Jo, jag vet att det har vänt och min hjärna är informerad att sen några veckor blir det lite ljusare ute för var dag som går men det är fortfarande mörkt så att det inte bara räcker utan blir över också.

Som en god medborgare har jag förstås avlägsnat alla spår av jul i mitt hem som man ska på tjugondag Knut och genast försvann ännu lite mer ljus ur min vardag.

En vardag som just nu är ledig och har varit rätt länge med undantag av förra onsdagen. Då stod det dagskift på schemat och jag steg upp och släpade arslet (med vidhängande övrig kropp) till det taggtrådsomgärdade fångläger som är min arbetsplats. Risig och förkyld hade jag känt mig hela friveckan och inte var det ett dugg bättre men gniden och småsnål som jag är så bet jag ihop och pinade mig genom arbetsdagen.

Men dagen därpå var det bara att kasta in handduken. Vaknade halv fyra av att jag nästan inte kunde andas och termometern visade på överhettning. 39,5 sa den så motvilligt ringde jag och sjukanmälde mig medan jag började fundera över hur man ska kunna kompensera för 12 timmars karens. Jo, det är ju en av baksidorna med att jobba som jag gör - att vi har 4 timmar mer i avdrag för karensdagen.

Karensdag, föresten, är det inte ett ganska fult ord? Inte lika fult som kvalserie eller fiskbullar men ganska oaptitligt tycker jag nog ändå att det är. Om nån politiker skulle gå till val på att avskaffa dessa ord samt behovet av dem så har han/hon min röst som i en liten ask.

Nämnda mörker är säkert också orsaken till att jag imte skrivit nåt här på så länge. Tynglagen har påverkat mina mungipor så länge att det bara hade blivit surt och bittert ändå.

Men det är ju bara att stå ut, om inte annat så för er skull kära ordbrukare! Jag förstår ju att tusentals människor ligger sömnlösa natt efter natt och undrar varför inga nya klokskaper publicerats på så länge i denna blogg. Och visst skäms jag väl litegrann för ska sanningen fram så har nog lättjan också en del av ansvaret för att det blivit bloggtorka ett tag. Jag kunde ju ha skrivit i lördags när Timrå äntligen vann en match. Och det utan att förtjäna det ett enda dugg! Luleå spelade stundtals ut Medelpads stolthet men gjorde inte fler mål än vi.

Och det är ju vad spelet går ut på! Att göra flest mål! Och när straffläggningen efter de fem förlängsningsminuterna var klar stod Timrå som vinnare i Norrlandsderbyt, som storstadsjournalister behagar kalla det när två lag från "Norr-om-Dalälven-landet" möts. Att det är närapå 60 mil mellan Timrå/Sundsvall och Luleå verkar de inte ha fattat. Det är alltså ungefär lika mycket derby som när AIK möter Malmö FF i fotboll.

Journalisters missbruk av vårt språk är ju annars ett kärt ämne i detta forum men jag ska inte bråka mer om det nu.

Vad mer för glädjeämnen har jag fått uppleva då? Tja. jag firade jul med alla mina fyra barn här hemma hos mig till exempel! Firat jul med alla fyra har jag inte gjort på 8-9 år så det var roligt även om det var mycket pyssel med att få ihop ett julbord värt namnet. Men jag tror jag lyckades.

Imorgon ska jag jobba några timmar på förmiddagen. Inte i fabriken, nejdå, jag ska göra lite fackligt arbete sittandes vid en dator så jag sliter knappast ihjäl mig. Men till torsdag får den här förkyliningen hitta nån annan kroppp att bo i för då är det årsdebut för skyddskommittéen. Och då SKA jag vara frisk, har jag bestämt. Jag får väl överdosera c-vitaminer och vitlök så var det väl självaste... (Ja, ni vet vem jag menar!) om jag inte ska vara vid full vigör igen. Redo att återuppta striderna som inte vanns ifjol.

Nu ska jag gå och grilla en kycklingfilé som ska avnjutas med nykokt färsk broccoli och blomkål. Ny diet? Jo, det kan man väl säga. Eller nygammal. Jag lär återkomma i ämnet!
Sköt om er nu, käraste ordbrukare, så ingen annan måste göra det. Säkert kommer jag att, i likhet med de ryska ubåtarna på 80-talet, dyka upp igen när ni som minst anar det!

Till dess får ni ha det underbart i slott och koja i Moheda, Skärsätt, Djupröra och Vikmanshyttan.

Vi ses! När andan faller på...