Idag gratulerar vi högertrafiken på dess födelsedag. Antar att de av mina ordbrukare som är i min ålder eller äldre också minns hur märkvärdig den här dagen kändes då, 1967, då vi bytte sida på gator och vägar.

Jag hade just börjat mitt fjärde grundskoleår och därmed även bytt skola. Minns så väl hur jag skyndade mig att få i mig lite frukost så fort jag vaknat så jag kunde ge mig ut på cykeln och få se förändringen med egna ögon.

Hur det plötsligt blivit rätt att köra på fel sida...

Och som jag minns det så gick förändringen ganska smärtfritt. För min egen del i alla fall. Tror inte att jag glömde en enda gång att hålla till höger. Som Svensson ju skulle enligt Telstars...

Peter Himmelstrand, en av tidens större Svensktoppskompositörer och textförfattare skrev den och om jag minns rätt så vann den en tävling i TV om bästa sång om förändringen.

Minnet påstår också att det urvalet gjordes i Lennart Hylands regi. Vem annars, vid den tiden?

Märkligt nog kan jag inte dra mig till minnes något av de andra bidragen. För det måste väl ha funnits flera om det nu var en tävling. Om det sen skedde i "Hörnan" eller nåt annat program som skapats just för att verkligen hamra in i svenska folket att från och med söndagen den 3;e septenber var det dags att tänka om i trafiken.

Kört bil har jag således bara gjort i högertrafik. Detta eftersom jag inte ens fyllt tio då omläggningen skedde.

Denna dag var även födelsedag för en av mina bästa kompisar. Han hette Gunnar och vi gjorde mycket skoj tillsammans men kanske framför allt under åren efter förändringen i trafiken.

Gunnar flyttade till Stockholm direkt efter gymnasiet. Alltså innan jag ens hunnit flytta tillbaka hit till Sveriges midja efter min treåriga utflykt till Norduppland. Så jag såg honom egentligen aldrig efter sista dagen innan jag flyttade.

Ifjol vår stötte jag ihop med en gemensam bekant som berättade att Gunnar återvänt till staden efter sin pensionering. Så då började jag hoppas på att vi kanske skulle stöta ihop nånstans nån gång.

Därav blev dock intet för i slutet av förra sommaren var hans dödsannons införd i lokaltidningen här. Och nästa gång jag träffade den gemensamme bekante mannen fick jag veta att Gunnar fått en massic stroke hemma i sin lägenhet. Hans syster, som vi båda också kände under uppväxten, hade blivit orolig då han inte svarat i telefonen på tre dagar så hon åkte dit och gick in med sin reservnyckel. Och hittade honom död på golvet i badrummet.

Det är rätt sorgligt egentligen att av alla som jag under nån del av uppväxten sett som mina bästa och närmaste vänner (7 personer) är det bara en som ännu finns i livet.

Och det gäller både de kompisar jag hade här omkring liksom de få jag hade under åren i Gimo. Det var också där jag lärde känna Dan, som är den som lever. Han finns i Umeå numera och vi har en del kontakt via FB. Men har inte setts i levande livet på 48 år.

Så det gäller att ta vara på de vänner vi har. Medan vi har dem. Eller de har oss. För kanske är det min tur nästa gång. Ingen vet ju när Vår Herre bockar av ens namn i sin svarta bok och återkallar ens liv.

Min gode vän, Hans, lärde jag känna under mitt första halvår på den fabrik där jag tillbringade majoriteten av mitt arbetsliv. Han hade börjat ett halvår före mig och blev kvar i 1½ år efter att jag hade slutat.

Fast på sätt och vis är han kvar ännu fast han fyllde 68 under förra månaden. Han står uppsatt som timvikarie som kan ringas ut vid personalbrist. Avtalet skrivs för tre månader åt gången och han lär inte få fortsätta mer än kanske ett år till. För mig är det en gåta att han ens vill. Så nöjd som jag är över att slippa gå dit mer...

Men vi är ju alla olika och han är fullt kapabel att fatta sina egna beslut.

Därmed ska jag ta och ringa nämnde Hans och göra upp en tid så vi kan göra ett försök med min trasiga bil.

Jag googlade och sökte även på Youtube efter instruktionsfilmer om hur man går till väga.

Men hittade ingen på exakt min bilmodell. De jag hittade hade dieselmotorer och ser kanske lite annorlunda ut men jag har fullt förtroende för min gode vän som brukar kunna lösa det mesta när det kommer till tekniska saker.

Det blev gulskädda med broccoli/blomkålsmos till middag igår. Jag kade ut bild på FB så jag kan väl göra likadant här

Av moset blev det två portioner över så idag ska jag försöka hitta på nåt annat tilltugg så får den andra portionen lägga sig i frysen ett slag. Det där vita i framkant till höger är min hemtjorvade remouladsås. Mkt gott!

Därmed tackar jag för visat intresse samt tackar i förväg för era kommentarer. Som alltid uppskattas!

Ha en fin tisdag i slott och koja, kära ordbrukare i Hovmantorp, Almunga, Risberg och Skallböle.

Vi ses!

Måndag igen! Äntligen! Veckans bästa dag, brukade jag säga på den tiden jag ännu lönearbetade. Efter många år som skiftarbetande visste jag att från vår synvinkel var måndagarna lite lugnare än andra vardagar att ha sina dagskift på.

För de daggående orsakade ju ofta hinder för oss skiftfolk när man t.ex spärrade av ett område för att gjuta nytt golv eller annat underhåll. Och vi fick ju förstås anpassa oss efter varandra för deras arbeten behövde ju också göras.

Men jag lärde mig med åren att väldigt många av de daggående tog det lite lugnare på måndagarna. Med vetskapen att de hade hela arbetsveckan framför sig och det vore väl dumt att bränna allt sitt krut första dagen.

Med samma logik var  förstås fredagarna de mest hektiska då de skulle göra klar allt det där de trodde att de hade all tid i världen till. 

Sitter och väntar på att kompisen Hans ska höra av sig. Han har lovat titta förbi och kika på Madame Citroen som fick ett litet haveri igår efterniddag då jag var på hemväg från ett besök på Lidl.

Med bara några kilometer kvar hem rasslade det till och genast kände jag hur bilen blev tungstyrd. Så jag fattade genast att det var en drivrem som gått sönder. Oroligt höll jag koll på tempmätaren hela vägen hem.

För ofta driver ju den där remmen även vattenpumpen.

Den delen gick dock bra men laddningslampan tändes. Alltså var det generatorremmen som pajat.

En koll hos Biltema berättade att en ny kan fås där för 189 kr så man blir ju i alla fall inte helt ruinerad för den.

Men den ska ju monreras också. Och det är där min tama husmekaniker kommer in i bilden.

Mina händer är liksom inte gjorda för att meka med bilar och liknande, Medan han är en sån där som kan fixa nästan allt mekaniskt och rätt mycket elektriskt också.

Så jag bad honom komma och titta och bedöma om han tror att vi (läs:HAN) kan lösa det utan att lämna bilen på verkstad. Jag hoppas det för måste jag ha proffshjälp så blir det den närmaste verkstaden och de kan ta betalt minsann. F.d arbetskompisen som jag anlitat många gånger håller till på andra sidan staden, en dryg mil bort.

Och så långt vet jag inte om jag kommer på strömmen som är kvar i batteriet. Det laddas ju inte förrän remmen är på plats.

Så håll tummarna för mig och tänk positiva tankar så kanske det löser sig redan idag.

Men gårdagen var ju inte bara elände heller!

Igår berättade jag att det inte hjälpte ett smack att inte lägga ut travtipset till lördagens V75. Jag vann inget ändå. 

Men igår såg jag att det var V75 även då, vilket annars brukar vara bara på lördagar.

En koll av kontot hos ATG visade att jag hade 27 kronor på kontot där. Så jag tänkte att jag ju kunde sätta ihop ett litet system utan att sätta in mer pengar.

Sagt ocg gjort så satte jag mig och plitade ihop ett system på 48 rader. Med ett radpris på 50 öre blev det alltså 24 kronoer i insats. Så jag visste ju innan att jag inte behövde sörja så mycket om det inte slog in.

Men när jag satte mig att rätta det igår kväll kom det upp gröna "pluppar" i lopp efter lopp. Efter femte avdelningen stannade jag upp och manade mig själv till lugn. I avdelninge sex och sju hade jag nämligen "spikar".

Eller singelstreck som det också heter när man bara har en häst markerad.

Men avdelning sex gav också en grön markering. Jag höll andan medan jag satte muspekaren på sista avdelningen.

Och då sprack mitt ansikte upp i ett stolt och belåtet flin.

För, kan ni tänka er, jag hade lyckats pricka in sju rärtt fast jag spelat bara för kaffepengar.

Och naturligtvis vad jag ju långt ifrån ensam om att ha lyckats med det.

Däremot tror jag kanske inte att det var så många som gjort sån bra procentuell vinst på sina travspel

Så många fanns det säkert inte som hade tiodubblat sin insats. Åtskilligt fler som gick back trots sju rätt.

När det blir så favoritbetonat blir det förstås ingen utdelning alls på varken sex eller fem rätt och 240 kronor förändrar inte min ekonomi mer än att jag har lite att spela för när andan faller på nästa gång.

Det kanske blir en liten rad V64 på Solänget redan ikväll.

Idag ska jag laga broccoli/blomkålsmos med stekt fisk till. Om jag ska göra en remouladsås eller ta fram lite kantareller och smörsteka till fisken har jag inte bestämt ännu.

Därmed drar jag mig tillbaka för den här gången. Men som en ubåt dyker jag upp igen när ni som minst anar det.

Slut för idag!

PS. Håll med mig om att ribriken blev ovanligt fyndig idag. Du som läste ända hit fattar säkert vad den syftar på.

Oskars mötte Röda Ulven igår. Dels på en hockeyrink i Brandcode center som ishallen i Sundsvalls norra delar mumera heter. SCA-cupen i hockey har spelats där de senaste dagarna och där avgick Röda Ulven (Modo hockey) med vinst mot Oskars (Timrå IK) igår eftermiddag.

Men i den södra delen av kommunen gick en annan match av stapeln hos Per och Annika i deras lantliga idyll i Njurunda.

Där var det Oskars som vann matchen på surströmmingsbordet. Den matchen var dock väldigt jämn.

Det bjöds både på Röda Ulven, helströmming, och på Oskars, både hela och filéer.

Jag smakade alla tre sorterna och Oskars filéer från 2022 vann än en gång enligt mina smaklökar. Så jag är glad att det står en burk kvar i mitt kylskåp av samma märke och årgång.

Tillsammans både med fler av samma fabrikat men fjolårets och även från det här året. Plus fyra burkar från Röda Ulven och två från Kallax.

Gott var det. Och trevligt hade vi. Och ganska sent blev det. Klockan var nästan tio då jag kom hem till 8 kg överlycklig sällskapshund. Som efter nästan fem timmar av ensamhet var mer sällskaplig än någonsin.

Så hon fick min fulla uppmärksamhet en stund innan vi gick ut på kvällsrundan. Och det var första gången sen kanske i april som jag rastat Thea i mörker. Så nu vet jag vad som väntar runt hörnet. För det dröjer ju rätt länge innan det blir ljusare igen.

Men augustis sista kväll var ljum och skön och blåsten som härjat hela dagen hade bedarrat så det var ganska behagligt klimat ute även om det var mörkt.

Idag är det alltså september och hösten är officiellt inne enligt almanackan.

Inte hjälpte det min tur att inte lägga ut travtipset igår. Fem rätt hade jag men eftersom det var mest favoritsegrar var det ingen utdelning på femmorna igår. Men nästa gång! Då ni, då jä.... (Ja, ni vet vad jag menar.)

Söndag råder och jag ska försöka helga vilodagen efter bästa förmåga och ta det så lugnt jag kan.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Slöinge, Härryda, Korskrogen och Vaxholm.

Så ses vi igen! Nån dag...

Lördag råder! En bra dag! Tror och hoppas jag i alla fall. För en tid sedan hade min kvinnliga vän M röjt ur sitt kylskåp och hittat bland annat en burk rökta musslor,

Hur de kommit dit var dock oklart eftersom varken hon själv eller nån annan i familjen är så värst förtjusta i musslor. Så hon lade ut dem på FB och först till kvarn  fick dem gratis.

Det råkade bli jag och imorse kom jag på att jag skulle ta och laga helgfrukost av dem. Sagt och gjort så vispade jag ihop en omelettsmet. Stekte sen lite bacon tillsammans med musslorna, färsk chili, lite rödlök och två vitlöksklyftor innan jag hällde äggsmeten över alltihop och smulade över lite riven ost innan jag lade locket på.

Sen fick anrättningen koagulera på låg värme under lock. Såhär såg det ut en stund innan jag vek ihop den och serverade mig själv min bacon-och musselomelett till brunch idag.

Ihopvikt och upplagd på tallrik blev det kanske inte så tjusigt som jag hade hoppats. Men smaken var det absolut inget fel på. Tänkte dock medan jag åt att det nog skulle passa med lite bladspenat eller broccoli också i omeletten

Det enda jag kanske får ångra är väl att jag åt så rejält. För medan min brunch stod på spisen så ringde just hon som jag fått musslorna av och bjöd in mig till surströmmingskalas i eftermiddag.

Dock inte på vanliga stället utan vi hade alla bjudits in till ett par som vi alla också känner väl och som varit med några gånger genom åren. De bor mer lantligt i ett eget hus så där är inga grannar så nära att vi riskerar att stöta oss med någon som inte uppskattar doften.

Men då var ju omeletten redan under tillagning så det får väl istället bli en lite rejälare promenad med Thea en stund innan jag blir upphämtad så jag hinner jobba upp lite aptit innan burksprättandet börjar.

Den färska chilin har jag fått från ex-frun som odlat den själv på sin balkong. Jag valde en som var mindre än mitt eget lillfinger och snittade den på längden för att kunna peta ut kärnorna. Detta eftersom jag vet att de är allra starkast. Sen använde jag lnappt halva i maten och ändå blev det på gränsen till för starkt.

Så dagens middagsplaner får skjutas upp en dag. Jag har ett vitkålshuvud i kylen som börjar se lite ledset ut så tanken var att steka det i strimlor med lite lök så allt får fin färg och sen hälla på grädde och en buljongtärning. Den varianten av stuvad vitkål har jag gjort många gånger och den passar till allt möjligt. 

Pannbiffar, korv, köttbullar, stekt fläsk eller bacon går lika bra. Bara fantasin som sätter gränser.

Och om vitkålen såg ledsen ut så är det som återstår av blomkålshuvudet jag köpte för typ en vecka sen svårt deprimerat. Så det ska jag skära ner och koka upp så kan jag lägga det i frysen till nästa gång jag ska laga t.ex blomkålsmos.

Annars... funderade jag lite på om jag skulle lägga ut mitt förslag till lösning på dagens V75-gåta på Jägerso i Malmö. Men då kom tanken att de gånger jag gjort det genom åren har jag aldrig fått en enda krona tillbaka.

Därför får ni inga tips av mig idag. Ni som så önskar får väl söka på annat håll.

Inte heller har någon ordbrukare via kommentar uttryckt nån särskild uppskattning för den sortens inslag i mina rader så jag kanske ska tolka det som att ingen egentligen vill ha det.

Men ändå kan ni väl hålla tummarna för att jag äntligen får det där "Lyftet" som alla spelare drömmer om.

Får jag det så har jag ju definitivt nåt att blogga om nästa gång mitt arsle dimper ner på den här stolen vid det här skrivbordet och den här datorn.

Därmed ska jag gå och ta en lång härlig dusch och lämnar därmed er, kära ordbrukare, åt era öden.

Ha en fantastisk lördag i Torsåker, Skärhamn, Åkers Styckebruk och Kåbdalis.

Vi ses! Om inte mer idag så kanske det blir imotgon. Eller nån annan dag...

Efter en lång periodd med nästan inga kommentarer till mina enkla alster här har det åter ramlar in någon enstaka då och då sista tiden. Det gläder mig förstås men imorse började jag grunna så smått på varför jag bryr mig.

På Facebook är det ju tvärtemot att vad än man skriver i inlägg eller kommentarer så nog dyker det upp en eller flera viktigpettrar med pekpinnar som ska rätta en på ett eller annat sätt. Så kanske jag snarare borde vara glad att det inte är likadant här. För på FB händer det ofta att jag skakar på huvvudet åt folk som verkar tycka till för tilltyckandets egen skull. Eller så älskar de att se sitt namn på bildskärmen över en kommentar.

Tydligast blir detta nog i de olika grupperna. En grupp jag deltar i hete "Vi surströmmingsälskare" och aldrig hade jag väl annat hur många fundamentalister det finns bara inom den snäva sfären.

Folk som bara MÅSTE påpeka att tillbehören som skribenten har på sin bild minsann inte är "de rätta".

Jag säger så här; Vill folk ösa pölsa över sin surströmming eller över sina makaroner så låt dem för Guds skull göra det. Det angår ju bara dem själva och om de gillar det så är det ju rätt för dem.

Men, nej, det ska hamras in hur det SKA vara för att göra rätt. Inga lingon till det eller det och ketchup MÅSTE man ha till alla pastarätter. Listan kan nog göras hur lång som helst.

Den kommentar jag reagerat starkast på inom ramen för mitt minne var i en grupp om hemlagad mat där någon lagt ut en ganska aptitlig bild av stuvade makaroner med stekt falukorv. Snyggt komponerat på tallriken och även en liten hög med grönsaker. Kanske bara för att slippa kommentaren; "Vad ser jag? Inga grönsaker???"

De fyra korvskivor som låg prydligt uppradade hade alla ett litet jack i sig. Ni vet det där jacket som blir när man snittar den för att dra av skinnet.

Under den bilden hade någon skrivit: "Man KAN faktiskt sticka in kniven under skinnet och sprätta den inifrån! Då slipper man se det där snittet när korven är stekt!"

För ett ögonblick frestades jag att svara att korven ju blir mycket godare med det där jacket i sidan. Men avstod.

Sen... tänkte jag att den som behöver fälla en sån kommentar kan inte ha så roligt liv. Visst, jag snittar själv inifrån när jag ska dra skinnet av falukorven men inte stör det mig det minsta om andra gör på annat vis.

Hur tänker man när man skriver en sån kommentar? Funderar man ens över om den har nåt värde för någon annan än en själv? Eller handlar det bara om besserwisser-mentalitet? Kan man knäppa nån på näsan så gör man det...

"Ska han säga...", tänker nu kanske den kritiske ordbrukaren och undrar varför jag lägger ut mina texter här. Som många gånger inte har något läsvärde alls utom för mig själv under kommande år då jag ser tillbaka.

Men jag tycker ändå att det är en lite annan sak. Har alltid varit tydlig med att jag skriver här mest för min egen skull. Att jag varken har ambitioner eller förhoppningar om att bli nån influencer och tjäna pengar på det här.

Jag är nöjd med att ha 15-20 besökare per dag och än gladare blir jag förstås när jag får kommentarer.

Och måste ju säga att här råder en helt annan mentalitet än i de olika FB-grupperna. Här är kommentarerna nästan alltid seriösa och då värdesätter jag dem oavsett den som skrev håller med eller säger emot.

Jag tar gärna diskussioner i kommentarsfältet om någon ställer konkreta frågor eller ger konstruktiv kritik.

Men på FB ger jag nog snart upp det där med kommenterande.

Några dyker det upp ibland som skriver riktigt eleka kommentarer. Då brukar jag vänligt fråga vad som är så upprörande med att jag tycker annorlunda än dem. Och alltid avsluta med att önska dem en trevlig dag.

Löna ont med gott, alltså. Bemöta spydigheter med vänliga ord.

Sådärja, då fick jag lufta mina tankar för dagen. Hoppas att jag inte upprör någon med det utan att ni kan ha överseende med att jag skriver fast jag knappt hade nåt att skriva om. Jag bara delar med mig av mina tankar och välkomnar den som vill ta del av dem. De som inte vill kan ju alltid trycka på slumpknappen.

Fortsatt fin sensommartorsdag tillönskas därmed mina kära ordbrukare på land, till havs, i luften och på öar och skär.

Vi ses!

Fem månader och sex dagar dröjde det! Mellan mitt första och andra barnbarn. Så nu är morfar även farfar. Till den mindre av herrarna nedan, den större har jag varit far till i dryga 32 år.

Av det lilla som sticker fram är han ändå lite lik sin far, tycker jag, Jag hade fått infon redan igår kväll via Messenger på Facebook men var aldrig inne där efter att ha loggat ut vid middagstid ungefär.

Så idag vaknade jag alltså som nybliven farfar utan att veta nåt förrän jag stigit upp, klätt på mig och fixat första koppen kaffe samt slagit igång datorn.

Den lille föddes dosk inte här i Sundsvall. Nej, här var det minsann fullbelagt på förlossning och BB så de skickades till Örnsköldsvik, c:a tjugo mil norrut och där blir de troligen kvar tills på lördag.

Så det dröjer några dagar innan jag får se honom livs levande. Men den som väntar på något gott.... (Ja, ni vet...)

Väl värt att vänta på. Förhoppningsvis stannar familjen här i staden också så jag har nära till att hälsa på lite oftare än jag kan med hans äldre kusin nere i södra Småland.

Två jämngamla små killar som jag nu förhoppningsvis får leva och se dem växa upp på var sitt håll. Dottern kommer ju hem med lite ojämna mellanrum så de får ju lära känna varandra med tiden.

Annars så har jag väl inte så mycket planerat för resten av dagen. Det lutar åt att jag tar fram en pyts med kålsoppa från frysen och slipper matlagningen idag. Till frukost gjorde jag en repris på den jag fotade av för nån vecka sen med omelett med styckfrysta färdigskalade räkor och riven ost i. Tog aldrig nån ny bild så jag återbrukar den förra.

Och det smakade lika bra idag som då. Till en omelett duger de där räkorna hur bra som helst även om det förstås skulle bli ännu godare med förska handskalade räkor.

Hösten är i antågande, det känns mer och mer. Även om det just idag är soligt och fint så kommer den obarmhärtigt närmare, den där tiden som är så vacker i början med alla färgerna innan träden fäller sina löv. Men så mörk och trist när oktober bytt namn till november och det är så mörkt att man t.o.m längtar efter snön för att lysa upp lite.

Men än är det ju ett bra tag dit. Så låt oss ta vara på det lilla som återstår av augusti och hoppas att september blir sådär fin som den kan vara vissa år. Samt att även oktober leverar så gott den kan. Innan helvetet börjar...

Därmed ska jag packa in mig och min lilla sambo i bilen och åka ut till skogarna nära gränsen mot Hälsingland.

Tänkte kolla av de få ställen jag har kvar där jag brukar kunna få ihop lite trattkantarell och rödgul trumpetsvamp.

Gärna ett gäng pepparriskor också för burken med torkade såna är tom sen ett bra tag. Torkad och söndersmulad är den väldigt god som krydda i grytor, soppor och såser. Kan även med fördel stekas med lite rödlök bara man kokar av den först i c:a tio minuter och sköljer väl när kokvattnet slagits av. Då blir den en god matsvamp.

Så nu får ni hitta på nåy annat att göra än att läsa mina oviktigheter, kära ordbrukare i kyffen och palats världen över. Ha det så gott ni kan. ANnars kanske nån annan har det...

Vi ses!

Söndag. Regn och blåst ute hela morgonen och förmiddagen. Nu ser det dock ut att börja klarna upp så smått så jag hoppas att det fortsätter så åtminstone tills Thea och jag har gått eftermiddagsrundan.

Jag skulle ju, så stort, rulla och steka köttbullar häromdagen då det var Köttbullens dag. Men det sket sig med det för på Coop X-tra var färsen slutsåld då jag kom dit.

Och inte bara den prissänkta utan ALL färs var borta.

Men de skulle ju få hem mer och igår hade jag bättre tur. Då hade jag dock redan förberett middag så det blir först idag jag får fira köttbullens dag i efterskott.

Jag väljer dock att se positivt på den saken. Eftersom jag inte firade på "rätt" dag så har jag ju mitt firande kvar att se fram emot. Det gäller att försöka hitta de små glädjeämnen som livet ändå bjuder på.

Där drar jag mig till minnnes en skämtteckning som jag såg en gång för rätt längesen. Den föreställde en "fin" dam och en luffare, en riktig trashank som bara hade en sko. Damen pekade på den med stort medlidande och i pratbubblan över hennes huvud stod det; "Men stackars man! Ni har ju tappat en sko!". Medan trashanken log med hela ansiktet och sa; "Inte alls, goa frun! Jag har HITTAT en!"

Så för henne var glaset halvtomt medan hans glas var halvfullt. Två olika sätt att uttrycka exakt samma sak och som visar hur olika människor ser olika på tillvaron.

Om någon av mina kära ordbrukare valde att lita på mitt V75-tips igår så beklagar jag att också du förlorade 120 kronor. Ingen vinst blev det. Som det ju oftast brukar bli.

Så "Lyftet" får jag vänta på till nästa vecka. Eller ännu nästa...

Undrar lite smått annars när vår regering tycker att det är dags att uppgradera pensionerna en aning. Mina f.d arbetskamrater som fortfarande jobbar har fått tre lönehöjningar sen jag lämnade fabriken medan jag bara fått en justering. Och den var på bara 200 kronor och kom för två år sedan.

200 spänn före skatt ger ju inte precis anledning till något glädjefnatt. Särskilt inte som inflationen ökat i en rasande fart under dessa år. Det är ju rent skrämmande hur fyrt allting blivit.

De varor jag tycker att det märks mest på är väl oliv- eller rapsolja. Där är nog ökningen över 50% om jag minns rätt priser innan höjningarna startade.

Och än en gång undrar jag hur i herrans namn man kan skita i att åtminstone ge tillbaka de höjningar men gjorde för att drivmedlet hade gått upp så mycket i pris. När de steg hette det att handeln måste kompensera sig för kostnadsökningen. Men när ska de kompensera OSS för att dieslpriserna nu är tillbaka på den nivå de var innan?

När det gäller att ge miljonärer lägre skatt och fler och större avdrag för renovering av fritidsboenden i utlandet finns det minsann pengar.

Men det var ju inte heller oväntat att Tidö-trojkan skulle flytta så mycket pengar de bara hinner från vanligt folks fickor till de redan välbeställda. Så har det varit i alla tider.

Och den andra sidan är ju inte mycket bättre, de heller. Men de försöker ju åtminstone att få det att se ut som om de bryr sig om de som inte har några miljoner på banken.

Vad jag ska rösta på om två år när det är val igen får vi väl se. Jag vet bara att jag inte kommer att rösta på något av de fyra partier som utgör regeringsunderlaget i riksdagen. Något jag heller aldrig gjort på de 48 år jag haft rösträtt.

Och jag har svårt att förstå hur andra i samma eller t.o.m sämre sits än jag kan göra det. Tror de på den där "Sörgården-bilden" som t.ex SD målar upp inför varje val? I så fall borde de väl åtminstone kunna konstatera att det inte blev så. Inte den här gången heller!

Lars Winnerbäck har skrivit en låt om just det där. Lyssna på den och särskilt på texten...

"Röda var orden, rött idealen. Men vägen upp till himmelen blå..." Det här är hur det blev!

Tycker att han fångar precis vad jag också känner och tycker. Vad tycker ni, kära ordbrukare?

Klockan tickar på och jag ser att nu skiner solen igen. Så jag ska väl kliva i skorna och ta ut min lilla sambo på en promenad innan jag rör ihop smeten och börjar rulla de försenade kööttbullarna.

Det blir gräddsås och blomkålsmos till dem den här gången. Om jag inte har rekommenderat er att laga och äta blomkålsmos så gör jag det nu. Så enkelt och så gott. Koka blomkålen mjuk i lättsaltat vatten. Häll av kokvattnet och mixa med en stavmixer. Tillsätt en smörklick och en gräddskvätt samt salt och vitpeppar så är det klart.

Därmed tackar jag för visat intresse och hälsar välkommen åter nästa gång jag får för mig att sätta ord på pränt.

Ha en fortsatt fin söndag, kära ordbrukare i Lenhovda, Filipstad, Asarum och Lycksele.

Vi ses!

Så var det lördag igen då! Inte för att det har nån större betydelse vad veckodagarna heter men på nåt sätt är lördagen ändå något av en hoppets dag.

För på lördagarna springs det ju V75-tävlingar och jag brukar oftast tota ihop ett litet spel så jag kan få gå och hoppas i några timmar på "Det Stora Lyftet". 

D.v.s sju rätt med bra utdelning. Så jag kan göra mig skuldfri och kanske få en slant över att t.ex uppgradera mitt bilägande en aning. Madame Citroen har ju varit med mig i dryga åtta år vid det här laget och börjar absolut bli till åren. 20 år, närmare bestämt. Krämporna dyker upp allt oftare och jag inser att dagen närmar sig då vi måste skiljas åt på ena eller andra sättet. Helst vill jag förstås att någon med lägre krav på sitt transportmedel än jag förbarmar sig och låter henne få leva vidare i sin ägo. Någon som uppskattar hennes förtjänster och överser med bristerna.

V75 idag, som sagt. Och inte nog med det!

Tävlingarna går av stapen på min närmaste bana, Bergsåker, en knapp mil från mitt hem, på västra sidan om stan.

Och inte vilka tävlingar som helst utan idag har Bergsåkerstravet sin största dag på hela året. Men den finaste av alla tävlingar som finns. Sundsvall Open Trot, kallas det loppet där prispengarna till vinnande ekipage är de största som överhuvudtaget betalas på den banan.

Genom åren har jag också haft lite mer tur där än på landets övriga travovaler. Därför tänkte jag undantagsvis dela med mig av mitt förslag till lösning av dagens V75-gåta. Vill nån kopiera och spela själv så... Be my guest

Men kom ihåg att spelet i så fall sker helt på egen risk...

Avd                                                                              Reserver

1)   1, 7, 9, 12                                                                2, 4

2)    3, 5                                                                        11, 4

3)    4 Beacon Kronos                                                      5, 3

4)    3, 9, 10                                                                    1, 7

5)    1, 2                                                                          4, 10

6)    6 Kit Crown                                                              3, 2

7)    1, 2, 4, 6, 10                                                            5, 9

Det var det hele, som dansken säger. Lycka till om du väljer att tro på mitt tips. 120 kronor kostar det!

På tal om lycka så fick jag se ännu en hjärtevärmande bild igen på mitt första, och fortfarande enda barnbarn, Luis.

Dottern hade lagt ut den på FB för en stund sen och jag kan ju inte låta bli att knycka den och kopiera ut den till mina kära ordbrukare världen över också. Den som inte blir glad av den bilden måste det vara nåt fel på!

Leendet är än så länge tandlöst men det gör ju inte bilden eller motivet sämre. Glädjen bara lyser ju om honom.

Och glädje kan vi sannerligen behöva lite mer av i denna korrumperade värld med allt dess elände.

Krig, våld, elakheter, miljöförstöring, klimatförändringar, fiskbullar, rotfyllning, restskatt, snöyra, ombesiktning och telefonköer.

För att liksom bara nämna några saker som förmörkar livet för så många.

Då ger det hopp att få se en liten genomglad unge som ännu inte har ett enda bekymmer utom kanske lite magknip ibland och nerskitna blöjor. Men dessemellan kan de alltså vara så glada som bilden visar.

Så nu hoppas jag bara att jag är lika lycklig som Luis när sista loppet på Bergsåker är avgjort.

Funderar lite smått om jag ska bjuda hem min gode vän Hans och sprätta en surströmmingsburk eller två i eftermiddag. Har aldrig ätit det hemma sen jag flyttade till lägenhet för 13 år sen. Men nån gång ska väl vara den första. Då kan vi ju passa på att även lyssna till skönsjungande Jeja Sundström medan vi äter. Minns ni den här?

"Var finns den man som luktar likadant?" En riktig klassiker, tycker jag!

Därmed är det kanske dags att knyta ihop säcken och avsluta dagens funderingar.

En fortsatt fin lördag och helg önskar jag er, kära ordbrukare i Rävlanda, Älvsered. Nykroppa och Ramvik.

Nog tänker jag att vi ses igen! Nån dag...