när det gäller mig. Den enda nytta jag har haft av pingsten i mitt liv är väl när jag gick i skolan och hade måndagen ledig. Dett eftersom det då fanns nåt som hette annandag pingst och almanac...

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...