Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone!

Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se.

Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker allt med religion är negativt.

Det finns förvisso många samfund som gör goda sociala insatser för missbrukare, för hemlösa och för fattiga.

Nej, som jag skrev för några dagar sedan är det missbruket av religionerna och skrifterna, extremism och fundamentalism som jag vänder mig emot. Att religionen används som verktyg för att skaffa makt och rikedom åt ett litet fåtal medan andra bara ska lyda.

Lydnad är ju ofta ett nyckelord i de olika samfunden. Man ska lyda överheten i form av präster, predikanter och kapitalägare. De kallar det att lyda Gud för att de nedtryckta ska frukta det kommande straffet på yttersta dagen.

Maranata fanns det nåt som hette under min uppväxt. Och finns kanske fortfarande, vad vet jag. Men jag har nog inte härt talas om dem sen det tidiga 1970-talet.

Och det var väl där nånstans kring 1970 som deras tält-turné landade här i stan. Då de var omskrivna och hade talats mycket om i radio och TV på den tiden så blev jag och några kompisar lite nyfikna och kröp in under tältduken för att titta och lyssna lite närmare.

Tre pojkar på 10-12 år fick då bevittna hur predikanten började tala i tungor. Han mässade nån sorts galimattias (i våra öron i alla fall) och en efter en reste sig folk och sträckte armarna i skyn och började rabbla konstigheter, de också. Det kändes som en stor masspsykos brutit ut där i cirkustältet.

Vi skrattade medan vi kröp ut. Men det var nog mest för att dölja hur skrämmande vi tyckte att det var när vuxna människor började ropa på nåt påhittat språk som möjligen de själva förstod något av.

"Nu förstår jag varför de håller till i ett cirkustält", sa min kompis Uffe efteråt, "Det där är ju mer cirkus än riktig cirkus!" Vi skämtade och skrattade men var alla skakade av upplevelsen.

Jag kände ett stort obehag inför vad jag sett och upplevt och det var svårt att somna på kvällarna några dagar efteråt, drar jag mig också till minnes.

Min yngsta halvsyster, som numera är pastor i Stockhom, berättade om en liknande upplevelse hon hade i Uppsala på 80-talet. Hon var väl lite sökande på den tiden och ville känna sig för var hon kände sig hemma.

Därför följde hon med en skolkamrat till en gudstjänst hos Livets ord. Och fick då uppleva nästan exakt samma sak.

Med tungomålstalande och masspsykos även där.

Idag skiljer vi på olika religioner fast det tillber samma Gud. Katolicismen, protestantismen och judendomen är ju sprungna från samma håll. Men fokuserar på lite olika saker som grundläggande.

Sen finns det alltså förgreningar även bland dessa. Som alla våra frikyrkor, som jag redan nämnt.

Islam härstammar också från samma håll men deras profet är istället Mohammed. Under min ungdom kallades de ju ofta mohammedaner eller muselmaner. Men de begreppen är det länge sen jag hörde.

Men hyckleriet och dubbelmoralen finns inom samtliga. Och det är just det jag inte kan respektera.

Alla dessa skandaler inom katolska kyrkor i England, på Irland och i Sydeuropa där präster förgripit sig på barn och sen använt Guds straffdom för att få barnen att hålla tyst efteråt är så fruktansvärt att man knappt vill tänka på det.

Men det värsta med det tycker jag ändå är den katolska kyrkans ovilja att utreda och se till att de lagfördes för sina brott. Man försökte ju länge att tysta ner och mörklägga.

Men den sortens maktmissbruk måste upp i ljuset om man ska kunna förebygga att det händer igen. Vilket det säkert ändå gör hela tiden någonstans.

Med det sagt ska jag inte plåga er med mer kritik av religioner, Det finns ju, som sagt, en del gott med dem också. 

Många erbjuder t.ex en gemenskap till de ensammaste, mat och tillfälliga husrum för uteliggare, missbrukare och andra utstötta grupper. Och det är naturligtvis nånting väldigt fint som tyder på äkta människokärlek.

Annars... så våras det ganska fort och mycket nu här på Sveriges midja. Måndag och tisdag denna vecka bjöd på härligt vårväder och snödrivorna sjönk ihop ganska ordentligt. Igår var det visserligen molnigt och dimma också men temperatur som fortfarande smälte bort en hel del av vinterns lämningar.

På måndag får jag äntligen träffa och förhoppningsvis gulla lite med mitt förstfödda barnbarn. Dottern och mågämnet kommer nämligen upp och hälsar på i några dagar då. Så nu har jag nåt att längta efter.

Så då är jag väl lycklig då, antar jag. Såg en gång för rätt många år sedan en broderad väggbonad där det stod "Lycka är att ha något att längta till!" Och så är det väl?

Därmed önskar jag en fortsatt fin torsdag till alla mina kära ordbrukare i Åmptfors, Skärblacka, Grisslehamn och i Ammarnäs. Ta det vackert med ärtsoppan och pannkakorna!

Vi ses! Om ni och jag vill, förstås...

 

Krister

Torsdag 11 april 13:45

Håller man sig till bibeltexten får endast två, högst tre tala i tungor men inte samtidigt och tungotalet ska uttydas. Annars ska man hålla tyst och tala för sin egen uppbyggelse.

Göran

Torsdag 11 april 20:49

Tack för informationen! Det bevisar ju för mig ännu mer om hyckleriet och dubbelmoralen jag talat om. Att jag sen inte riktigt förstår mig på det där fenomenet med tungomålstalande är ju en annan sak. Du har din tro, som jag respekterar om den är äkta och sann. Jag har min och hoppas att både du och andra respekterar den också. Jag vet bara att det var ganska skrämmande för mitt barn-jag att få se och höra det i verkligheten. Liksom för min syster som ändå var i övre tonåren...

 

Brimikshallon

Fredag 12 april 17:09

Har med stort intresse tagit del av dina analyser av religionsförtryck.. Det är väl ungefär vad jag själv kommit fram till.. Ämnet religion i sig självt är oändligt, och sant är, som du så riktigt påpekar, att det missbrukats och åter missbrukats under årtusendenas lopp..
Allt gott

Göran

Fredag 12 april 19:05

Tack för vänligt beröm. Alltid trevligt att få kommentarer. Både ris och ros är uppskattat för då vet jag i alla fall att mina ord berört en annan människa i alla fall så mycket att hon/han gjort sig besväret att skriva några rader. Så alla släpps igenom såvida det inte handlar om personliga påhopp eller om man bara vill göra reklam för sin egen blogg. Men det var nog flera år sedan jag refuserade nån kommentar.
Allt gott tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag provsmakat! I somras hittade jag ju ett fabrikat av surströmming som jag aldrig ens sett eller hört talas om. Och än mindre smakat. I den FB-grupp för surströmmingsfantaster som jag är medlem av kom flera vitt skilda recensioner av ...

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...