Som så ofta förr då jag skrivit här snurrar tvättmaskinen med mina och sönernas kläder m.m i tvättstugan rakt under mig. Dotra är på resa i Danmark och har inte bidragit till tvättberget denna gång. Men det räcker till ändå.

Sista lediga dagen fast jag EGENTLIGEN har en fridag till innan allvaret ska börja.

MEN... något hände häromdagen som aldrig tidigare hänt mig under dryga 38 år åt samma arbetsgivare, jag har blivit beordrad att jobba övertid imorgon.

Jovisst, i lagens mening är all övertid beordrad övertid, det vet jag. Vet också att på de flesta arbetsplatser är det så det funkar. Men hos oss har övertid liksom alltid byggt på frivillighet. Blivit uppringd och tillfrågad om jag VILL har jag förstås många gånger men aldrig blivit kommenderad.

Det var i förrgår som jag såg på telefonen att ett nummer som jag visste tillhör min arbetsgivare hade ringt och eftersom jag ju faktiskt är huvudskyddsombud för min avdelning ringde jag upp utifall samtalet hade med mitt förtroendeuppdrag att göra. Men det hade det inte. Däremot med de driftsstörningar företaget brottas med på den ena produktionslinan. Det arbetas febrilt för att rädda halva fabriken som har stora problem p.g.a flera strömbortfall.

Och vad göra annat än att bita i det sura äpplet, arbetsgivaren har ju faktiskt rätten att beordra mig att jobba övertid inom vissa gränser. Så det blir att packa matväskan imorgon bitti och åka till gruvan "en dag för tidigt".

Och... så farlig är det väl inte heller egentligen. Jag skulle kanske t.o.m kunnat ställa upp frivilligt om jag visste (eller åtminstone kunde hoppas på) att det skulle löna sig på sikt. Att det t.ex skulle kunna vara gynnsamt vid nästa lönerevision. Men tvärtom vet jag ju att det inte är värt ett ruttet lingon utom de pengar jag tjänar just då.

Vi har nämligen inte ens ett lönesystem där man kan peka på vad man uträttat då lönerna sätts. Det är evigheter sen det fanns nån möjlighet att få nåt utöver det som förhandlats fram centralt. Närapå 20 år sedan jag senast hade nån individuell löneutveckling. Den gången fick jag iofs rejäl utdelning (1500 kr) men sen 1995 har jag bara halkat neråt i lönetrappan.

Hur är det möjligt, undrar kanske den vakne ordbrukaren. Jag borde väl ha legat stilla?

Nej, den s.k lönetrappan har förändrats flera gånger då facket drivit igenom låglönesatsningar. Man har prioriterat de lägst betalda genom att ta bort de nedersta stegen i trappan samtidigt som företaget har gjort nya steg i toppen av den för att ge några kronor mer till sina favoritanställda. I de flesta fall de som har brunaste tungan, om ni förstår vad jag menar. Därmed har jag dalat i trappan från näst högsta steget till nedra delen.

Jodå, jag har försökt flera gånger att övertyga olika chefer om att jag blivit felbehandlad och några av dem har också hållit med. MEN... "just i år finns det inget utrymme för individuella höjningar" har jag fått höra ett otal gånger. Det är visst alltid "just i år"!

Således har också varje medarbetarsamtal jag haft med mina olika chefer genom åren inletts med att chefen skyndat sig att säga; "Den här gången ska vi inte prata om pengar, det här är inget lönesamtal!"

Så jobbar min arbetsgivare!

Inte heller mina fackliga företrädare säger sig kunna göra något åt saken men jag tror mest att de är lata. Vid senaste årsmötet försökte jag och några till att rösta in lite nytt folk i styrelse och förhandlingskommitté men "fundamentalisterna" vann, tyvärr. D.v.s alla de där som inte vill förändra något utan ha samma gamla trötta gubbar som suttit i styrelsen i 20 år eller mer. Inget ont om dem, de har gjort mycket nytta genom åren. Men nu känner jag att de, liksom jag själv, har framtiden bakom sig. De känns trötta, mätta, oinspirerade. Och det är nog så att man blir det då man haft ett uppdrag eller ett jobb länge nog. Man blir liksom lite för bekväm i det.

Jag sitter ju själv på ett förtroendeuppdrag också och har 1½ år kvar av mitt mandat. Då det går ut kommer jag att avgå eftersom jag inte tycker att man ska ha ett sånt uppdrag för länge. Då har jag haft mitt uppdrag i sju år och egentligen tycker jag att redan det är i längsta laget.

Kanske borde fackliga uppdrag vara tidsbegränsade som presidentämbetet i USA. Efter två mandatperioder åker man ut så nya kvastar får komma in och sopa på sitt vis.

Tyvärr finns det ju inte så många yngre som intresserar sig för fackligt arbete så dessvärre lär väl gubbväldet fortsätta. Den 27-åriga tjej som jag hade tänkt rekommendera för valberedningen som kandidat att efterträda mig var ju tyvärr bland de som blev uppsagda förra hösten och har lämnat företaget.

Utanför fönstren strålar ännu en härlig sommardag, lite mer svenskt lagom än de där allra hetaste dagarna för nån vecka sen. Förutom tvätt ska dagen ägnas åt att uppfylla gästande Kalmar-sonens önskan om att få chili con carne. Ingen sommarmat, kanske, men när han nu bett om det tänkte jag uppfylla hans önskan medan han nu är hemma. Inte heller någon särsklit svårlagad mat men den tar ju lite tid eftersom den ska koka ett bra tag. Därför ska jag sätta igång med det så fort tvätten är hängd. INNAN solen har värmt upp ordentligt och bränner som värst.

Centrifugen några meter under mig förkunnar nu högljutt att tvätthängning närmar sig så det är dags att sluta svamla. Därmed tillönskas de kära ordbrukarna en underbar augustionsdag i Bromölla, Skinnskatteberg, Gysinge och Arjeplog. Ta vara på denna dag för den kommer aldrig tillbaka.

 

gun

7 augusti 2014 22:13

Så du har storfrämmande från Småland:)
och jag förstår att du vill laga sonens
önskan på mat. Kan hålla med honom
att det är gott.
Det är tråkigt när man hamnar som du gjort
i kläm och det är inte rättvist.
Hoppas du får en fin helg.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

7 augusti 2014 22:16

Tack för de orden! Men livet är oftast inte så rättvist.

 

skogsnuvan

7 augusti 2014 22:53

Nja facket ångrar jag att jag var med i Tänk om man sparat alla dessa pengar man betalat till dom på ett konto. Då hade man en fin liten slant att ta till nu när man är fattig pensionär. Jag är kvinna och har jobbat precis lika mycket som mina manliga kollergor men dom har haft betydligt bättre betalt för samma jobb. Kom och prata om jämlikhet. Nåja det är inte lönt att gräma sig utan bara ta dag för dag och njuta av ledigheten. Jag har jobbat heltid sedan jag var 16 år så jag tycker mig kunna ha rätt att njuta av friheten.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

8 augusti 2014 18:44

Den rätten har du absolut förtjänat och jag håller helt med om att gör man samma jobb ska man ha åtminstone UNGEFÄR lika mycket betalt. Oavsett man är man/kvinna, rödhårig, flintskallig, överviktig, muslim, ateist eller t.o.m SD-sympatisör. Allas lika värde är en hörnsten i min värdegrund!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...