Inlägget borde ha skrivits redan igår kväll men... Klockan var då nästan tolv och jag hade jobbat 06-18 med bara ett par timmars sömn bakom mig så jag valde att lägga mig istället för att klara av denna dag också.

Det har jag gjort nu (nästan i alla fall) och dagen kunde kanske vara värd sitt eget inlägg. Men först måste jag berömma vårt U21-landslag i fotboll efter bragden igår.

Senast jag slrev bad jag Danmark om ursäkt för några svenska spelares dåliga uppträdande efter segern mot dem. 

Portugiserna ber jag absolut inte om ursäkt!

För... det räcker inte att vara det bättre laget i nästan hela matchen och början av första förlängningskvarten. Det räcker inte att ha störst bollinnehav och ha överlägset flest hörnor och frisparkar. Inte heller räcker det att skapa 7-8 gånger så många målchanser. Fotbollsmatcher, även EM-finaler avgörs genom att göra flest mål.

Och den här gången var det de svenska ungtupparna som gjorde det.

De krigade och offrade sig för laget i först 90 ordinarie minuter. Därefter i två förlängningskvartar innan straffsparksläggningen startade. Där la båda lagen högklassiga straffsparkar.

MEN...

Vid Portugals sista straff klev hjälten fram. Patrik Carlgren, Sveriges målvakt "gjorde en Ravelli" och knep den sista straffen för portugiserna och saken var klar. Lagmaskinen hade besegrat artisteriet. Motivation hade slagit klass!

Igen! Och att målvakten också är en del av laget, det visade Carlgren med akuratess.

Jag har svårt att se vem som kan konkurera med U21-laget när Svenska Dagbladet ska dela ut bragdguldet i höst.

Underbart att lilla SVerige kan hävda sig mot stora fotbollsnationer som England, Danmark och Portugal.

Och fantastiskt roligt för svensk fotboll som helhet att vi visar att våra ungdomar är sugna på att ta över när Zlatan m.fl i dagens A-landslag har stämplat ut från arenan och intagit TV-fåtöljerna.

Återväxten ser riktigt lovande ut och jag tror att flertalet av dessa EM-medaljörer kommer att dyka upp i "stora" landslaget ganska snart.

En annan glädjande sak var att pojkarna hade lärt sig ödmjukhet även i segerns och framgångens stund. När det var över och spelarna skulle tacka varandra för god match sågs nästan alla svenskar klappa om portugiserna och säga några tröstande ord till sina tårdrypande motståndare. Riktigt fint att se!

Så... med ännu mindre sömn i kroppen än igår morse kravlade jag mig ur lakanen vid pass halv fem imorse för mitt andra dagskift. Ett skift som skulle innehålla truckkörning enligt schemat.

Och visst var det så det började. Jag körde truck och hade precis "kommit i fas" med jobbet då vi fick totalt strömavbrott. 

I ett aluminiumsmältverk finns knappast ett fulare ord än "strömavbrott". Det är nämligen så att i de elektrolysugnar som används för att producera aluminium så att ni ska få kastruller, bilkylare, vägg- och takplåt eller båtmaster och annat så är temperaturen otroligt viktig. En smältugn som går bra håller ungefär 960 grader.

Men om strömmen försvinner har vi inte så där väldigt lång tid på oss innan det börjar bli stora problem.

Efter en timmes strömbortfall får vi massor av extrajobb men fabriken kan ändå komma på fötter inom ett dygn eller så. Efter två timmar får vi ännu mer att göra och det tar minst 2-3 dygn innan allt är i balans igen.

Efter tre timmar utan ström börjar cheferna bli vita i ansiktet och paniken börjar lysa i deras ögon och nånstans mellan fyra och fem timmar är det kört. Då är det bara att stänga ner fabriken, gräva ur ugnslådorna och bygga nya för att sedan starta upp verksamheten från noll igen.

För fyra år sedan fick vi lov att göra det men då bara på ena linan, om man uttrycker det så. Då var det ytterst nära nedläggning eftersom det kostar ungefär en miljon per ugn att starta om dem. Vi har 242 stycken...

Idag dog elförsorjningen strax före klockan tolv och inte förrän 15:30 ifck vi strömmen tillbaka. Då mobiliserades all personal för att ta hand om effekterna av denna störning. Jag deltog fram till kl. 18 och det var många år sedan jag slet så ont som jag har gjort idag.

Oro föder ofta galghumor. Så även idag på min arbetsplats. När tre timmar gått sen stoppet tittade vi oroligt på varandra i matsalen och skämtade om att om en dryg timme kanske vi alla får ta sommarlov och gå hem.

Vi hade inte heller ström till ventilation, kaffebryggning eller belysning vilket gjorde att flera av oss tvingades äta vår medhavda mat lika kylskåpskall som filen i Carl-Antons "Vals på Överbyberg".

Fast vi hade ingen "mamma" som bjöd på blåbär med socker till den.

Så nu håller jag tummarna för att det inte händer en gång till inom de närmaste dygnen. För då kan min försörjning hänga på en skör tråd. Och sköra trådar är inget män i min ålder och viktklass vill riskera.

Denna sömnbrist och slitsamma dag gör att jag njuter lite extra av vinskvätten i glaset bredvid tangentbordet. För jag känner att jag verkligen har förtjänat att njuta av det. Jacob´s Creek heter det röda vinet och jag rekommenderar det varmt liksom samma fabrikat av vitt vin.

Så därmed tillönskas de trogna ordbrukarna en fantastisk fortsättning på onsdagskvällen och natten. Var rädda om varandra i Väckelsång, Gånghester, Myckelgensjö och Hunnebostrand.

Som en u-båt dyker jag upp igen när ni som minst anar det. Förr eller senare...