Nu har det hänt, det där som jag trodde aldrig mer skulle inträffa. Jag har blivit intresserad av att se Eurovision-finalen när det blir så dags!

Du som tillhör de trogna eller åtminstone sporadiska ordbrukare som läser här någorlunda regelbundet vet väl att jag fördriiver en del tid med att surfa runt på "Tuben". Eller Youtube på mer korrekt svengelska.

Den plattformen svämmar just nu över av folk från andra länder som formligen älskar de finsk-svenska mellovinnarna KAJ och deras "Bara bada bastu". Härom dagen konstaterade och erkände jag ju att även jag är rätt förtjust i låten.

Tycker att det är kul att Sverige skickar en klackspark till Europafinalen.

Lite som på 80-talet då Lasse Holm och Monica Törnell frågade; "Är det det här du kallar kärlek?" där de gjorde ett ganska roligt och rätt annorlunda framträdande på scenen.

Lasse och Monica vann inte och jag minns inte heller om de hamnade högt eller lågt. Bara att jag själv, det året, tyckte att de var bästa låten i finalen.

Men att döma av reaktionerna jag sett på "tuben" från Frankrike, Storbrittannien, Australien, Hollannd och Tyskland m.fl så hra nog KAJ en bra chans att placera sig högt.

Ni kan ju kolla själva på när Dwayne från England kollar och reagerar på videon från svenska Mello. Den här mannen gör massor av videos om Sverige överhuvudtaget men även om Finland. Och han gillar oss verkligen skarpt.

Den som är intresserad kan ju själv söka efter hans andra videos på Youtube.

Dwaynes är en av de kanaler jag följer eftersom det är intressant att höra vad folk i andra länder tycker om oss och vårt sätt att leva. Och att han verkligen gillar KAJ går ju inte att ta fel på.

Så i år kan det nog bli så att jag bänkar mig vid TV;n när finalen går av stapeln bara för att se hur det går för dem.

Det som annars dominerar Youtube just nu är väl den massiva kritiken mot det nya styret i USA. Även det från hela världen även om amerikanska nyhetsmedia dominerar det flödet.

Sen är det förstås med "tuben" som med de flesta internetforum - att 90% av innehållet är bara skit.

Vet inte hur många jag sett som sitter och snackar skit om sina konkurrenter, d.v.s andra internetkreatörer. De bråkar offenligt och gör sitt bästa för att smutsa ner varandras anseende hos sina följare.

Sen har vi ju tiggarna också. Swish-hororna, som många kallar dem.

Där har jag särskilt regareat på en skånsk tjej/kvinna som tigger pengar dagligen. Hon tigger pengar till cigaretter, enerbidryck, kaffe, mat och starköl med mera.

Men på senaste tiden har hon börjat att offentligt skälla ut de som swishat henne.

Varför i herrans namn då, undra du kanske.

Jo, därför att vid hennes senaste besök på socialkontoret för att ansöka om soc.pengar hade socialtjänsten fått se att hon fått tusentals kronor via swish. För det gjorde de avdrag från hennes försörjningsstöd.

Behöver jag ens säga att hon var halvt vansinnig över detta och kände sig f r u k t a n s v ä r t illa behandlad.

Orättvist, tyckte hon. Och därför säger hon nu att de hellre får köpa presentkort hos ICA, Coop, Willys etc. och skicka till henne. För det syns väl inte i socialens granskningar då de beslutar vad hon ev. har rätt att få därifrån...

Jag tycker de gjorde helt rätt och undrar om hon möjligen övervägt tanken på att försöka skaffa sig ett arbete och tjäna ihop själv till öl, energidrycker och cigaretter.

Men som jag berättat tidigare så finns ju även mångmiljonärer bland dessa "swish-horor".

Ja, jag tvekar inte att använda det nedsättande uttrycket när en sån som Bert Carlsson ber sina följare att skicka pengar till honom för att han sitter och ondgör sig över skatter, kriminalitet och migration på sin YT-kanal.

Har man så gott ställt som han så kan man gott själv bekosta det om man tycker att man vill visa upp sig en gång i veckan och spy galla över socialdemokrater, vänsterpartister men kanske framför allt miljöpartister.

Men, för all del, om andra tycker att Bert kan behöva och förtjäna att få en del av deras egna surt förvärvade slantar så får de väl skylla sig själva då. Av mig får han inte ett öre. Någonsin!

Han får heller inte varken öre, öra eller öga av mig. Jag vet att hans kanal finns men den intresserar mig inte.

Timrå IK har vilodagar fram till torsdag då deras kvartsfinalserie mot Frölunda startar. Så igår kväll satte jag mig att titta på arvfienden Modos kvaqlmatch för att hänga kvar i högsta serien.

Och de vann mot HV71 hemma till min stora glädje. Grattis Modo!

För jag är ju ingen sån där skadeglädje-supporter som finns så många av, både här och i Örnsköldsvik. Tvärtom unnar jag Modo all framgång de kan få. Så länge det inte sker på Timrå IK;s bekostnad...

Det är härliga tider just nu för oss hockeyfrälsta. Med kvalmatcher eller slutspelsmatcher nästan varenda kväll.

Ser också fram emot söndagens långa avsnitt av Farmen. Sofia blev förstekämpe och rejält sur över det.

Frågan är nu vem hon väljer som motståndare. Törs hon ta Micke som väl är det starkaste kortet bland killarna?

Heder åt Sofia i så fall för det visar ju på stort mod. Vem av dem som är vassast i kunskap vet jag inte men tror att Sofia kanske är den enda som kan slå honom där.

Bekvämast för henne vore kanske att ta sig an Jesper eller Alida. Jag är säker på att hon tar Jesperi kunskap och tror även att hon vinner mot Alida oavsett vilken gren hon väljer att tävla i.

Men hon gillar ju Jesper så kanske hon väljer Adam. Han kanske t.o.m är lättare för Sofia att besegra i kunskap för han verkar inte ha pluggat så hårt.

Nåja, imorgon kväll får vi svaren på dessa frågor och på måndag kväll får vi väl se vem som blir nästa sttorbonde.

Där vet vi ju bara att det inte blir Marika eftersom hon haft det uppdraget i de maximala tre veckorna och därför inte är valbar.

Dagen idag får väl ägnas åt att fira nio års partnerskap mellan mig och Madame Citroen. Nu är hon skattad och körklar men ska besiktas innan maj månads utgång. Men det blir väl nån råd med det också, tänker jag...

Därmed, kära ordbrukare, önskar jag er en härlig marslördag i Trollhättan, Trillevallen, Skogås och Örkelljunga.

Vi ses!

Öm Gud vill å pjäxer´n håll`!

God onsdagförmiddag på er, folk och fä! Mitt i veckan, kan man väl säga.

Töväder igår men idag ligger kvicksilvret under nollan igen och då Thea och jag gick morgonrundan yrde det lite snö i luften. Men det är ju fullt normalt för årstiden när man bor på Sveriges midja.

Såg nyss att värdet på Elon Musks aktieportfölj hade sjunkit med 23 miljarder dollar över bara en dag. Så det är ju tur att det inte drabbar någon fattig stackare!

Men svider gör det säkert för Teslas grundare och huvudägare. USA och världen talar till Elon på det språk som Elkon förstår allra bäst. Genom pengarna!

Och världen och USA slår honom där det gör som allra ondast också. Rakt i bankkontot!

Och jag tycker inte ett dugg synd om honom. Tvärtom så förfaller jag till skadeglädje över det och hoppas att det håller i sig. Tycker att han bara får skörda vad han har sått tillsammans med Trump.

För Trump och hans entourage har ju tydligen en plan att berika USA genom att sätta strafftullar på mängder av utlandsproducerade varor. Men att omvärlden kunde slå tillbaka hade de visst aldrig funderat över.

På FB har det redan startats grupper där syftet är att få så många som möjligt att bojkotta USA med plånboken så långt det går. Inte köpa amerikanska bilar eller äta på McDonalds. Välja Espresso House istället för Starbucks när vi tar en kaffe på stan. Coca Cola och Pepsi kan vi byta ut mot våra egna läskedrycker.

Nu köper jag så gott som aldrig läsk överhuvudtaget men om jag gör så blir det nåt annat än de amerikanska. Inte heller kommer jag att äta på "Donken" eller fika på Starbucks.

Och någon Tesla kommer jag absolut inte att köoa. Inte ens om Eurojackpoten går in på fredag och jag vinner de 803 miljoner kronor som just nu ligger där. Och jag hoppas att så många som möjligt gör detsamma.

Skulle detta få stor genomslagskraft i Sverige och EU kanske Elon och Donald tvingas att tänka om lite.

Efter en hjälteinsats i Växjö av mina rödvita krigare i Timrå IK igår kväll slutade man på en femteplats i SHL 2024-225.

Så nu är det spelledigt i en vecka innan man får möta Frölunda i bast-av-sju kvartsfinaler.

Hur det går törs jag inte tippa men håller drömmen levande om högre höjder än så.

Sen måste jag ju återkomma till den där Mellon som jag inte tittade på. Efter alla små blänkare jag sett på Facebook letade jag upp vinnarlåten på Youtube och måste säga att för första gången på åratal så gillar jag verkligen Sveriges bidrag. Och att döma av alla de reaktions-videos som också finns på "Tuben" verkar det som att hela Europa också gillar KAJ, som den finska gruppen heter. Så risken är nog rätt stor att ni och jag måste vara med och betala för ESC-finalen nästa år via skattsedeln...

Och Farmen rullar på och storbonden passade på att lura sina medtävlande lite igår och töja lite på uppdragen som Vincent gav henne. Annars hände väl inte så mycket igår men det är ju trevligt att få se sommarväder och gröna träd i alla fall. Det påminner ju lite om att det bara är lite drygt tre månader till midsommar.

Så härda ut, kära ordbrukare i Tylösand, Åmal, Gullspång och Åmsele.

Det kommer en vår! Och en sommar! I år också!

Jag lovar!

Det kom igår. Och fortsatte komma under kvällen och natten. Bakslaget, alltså.

Det där bakslaget som kommer nästan varje år då man börjar hoppas på vår och värme. Igår morde då vi gick ut för dagens första lilla kissrunda, Thea och jag, var det bara lite kvar av plovallarna med snö som snöröjarna har skapat.

Annars var gräsmattorna framme och gator och gångvägar snö- och isfria.

Men mitt på dagen igår fick visst Kung Bore för sig att göra comeback på mina breddgrader. Och med norrlandsmått kan man väl inte säga att det kom så där vådliga mängder, en knapp decimeter kanske.

Men det är ju inte det man vill ha så här års. Nu har vi ju haft vinter rätt länge så nu vill man bli av med snön och ersätta den med tussilago och sen vitsippor.

Nu vet jag ju att vi lär få vänta i en dryg månad till innan det vita på marken är vårblommor och inte snö.

Så nu är åter hela nejden täckt av ett lager blötsnö. Som väl kanske smälter bort igen ganska fort för nu tittar solen fram och plusgrader var det redan vid vår morgonpromenad så kanske blir det kortvarigt.

Från Farmen fick Niclas åka hem igår. Besegrad i sågningstävlan av kaxpellen Adam. Som väl knappast blir mindre självsäker av vinsten igår.

Niclas däremot har gjort ett väldigt sympatiskt intryck på mig som en hederlig och ärlig människa med principer, vilket jag respekterar mycket. Men i en sån där tävling är det inte de egenskaperna som leder till seger eller ens till finalen. Där gäller det att ha ett rymligt samvete och vara medveten om att allla de andra också har det.

Samma sak varje år att deltagarna står inför bara kamerorna och berättar hus smarta de är med sina planer på att lura den eller den eller att "skicka hem" de andra en efter en.

Märkligt att de, varje år, lyckas hitta så många människor som tror på riktigt att de själva är aningen smartare än sina motspelare och att just deras egna planer är så mycket fiffigare än alla andras.

Vinnareb igår, Adam, är en av dessa och därför unnar jag inte rikitgt honom att vinna. Och tror heller inte att han kommer att göra det. 

Kanske visar det sig att gängets "morsa", äldsta deltagaren, Marika, spelade smartast genom att hålla sig väl med alla och delta i alla paakter som fanns.

Några veckor återstår väl ännu och jag kan inte ens gissa vilka som står där i final till sist. 

Men... den som lever får se.

Måndag råder över landet och världen. Och eftersom det blev enkel vardagsmat igår i form av matrester från frysen så har jag plockat fram en liten bit fläskfilé som jag tänkte skiva upp och lägga i grillpannan sen.

Till den blir det stekt potatis eller kanske pommes i airfryern och beasås till det.

Ha nu en underbar måndag, kära ordbrukare i Bastuträsk, Smygehuk, Sigtuna och Liatorp.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

 

Igår had ejag glädjen och lyckan att få träffa båda mina fina barnbarn tillsammans och även deras respektive föräldrar. Det är storkusinen Luis till vänster med de mörka lockarna. Han fyller ett helt år om 13 dagar.

Till höger sitter "lillpojken" Samuel (som jag är farfar till) mellan sin pappas jeansklädda ben.

Han är fem månader yngre än Luis men är, trots det, lite större till formatet. Men på grabbarnas utveckling och förmågor är det ändå rätt tydligt vem som är storpojke repsektive lillpojke.

Fina och charmiga är de dock, bägge två.

Exfrun ordnade middag för mig och tre ac cåra barn. Vår äldsta dotter bor i Stickholm och det ligger ju lite avsides. Så förutom henne var hela ursprungsfamiljen samlad till mat och samvaro.

Samuel var väldigt reserverad mot mig först. Det räckte att jag tittade på honom och sa några ord så skrynklade han ihop ansiktet och började gråta medan han vände sig mot sin mamma för att få stöd och tröst.

Men innan jag åkte hem lät han mig hålla honom i knäet och småprata med honom en stund.

Stolt morfar ocg farfar som jag är så visar jag upp några fler bilder oclså. Bara för att skryta lite.

     

Gillar särskilt den nedersta där Luis använder sin lilla kusin som ridhäst. Båda var härliigt nyfikna på varandra att det var en fröjs att se. Även om de ännu är ganska små så ser man att de förstår skillnaden mellan barn och vuxna.

Så nu inväntar jag dagen då båda är på benen så de kan springa omkring och härja runt med varandra då de ses.

På lite längre sikt hoppas jag att få vara med så länge som möjligt och se dem växa upp.

Att få följa dem genom barndom, tonår och ungdom vore ju en nåd att stilla bedja om.

Hemma igen såg jag det som återstod av säsongens sista s"urströmmingsderby". D.v.s match mellan Timrå och länsgrannen Modo i Örnsköldsvik. OCH SÅ TALAR VI INTE MER OM DEN SAKEN!!!

Ni förtsår säkert hur det gick av raderna ovan. Inte bra alls, alltså.

Sen underlät jag, min vana trogen, att se en enda sekund av Mellon. Den intresserar mig inte ett skvatt.

Vilket kanske kan tyckas märkligt med tanke på hur stort jag tyckte att detta evenemanget var i unga år. Då vet det nåt jag såg fram emot och längtade till. Och när dagen väl var inne såg man alltid till att ha nåt gott att tugga på samt nåt gott att dricka framför TV;n.

Men när hockeymatchen var över hamnade jag på Youtube istället och hittade en hel del där som jag tyckte var mycket mer underhållande än spektaklet i TV.

Ändå vet jag, som alla år, att rätt låt vann. Det är nämligen ALLTID rätt låt som vinner. Dem som får flest röster!

Svårare än så är det ju inte. 

Och då har jag inte ens en aning om hur varken vinnarlåten eller någon av förlorarna låter. Däremot vet jag, via rubriker i våra två största skvallerblaskor (AB och Expressen) att tydligen både Måns Zelmerlöv och något eom hette Dolly Style var i tårar av förtvivlan efteråt.

Och det kan jag väl tycke låter lite överdramatiskt. Men det kanske bara är tidningarnas sätt att vinkla saken.

Kommer jag att se den stora Europafinalen i maj då? Möjligt men jag tvivlar på det.

Därmed tillönskar jag min lilla men naggande goda läsekrets en fortsatt angenäm söndag i Sibbhult, Askim, Lillpite och Siljansnäs. Eller var ni nu framlever era dagar...

Vi ses!

I vart fall är sannolikheten för det ganska stor...

Finns det egentligen några "fula ord"? Benämningen för i alla fall mina tankar i de där orden som nan redan i tidig barndom fick lära sig att de var "aja-baja". De där som man visste att man blev skarpt tillrätttavisad om vuxna hörde en säga dem. Men som de flesta ungar använde sinsemellan för  deras laddnings skull.

Allt som är lite förbjudet blir ju också lite spännande för barn. 

Som vuxen förväntas man ju ha så mycket hyfs att man undvikar könsord och svordomar i möjligaste mån.

Utom när de verkligen behövs.

Men istället lär vi oss en annan laddning av andra ord som är helt legitima. Men vad de står för kan ju skapa obehag inom oss på olika sätt. Jag tänker på ord som restskatt, ombesiktning, rotfyllning, parkeringsböter eller telefonköer.

Dessa är ju fullt legitima att använda i tal och skrift men kan ändå representera nåt vi förknippar med obehag på något vis.

För vissa människor är även Skatteverket ett sånt ord. Men just för mig, just idag, är det väldigt positivt laddat.

När jag vaknade imorse och lossade telefonen från laddkabeln tändes skärmen upp och jag såg att jag hade ett nytt brev i Kivra. Från just Skatteverket.

Och så fort jag hade ögnat igenom det och min självdeklaration (som var deras ärende till mig) så var liksom dagen räddad. Jag visste att det blir pengar tillbaka i april men det blev rätt mycket mer än jag trodde.

Så det ljusnade liksom vid min horisont efter att jag sett siffrorna.

Det gäller ju att ta vara på glädjeämnena i dessa tider med oro i världen och regeringar som bara vill berika de som redan lever i ett rent snuskigt överflöd medan vi andra får vända på varje krona för att hanka oss fram någorlunda.

Ett annat glädjeämne fick jag uppleva igår då jag bjöds hem på middag  till exfrun, där yngsta dottern bor medan hon är här och hälsar på.

Dotra bjöd på kycklinggryta med soltorkade tomater och basilika. Väldigt gott!

Men det allra bästa var ändå att få träffa hennes lilla underverk, Luis. Mitt äldsta barnarn som snart blir ett helt år gammal. De var här i januari och som varje gång häpnade jag över hur mycket han vuxit och utvecklats sedan förra gången vi sågs. 

 

Redan stor kille och det är inte fråga om så lång tid innan han är på benen också. Så jag förvarande hans mamma om att sen är det slut på friden.

För det är ju så med småbarn att först kämpar vi för att lära dem gå och läar dem prata. Mem sen vill vi att de ska kunna sitta stilla och vara tysta. Är´nt´ e könstut"?

Nu är ju det där påståendet lite tillyxat men det ligger ju en hel del sanning i det ändå.

Nu hoppas jag att Luis inte alls är varken stilla eller tyst. Utom när han sover förstås.

För aktiva barn är ju ett friskhetstecken. Ett friskt barn sitter inte stilla och är tyst utan far omkring som en liten iller och vill upptäcka världen på alla sätt som finns.

Därför behöver det också fråga saker hela tiden.

Och då är det vår uppgift som vuxna att försöka ge bra svar på de där frågorna. Och förmedla vidare våra egna erfarenheter och lärdomar i kraft av vår mer mogna ålder och visdom (förhoppningsvis).

Men kan man inte gå så kan man ändå krypa och det gjorde han i raktfart minsann. Han hade rätt nyligen kommit på att jaga sin egen skugga på golvet och då gick det undan, vill jag lova.

Äta själv har han också lärt sig, om än mest med händerna. Men det funkar ju och små händer kan man tvätta.

Liksom kläder och annat där spillet landar medan man förfinar tekninken till perfektion.

Torsdag råder över världen och jag har tagit fram ännu en pyts av min hemkokta ärtsoppa att ha till middag idag.

Och f-n vet om jag inte ska ta och röra ihop en pannkakksmet också och unna mig ett par pannkakor som dessert.

Sen kommer kvällen med hockey framför datorn. Jag är så tacksam för dessa piratsajter där jag kan se alla matcher utan kostnad. Låt vara att det ibland sker utan kommentatorsrösten och även helt utan ljud ibland.

Men för det mesta funkar det ju faktiskt helt ok även om man kan få logga ut och in igen ibland när det liksom hänger sig på nåt sätt. Gratis är ju alltid gott!

Ett annat glädjeämne idag var när jag kollade SMHI-appen på min telefon och såg att det var hela nio plusgrader ute. Så jag lämnade fleecetröjan hemma när Thea och jag begick morgonpromenad för nån timme sedan,

Snön har farit väldigt illa de senaste dagarna och meterhöga drivor har sjunkit ihop till någon enstaka decometer.

Härligt! Även om jag vet att det kan komma både ett och flera bakslag med både snö och kyla i minst en månad till.

Så njut av våren eller föraningen om den medan ni kan, kära ordbrukare. Bara drygt 3 månader till midsommar!

Så försök att härda ut för bättre tider är i antågande i Ljusnarberg, Akalla, Bromölla och Timmernabben.

Vi ses!

Det börjar, som man säger, att dra ihop sig i årets upplaga av Farmen. Och precis som varje  tidigare årgång så hhäpnar jag över hur liten beredskap deltagarna har för oförutsedda händelser.

Årets kaxpelle nummer ett tycker jag är Micke, tätt följd av Adam. Micke var storbonde i förra veckan men misslyckades med uppdragen.

Att deras egenbyggda rökanläggning brann upp två gånger är väl en sak. Men att de, under hans ansvar, valde att inte ens försöka ta hand om köttet från slakten förstår jag att Wincent underkände dem för.

Tänk er en bonde för 150 år sen vars anställda hade följt hans instruktioner så illa att kanske 100 kg mat förstördes och måste slängas. Då hade nog hästpiskan kommit fram och han hade väl jagat dem alla till skogs eller nåt.

För salt hade de ju och åtminstone någon i gruppen borde väl ha kunnat räkna ut att även om man inte kan röka köttet så kan man salta in det så att det håller sig längre.

Ändå beklagade sig storbonden och tyckte att Wincent var orättvis.

Och strax innan Tinget fick Micke också veta att bästisen och närmaste vapendragaren Robert lämnat tävlingen och ålkt hem av personliga skäl. Vilket knäckte honom ännu mer och blev hans ursäkt för att han inte vann Tinget.

Jag tänker liksom att den som anmäler sig till den där såpan måste väl ha sett åtminstone någon tidigare årgång.

Och därmed borde man ha lärt sig att ha en beredskap för att saker och ting kan hända som omkullkastar ens planer.

Det kan ju vara att någon själv hoppar av och åker hem. Det kan också vara att produktionen rätt som det är ändrar reglerna på något sätt mot  tidigare säsonger.

Det kan också vara att den där polaren man litar blint på har en annan pakt som den är med i och hugger en i ryggen när tillfälle ges. Vet inte hur många vi fått se som suttit och grinat över svek från medtävlande.

Har sagt det förr men det tål att sägas igen: Den enda man ska lita på om man är med i en sån tävling är sig själv.

Man tävlar om en halv miljon. Som visserligen man får skatta för men nog blir det en rätt bra slant kvar också.

Mot den bakgrunden borde alla fatta att man inte är den enda som gör planer, paktar, lovar och sviker sina löften.

Ändå är nästan alla totalt oförberedda när de drabbas.

Annars tycker jag att årets besättning på Farm och Torp är en ganska beige samling. Inga såna där jättestarka profiler som sticker ut.

Visst finns det, även i år, några egon som inte riktigt motsvarar personernas kompetens och engagemang. Men ingen sådär extremt osympatisk att man bara väntar på skadeglädjen som kommer när de åker ut.

Jag gillar Niklas och jag gillar både Sofia, Marika och  hon som fick en frisläng när Robban stack (minns inte namnet just nu). Men alla är ändå ganska sympatiska så jag har inget ont öga till någon det här året.

Så det får väl gå som det går, jag har ingen solklar favorit. Om jag ska tro och gissa så misstänker jag att Micke kanske tar sig till finalen liksom Sofia.

Idag är en glädjens dag för idag kommer min lilljänta hem till Sundsvall för några dagar. Och har förstås Luis med sig, mitt äldsta barnbarn som snart blir ett helt år gammal. De sitter just nu på tåget från Småland.

Min fyrbenta lilljänta snarkar bakom mig på min säng, som hon brukar på förmiddagarna. Framåt 14-tiden tänkte jag ta henne med på promenad nere på strandpromenaden som finns här nedanför.

Förhoppningsvis är den isfri precis som gator och trottoarer efter en veckas töväder. Det är t.o.m så att gräsmattorna börjar titta fram så smått.

Men vår? Nej, det dröjer allt några veckor till innan jag vågar börja hoppas på det på allvar.

I frysen hittade jag igår en matlåda innehållande revbensspjäll med grönpepparsås som fått tina i kylen över natten och blir till middag senare idag ihop med stekt potatis och kokta morötter.

Sen när kvällen kommer är det ännu en sån där hockeynatch där jag inte riktigt vågar hoppas på vinst för mitt favooritlag.

Timrå möter SKellefteå på bortaplan. Och även om de liger lite under oss i tabellen så är det tufft motstånd och Timrå brukar ha svårt att vinna borta mot dem. Så allt annat än noll poäng är en framgång i mina ögon.

Därmed har jag väl svamlat klart för den här gången och avslutar med att önska mina kära ordbrukare en fin tisdag.

Ta det lugnt med de bruna bönorna och semlorna i Grythyttan, Liatorp, Abisko och Vedevåg.

Vi ses! Nån gång...

Go´lördagkväll på er, kära ordbrukare i slott och koja världen över. Hoppas ni har haft en bra dag och att den fortsätter i samma spår. Själv har jag haft en dag som vilken som helst, i stort sett.

Med dett litet kort undantag. i förmiddags.

Då jag efteråt konstaterade att ibland är käften snabbare än tanken.

Den medvetna tanken, menar jag förstås då. För allt vi säger har ju hjärnan hittat på innan den skickar ut det genom munnen. Men då och då händer det att jag blir förvånad över min egen spontanitet.

Det ringde på dörren i förmiddags och Thea satte igång att skälla för att tala om att här finns det vakthund.

I tittögat såg jag en man, 35-40 år ungefär, som jag inte kände igen.

Aha, en försäljare , tänkte jag. Men glätade ändå på dörren såpass att jag såg honom men utan att Thea kunde ta sig ut i trapphuset. Då sa han sitt namn och berättade att han kom från Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga.

Sen tog han fram försäljarleendet och frågade mig om jag hade hittat Jesus.

DÅ... slog min spontanitet klorna i mig och svaret lämnade mina läppar innan jag hann hejda mig.

"Nej, ärligt talat så visste jag inte ens att han var försvunnen. Så jag har inte ens letat", sa jag.

Jag hade velat bita av mig tungan först för jag blev lite rädd att han skulle bli sårad, ta illa upp.

För även om jag inte precis uppskattar såna dörrplingare så är de ju människor ändå och man ska försöka behandla alla med respekt.

Men den här mormonen var tydligen en mormon med humor för han skrattade och fortsatte med att fråga om han fick komma in och tala med muig en stund om bibeln.

Men så dags hade jag väl återfått förståndet så jag sa som det var att det vore bortkastad möda eftersom jag inte är intresserad. 

"Så du får söka vidare", lade jag till innan jag stängde dörren.

Det var väldigt länge sedan jag hade påhälsning av religiösa sekter. Det var mycket mer vanligt i mina yngre år. 

Då handlade det oftast om Jehovas vittnen som var väldigt offensiva även om deras missionärer ofta var små tanter med knut i nacken och ville överlämna sina små pamfletter eller sälja böcker.

En gång när jag var i tjugoårsåldern ringde just en sån liten tant med jsut en sån knut i nacken på min dörr bara nån timme efter att jag somnat efter ett fruktansväårt nattskift.

Jehovas på den tiden fick lära sig att så fort folk öppnade dörren skulle de ta ett steg framåt. Då var tanken att den som öppnat skulle ta ett steg tillbaka på ren reflex och då skulle de sätta ena foten i dörröppningen.

Den här lilla damen nöjde sig inte med att ringa ett pling eller två på min dörr. Nej, hon stod där och matade slag på slag med handen mot min dörrklocka i säkert en halv minut.

Heligt förbannad klev jag ur sängen och hängde på mig morgonrocken innan jag gick för att vad det var för idiot som tokringde på dörren.

Trodde väl då att det var nån bekant som ville småjävlas på skoj. Eller nån granne som skulle varna mig att det brann i huset Men då hade jag inget sånt där titt-hål i dörren.

Så jag öppnade och tanten klev fram. Som hon lärt sig. Och jag backade, precis som hon ville. Sen satte hon foten i dörrspringan och frågade om jag hade mamma elller pappa hemma. 

Nej, sa jag, Det är bara jag som bor här och jag har jobbat nattskift och behöver sova.

Då satte hon upp handen för att tysta mig och sa till mig väldigt bestämt att det fanns nåt jag behövde ännu mer. Nämligen att släppa in Jesus i mitt liv om jag inte redan hade gjort det.

Då var det jag som härmade och satte upp min hand innan jag spände ögonen i henne.

"Nu tänker jag stänga den här dörren och gå tillbaka till min säng. Och om du är förtjust i den där foten på min tröskel så råder jag dig att ta bort den för annars kan du göra dig illa!", sa jag med illa behårskad ilska.

Då kelv det fram en annan tant som stått och lurat bakom dörren men den första tog ändå bort foten och jag stängde och låste. Men jag hörde genom brevlådan hur de pratade med varandra.

-Tror du han blev arg?

-Det lät nästan så. Men vi gör ju Guds arbete så vi gjorde ju inget fel

Mer än så brydde jag mig inte om att lyssna på och jag såg dem aldrig igen.

Däremot har det flera gånger kommit andra från samma sekt och velat sälja sina skrifter eller skänka dem till mig.

Jag tackar dock alltid nej för jag tänker att de kanske antecknar vilka som tar emot dem och inte och sen gör återbesök för att diskutera innehållet i deras broschyrer.

Mormonerna däremot har aldrig förut kommit och ringt på dörren hos mig. Däremot minns jag att på 80-talet såg man dem ganska ofta.

Det var, på den tiden, unga amerikanska män som skickats hit för en viss tid för att missionera.

Och de var enkla att känna igen för de bar alltid svart kostym, vitt skjorta och svart slips. Och den klädseln tog mina jämnåriga bara på sig för begravningar eller andra väldigt högtidliga evenemang.

Dessutom åkte de alltid omkring på gamla miltärcyklar som man då kunde köpa för väldigt lite pengar på den tidens ÖoB. Eller Överskottsbolaget som det väl hette förr.

På den tidedn sålde deras butiker även överflödet av kronans konserver. Men det var länge sen jag såg nåt sånt på ÖoB av idag.

Kronans leverpastej på plåtburk var t.ex en höjdare liksom deras chokladkakor och det vi i lumpen kallade pansarkex. Tjocka och svårtuggade kex som kryllade av kolhydrater för att ge soldaterna mycket näring för liten vikt.

Även kronasns begagnade kläder kunde man köpa där. Idag är de väl ungefär som nåt mellanting mellan Rusta och Dollar Store ungefär. Allt möjligt jox men till lite lägre priser än hos övriga handeln.

Imorgon är det söndag. Och inte vilken söndag som helst utan första söndagen i mars. Vasaloppssöndagen alltså!

Och för 67;e gången lyckades jag låta bli att anmäla mig i år också.

Jag är djupt övertygad om att nio mils skidåkning avnjuts bäst i en skön soffa via TV;n.

Det gäller förresten all skidåkning. Både den horisontella och den mer vertikala där grenarna heter t.ex slalom och störtlopp.

Längesen de hittade på nya grenar inom utförsåkningen, tycker jag. Börjar det inte bli dags att även de hittar på lite nyheter som längskiddåkarna gjort under många år nu. Det är sprint, mix stafett och masstart.

Tänk er en masstart i störtlopp till exempel!
Eller backhoppnings-skeetskytte! Nån kan väl uppfinna en manick som skjuter ut en lerduva i samma sekund som åkaren lämnar startbacken. Denne ska då ta geväret från ryggen, skjuta lerduvan och sen hinna sätta tillbaka bössan på ryggen innan man landar.

ELler varför inte terrängbowling i skidbacke. Med mass-start även där. Så man kan kroccka undan de andras klot innan de kommer fram till käglorna som står längst ner.

Tänk bara så många sporter som ingen ännu hittat på. Och alla sporter som bara finns på nån enstaka liten plats eller bara i ett eller några få länder.

I norra Finland men även i delar av svenska Tornedalen tävlas det en gång per år i kärringkånk där en man ska bära en kvinna på ryggen en viss sträcka på tid.

Mig veterligen finns dock ingen kvinnlig variant av denna idrott.

Men jag har nog heller aldrig sett kvinnor tävla i backhoppning vad jag kan minnas. Är det bara jag som ha missat det eller får inte tjejer hålla på med det?

Det kanske är en sån där sport som bara män är dumma nog att ägna sig åt. Frågan är om jag ens under pistolhot skulle ens föfrsöka mig på att störta nedför en sån där hoppbacke på skidor.

Nej, då hade jag nog svarat att då får de hellre skjuta mig för om jag skulle överleva hoppet på skidor så skulle jag säkerligen skada mig såpass illa att livet knappast hade samma värde efteråt.

Men så länge det finns soffor, fåtöljer och TV så kan jag ju ägna mig åt vilka sporter som helst. Som åskådare och självutnämnd expert som genast kan tala om vad de gjorde för fel, de som inte vann.

Lite som med Postkodmiljonären. Man sitter där och hör de enkla 5-6 första frågorna och häpnar ibland över hur lite den tävlande kan. Eller hur mycket. Det händer också.

Nej, jag får nog nöja mig med att titta på när andra gör allt det där som jag inte själv duger till och inskränka mitt eget idrottande till hundpromenaderna och Quiz planet och Word Blitz på Facebook.

Ursäkta, hörde jag fel? Är det inte idrotter?

Varör inte?

Schackförbundet ingår ju i riksidrottsförbundet så om schack är en sport så är det mycket annat som också borde räknas dit. Som patiens, Fia med knuff eller Svälta räv.

Har jag fel? Rätta mig gärna i så fall.

Inte hade jag mycket att säga idag men nog fasen har jag totat ihop ett långt inlägg ändå. Se där! Bloggning är ju också en sport. Kanske även ordbajseri... I så fall är jag ju också idrottsman.

Att skriva en lång text utan att ha nåt att säga kanske kan ses som en konstart i sig. Men idrott...?

Nja, jag är nog lite skeptisk ändå...

Du, stackare, som var dum nog att läsa ända hit ska jag alldeles strax befria från ditt lidande. Genom att önska fortsatt trevlig kväll och helg och säga att vi ses väl igem mär amdam faller på...

Idag tar februari farväl för den här gången. När vi vaknar imorgon bitti är det mars månad.

Det är min storebrors födelsedag, han fyller 75 år idag.

Det är även idag eller imorgon, beroende på hur man räknar, nio år sedan underbara sångerskan Josefin Nilsson lämnade livet. Hon dog på skottdagen den 29;e 2016 så därför skrev jag som jag gjorde ovan.

Men framför allt är det 39 år sedan Sveriges statsminister sköts ihjäl mitt i huvudstaden och vårt lands kanske största fiasko startade. Den så kallade Palme-utrednngen som i själva verket var en gigantisk mörkläggning.

Sommaren 2023 skrev jag en lång serie blogginlägg om min övertygelse om hur mordet gick till och vilka som låg bakom det. Jag ska absolut inte dra någon repris på det utan bara konstatera att jag både tror och inte tror likadant än idag.

Jag påstår fortfarande att den operativa delen, d.v.s planeringen och genomförandet av mordet gjordes av agenter från den sydafrikanska säkerhetstjänsten.

Däremot har jag förstått att det inte var deras regering som fattade det ursprungliga beslutet att Palme skulle röjas ur vägen. De var bara verktygen för betydligt mäktigare krafter.

Idag är jag övertygade om att ordern kom från Washington, USA. Det finns gott om belägg för att det var dåvarande vicepresidenten, George Bush den äldre, som gav ordern via CIA til sydafrikanerna.

Att det var USA som ytterst låg bakom mordet och att de utnyttjade Sydafrika för att göra "skitjobbet" åt dem.

Dels för att ingen skulle peka finger mot USA och anklaga dem för inblandning men även därför att Sydafrika var så beroende av deras support på så många sätt att de inte sa ifrån när "storebror" pekade ville få bort Palme.

De blev säkert också generöst belönade på ett eller annat sätt

Idag vet jag också att det varken började eller slutade med mordet på Olof. Fler människor har fått offra sina liv i spåren av mordet. Med stor säkerhet var också Lockerbie-attentatet något år senare också utfört av Sydafrika men beordrat från USA.

Målet för sprängningen av flygplanet över den skottska byn Lockebie var den svenske FN-diplomaten Berndt Carlsson Som man trodde var på väg att avslöja hela mörkläggningen och USA;s inblandad. Bomben som tog 270 liv. Både ombord och på marken under det.

Själva sprängladdnningen hade placerats i en kasettbandspelare som tillhörde Bernt C och var av samma typ som sydafikanska regimens yrkesmördare redan använt flera gånger både i sitt eget land och i världen.

Det har även framkommit att ett antal välbeställda amerikaner, både diplomater och förmöget folk, avbokat sin resa med den flighten bara dagar innan. Och att dessa biljetter sålts till amerikanska ungdomar som ville få komma hem över julen.

Det finns en hel massa andra händelser som kanske inte direkt hör ihop med vårt statsministermord men som ändå tydligt visar vad både Sydafrika och USA var kapabla till. Och inte tvekade att genomföra..

Den utlösande faktorn bakom beslutet att ta bort Olof Palme handlar, enligt min övertygelse, om fuffens som han hade för sig bakom ryggen på USA.

Under min bloggserie för snart två år sedan berättade jag bland annat om Sveriges relationer med Nato och dubbelspelet inför resten av världen med den spelade neutraliteten. Men det var inte det som var problemet.

Utan Palmes inblandning i olagliga vapenaffärer, framför allt med Iran via bulvaner först i Indonesien och senare i Malaysia.

Om detta berättar den svensk-amerikanske mannen Arnold Sundqvist i videolänken nedan.

Han var, på 80-talet, anställd som exportkontrollant för USA;s räkninge när det gällde vapen och krigsmateriel.

Intervjun är gjord av Swebb-TV. en kanal som jag annars inte har så mycket förtroende för. Men det finns gott om belägg för att Arnold talar sanning. Att allt han berättar har hänt i verkligheten.

Så se gärna videon om du är intresserad och tänk sen igenom om du fortfarande tror på "den ensamma galningen" eller om du inser att hela historien är så mycket större än vi kanske kan föreställa oss...

Klicka på länken nedan för att se videon.

https://swebbtv.se/w/3242f50e-c922-43fe-bbff-a71bd10cc257

Är ni kvar? Nå, vad tror ni? Finns det något i hans berättelse som inte känns trovärdigt?

Min övertygelse är att det var när Palme skickade Säpo efter Arnold som han definitivt undertecknade sin egen dödsdom. Jag tror att USA och Sydafrika redan hade skissat på en plan utifall att allt inte gick som man hoppades. Och när Säpo anhöll SUndqvist i sin utevaro fick amerikanerna nog och beslöt att nu fick det räcka.

Vad tror ni, kära ordbrukare? Tror nån på Christer Pettersson eller Sakndiamannen? Eller högerextrema snutar?

Jag vet i alla fall vad jag tror på.

Och hoppas att de har rätt, de som tror att Trumps öppning av arkiven hos CIA därborta i Amerika kommer att avslöja även den här sanningen ganska snart.

Den som lever får se...