God söndag på er, kära ordbrukare! Ni tar väl vara på vilodagen, hoppas jag.

Jag är ju själv inte troende ett enda dugg men det finns små stycken, små citat ur bibeln som jag gärna lyfter fram och använder då det passar mina syften och önskningar. Eller rättfärdigar mina handlingar och tankar.

Så budet att tänka på vilodagen så att man helgar den är ett av dem och det lånar jag gärna.

Fast på riktigt så råder det ju total jämlikhet mellan veckodagarna här hos mig. Jag lagar nåt lite extra när jag får lust och har råd till det oavsett vad veckodagen har för namn. Söndag är vrken sämre eller bättre än tisdag eller torsdag.

Vill ni veta vad jag lagar idag? Skit samma, läs så får ni veta det vare sig ni vill eller inte.

Idag har jag styckat och marinerat dryga 8 hg tjocka revbensspjäll som Lidl erbjöd för en billig peng den här veckan. 

De ligger numera i min slowcooker och ska få stanna där till framåt 16-tiden. Då ska jag lyfta ur dem och sen göra grönpepparsås av stekskyn och lite grädde. Kalla kokta potatisar finns i kylen och dessa ska skalas, tärnas och stekas som tilltugg till spjällen. Som även borde räcka till åtminstone två matlådor att sparas i frysen för framtida mjutning.

För att tala om nåt heeelt annat....

Vad tycker ni om USA;s nygamla president, Donald Duck? (Förlåt, TRUMP ska det förstås vara.)

Vad jag tycker vet mina trognaste ordbrukare sedan länge så det behöver jag kanske inte skriva.

MEN... På samma  gång som jag undrar om mannen verkligen har alla hästar hemma, om han är vid sina sinnens fulla bruk, om han eftersträvar världsherravälde så funderar jag också lite över hur nyheterna rörande honom och hans följare vinklas och presenteras i all svensk media.

Och oaavsett vad jag själv och andra har för uppfattning om honom så tycker jag ändå att nyhetsrapporterungen, vad den än handlar om, ska eftersträva att ge en så opartisk bild man kan av vad som händer i världen.

Men inte ens de som hatar Trump allra mest kan väl säga att några av våra ledande media (SVT, TV4, SR eller de största tidningarna) rapporterar objektivt om vad han gör och säger. Man lyfter ju BARA fram de saker som kan få oss att tycka mer illa om honom än vi redan gör.

Och även om jag inte tillhör hans fanclub eller skulle ha ens vidrört en valsedel med hans namnpå om jag varit amerikan så borde han väl ändå få en chans att visa att han duger.

Samma gäller våra politiker från nästan hela skalan som tydligt markerar sitt avståndstagande. Två f.d moderatledare (Reinfeldt och Bildt) har t.ex mer eller mindre idiotförklarat både Donald själv och hans entourage.

Övriga tycks instämma utom kanske ETT parti. Och jag behöver kanske inte nemnge dem, ni fattar ju ändå...

Jag har inte sett eller hört någon av de största ens försöka förstå vad han tänker sig att göra. Hur han har tänkt sig att gå till historien och bli ihågkommen.

För det faktum att han ju faktiskt valdes av det amerikanska folket med rätt klar marginal för ännu en fyraårig sejour vid maketn berättar väl ändå att de tror på att han kommer att åstadkomma nåt som är bra för dem. 

Eller har den andra politiska sidan svikit dem så fruktansvärt att man tänker att vad som helst är bättre?

Jag frågar för att jag inte förstår. Gör ni?

Det är sannerligen inte enkelt att begripa sig på amerikansk politik. Hur kommer det sig, till exempel, att ingen startat nya partier? De  har ju i praktiken bara två. Och båda är väl mer eller mindre köpta av den där rikaste procenten jag skrivit om så många gånger förr.

Under Obamas åtta år i Vita Huset infördes en del sociala reformer som skulle underlätta för de fattigaste att få råd med vård, omsorg och mediciner. En del av dessa revs av Trumpregimen 2017-2020.

Resten vill han riva nu till förmån för de rikastes skattesänkningar.

Känner ni gen mönstret? Precis samma sak pågår ju här hos oss om än inte i samma skala.

DET skriver och talar våra svenska media inte heller om i nån större utsträckning.

Jag undrar alltså hur Trump tror att någon från republikanska sidan ens ska kunna komma i närheten av Vita Huset efter honom om han sänker de breda massornas levnadsstandard så drastiskt som våra nyheter rapporterar om.

För amerikanerna må vara okunniga om resten av världen men nog kommer de att fatta allvaret om det blir så illa som många befarar.

Och där inkuderar jag mig själv för jag tror att de som verkligen kommer att ha någon nytta av den nye presidentens politik är det lilla fåtal som äger större delen av USA;s samlade tillgångar.

Motstånd och protester finns ju ändå. Flera superkändisar med Bruce Springsteen, Johny Depp, Robert de Niro och Madonna i spetsen har gått ut och sagt att de ska lämna USA och några t.o.m att de aldrig tänker återvända.

Sen finns ju också fortfarande en tappert krigande man som gjort flera försök att bli presidentkandidat. 

Bernie Sanders som hunnit bli en bit över åttio år har ju länge pekat mot Europa, Skandinavien och inte minst mot Sverige för att få folk att förstå hur många förmåner de saknar som är självklara här.

Youtube kryllar av klipp med hans tal inför kongressen, senaten eller bara ute i landet. Jag tänkte bjuda på ett av dem så får ni själva sen fundera om svensk nyhetsrapporterig är adekvat eller ej.

Kanske berättar de bara sanningen. Kanske förstärker de Trumps onda sidor och förtiger de goda. 

Eller kan det kanske till och med vara ÄNNU VÄRRE än vi tror.

Jag vet, som sagt, inte. Jag bara funderar....

Men titta gärna och lyssna på en, i mitt tycke, väldigt klok man med hjärta för de sämst ställda, Bernie Sanders.

Man kan ju undra också om han är ensam. Eller finns det en kraftfull rörelse bakom som stöttar honom och som ser till att andra tar över den dag Sanders inte orkar kriga mot makten längre?

Era gissningar är nog lika bra eller dåliga som mina, kära ordbrukare i Ödeshög, Rimbo, Katterjåkk och Trellebrog.

Ha det gott! Så gott ni nu kan...

Om jag använder mitt positiva tankesätt när jag ser på gårdagen kan jag ju påstå att jag blev delvis bönhörd.

Nej, fred på jorden, kärlek och glädje till alla människor eller slut på krig, svält och rasism fick jag inte. Där blev det visst avslag från "makterna".

Men Timråseger mot serieledarna, Brymäs, fick jag!

Och vilken seger sen!

I första perioden var Timrå det klart bättre laget och gjorde också första målet. Brynäs kvitterade och spelade även upp sig, Men det var Timrå som åter tog ledningen med 2-1.

I andra perioden synted det åter vilka som leder serien för då dominerade Gävlelaget nästan totalt.

Men gjorde inga mål. Det gjorde däremot Timrå och hade 3-1 när det blev paus för andra gången.

I sista perioden var det nästan bara ett lag på isen. Och det var INTE Brynäs! De blev utspelade med hela 6-1 innan slutsignalen gick och fick sätta sig i bussen hem till Gävle utan poäng denna kväll.

Men mina önskningar om allt det där andra står förstås kvar och jag erbjuder "makterna" samma deal på lördag då Leksand kommer hit. Slår då mina önskningar in så får Leksand vinna utan att jag bråkar för det.

Jodå, jag vet att det där med fred på jorden och slut på svält och annat bara är en naiv och omöjlig tanke.

Varför? För att det finns folk som blir rika på det förstås. Krig kräver vapen och vapen får många länder köpa av andra nationer som gärna vill fortsätta att leverera kanoner, bomber, stridvagnar och missiler. Eftersom det gör dem rikare.

Det är alltså girigheten som är boven i dramat för det mesta av ondskan i världen.

Ändå står de girigaste ofta på barrikaderna med bibeln i handen och predikar EMOT girigheten. De säger till oss att vi ska vara nöjda med det vi har. Med smulorna från de rikas bord.

De predikar anspråkslöshet för de breda massorna alltså...

Varför? För att de inte vill ha konkurrens förstås. För att de lättare ska kunna roffa åt sig ännu större förmögenheter.

På de fattigas bekostnad förstås. Det är det vi kallar kapitalism.

Det är alltså inte resursbrist som skapat fattigdom och svält. Det handlar inte alls om att vi inte har råd att se till att alla får mat i magen, tak över huvudet etc. Det handlar om att vi inte kan mätta de rikaste.

Om man fyller en vanlig tvåvåningsbuss med så många av de allra rikaste på jorden som ryms så skulle dessa ändå äga mycket mer än alla andra på jorden tillsammans.

Och då ska man komma ihåg att långt ifrån alla som inte kommer med på den bussen behöver fundera över mat och husrum eller ens kan betraktas som låginkomsttagare.

Och dessa förmögenheter genererar förstås även politisk makt, inte bara ekonomisk.

Ta Teslachefen Elon Musk till exempel. Han lär ha satsat bortåt trehundra miljoner US dollar på Trumps presidentkampanj.

Det låter helt sanslöst för en vanlig dödlig. Men då ska man också veta att från valdagen och fram till idag har hans förmögenhet ökat med mycket mer än så. Bra investering för Elon, alltså.

Men han har visst inte råd att teckna kollektivavtal för människorna som jobbar på hans Teslaverkstäder här i Sverige.

Om den saken är det dödstyst från regeringen och ännu tystare från deras chefsparti, SD.

Är inte det lite märkligt? SD som är så noga med att MÄNNISKOR som kommer hit från andra länder ska anpassa sig till vårt sätt att jobba och leva. Ta seden dit de kommer, som talesättet lyder...

Varför ska inte utländska företag då göra detsamma? Varför står inte SD på barrikaderna mot DEN saken också?

Tycker de likadant om miljardärer från Indien, Saudiarabien, Iran eller Kina etablerar företag i Sverige och vill ha samma villkor här som i sina hemländer??? Ja, jag bara undrar...

För några timmar sedan stod jag i vardagsummet med TV;n som sällskap medan jag strök mina skjortor. Det var där tankarna ovan föddes och frodades.

Då fick jag också veta att det råder blixthalka i stora delar av Västsverige. D.v.s den SYD-västliga delen. Man talade alltså inte om Dalarna, Härjedalen, Jämtland eller Lappland som också är västliga landskap utan Göterborg med omnejd och däromkring. Bland annat visade man upp bilder från Borås där underylt regn skapat isgator överallt.

Så är det dock inte här på Sveriges midja. Här är det strålande sol från klarblå himmel och runt nollan på termometern. En härlig vinterdag med andra ord.

Av den tänkte jag att jag och Thea ska gå ut och njuta en stund nu så ni får hitta nåt annat att läsa alldeles strax. Men det blir säkert inga problem. Det är ju inte för inte som det finns en slumpknapp!
Använde den nu, kära ordbrukare i Björklinge, Ljusnarsbyn, Gäddede och Kalmar.

Slut för idag. Tack för idag!

Nya dag - nya möjligheter! Jamen, låt oss ändå försöka att se det så istället för tvärtom. Typ; Ny dag -nya helveten!

ATt det sen kanske ändå blir som det senare av citaten får vi väl i så fall tackla när vi märker att det barkar åt det hållet.

Men innan dess försöker vi hålla drömmen levande om en bättre värld. Eller bara om en bra dag.

För drömmar har vi väl alla, eller hur? Några drömmer om miljoner för att kunna köpa, om inte slott och herresäten så kanske en juste villa eller sommarstuga. Eller om att få byta ut den där skraltiga rishögen som vi använder för att transportera våra kropper till andra platser mot nåt nytt, glänsande och fräscht som går tyst och fint och imponerar på ens vänner och grannar.

Sen finns det ju så många som har mycket blygsammare drömmar än så. De som drömmer om tak över  huvudet, mat i magen och hela och rena kläder på kroppen.

Eller, som kanske han gör som jag skrev om igår, drömmer om att vetenskapen ska hitta botemedlet mot den dödliga sjukdom man har i sin kropp.

Och det är väl inte fel att ha en dröm, en vision om ett bättre liv, om att hitta den där stora villkorslösa kärleken.

Den har jag ju varenda dag, om så "bara" från en vit lurvtuss på fyra ben med en glatt viftande svans i bakänden och framtill en tunga som gärna slickar mina händer eller ansiktet om hon kommer åt.

Det är jag glad och tacksam över samt att jag, såvitt jag vet, är frisk och i ganska gott skick för min ålder.

Just idag är kanske drömmen att Timrå ska trotsa experternas förutsägelser och vinna kvällens hemmamatch mot serieledande Brynäs från Gävle. 

Lite av en derbymatch kan jag tycka eftersom det är ungefär lika långt dit som till Örnsköldsvik. Men Ö-vik ligger ju i samma län så det är väl därför som matcherna mot Modo kallas derbyn.

Brynäs har ju också trotsat experternas tips genom att, som nykomlingar från allsvenskan, dominera SHL hela vintern och de toppar fortfarande serien efter 43 spelade omgångar.

Men förra gången lagen möttes, då på deras hemmaplan, var det Timrå som vann. Så nog är det som Gunde brukar säga att "INGENTING är omöjligt"!

Hur som helst tänker jag hålla den drömmen levande så länge det går.

Men hur är det för de där som, till synes, har allt det där som andra bara drömmer om. Vad fantiserar miljardärer och biljonärer om. Vad önskar de sig?

Har Elon Musk t.ex några drömmar som inte ens hans rekordförmögenhet kan köpa?  Eller Amazon-grundaren Jeff Bezos som är nästan lika snuskigt förmögen som Musk? Vad har de för önskningar?

Slutsatsen måste väl bli att ingen egentligen blir lycklig av själva rikedomen. Det handlar nog mer om vad man gör med den, hur man änvänder den.

Där skiljer sig väl t.ex Bill Gates som grundade Microsoft och inte heller precis är någon fattiglapp från de flesta av de andra knösarna i USA. Han, liksom ett flertal välavlönade skådisar och artister bedriver ju även en väldigt generös välgörenhet. Och hjälper fattiga och utsatta.

Är han då lyckligare än Musk och Bezos (för att fortsätta använda de två som exempel)?

Tja, vem vet. Inte du och inte jag som Lisa Ekdahl sjöng i sin landsplåga på 90-talet.

Som nästan alla dagar skriver kvällspressen om nya mord, skjutningar och sprängningar. Och av en tillfällighet hörde jag igår en låt av en artist jag inte kände till innan senaste upplagan av Så Mycket Bättre i TV4.

Jag talar om Simon Superti och en muiskgenre som jag normalt inte lyssnar så mycket på. Men efter att ha hängt med i texten via textremsan nedtill i videoklippet från Youtube kände jag att jag ville dela med mig till mina kära ordbrukare av denna väldigt träffsäkra text...

"Bullerbyn är död" är den dystra titeln. Och det är ju sant. Bullerbyn, Sörgården och alla andra idyller som målats upp av sagotaanter och farbröder genom åren känns allt mer avlägsna för varje dag som går.

Och vid makten i Sverige sitter tre partier som blivit spratteldockor åt ett fjärde parti som tror att lösningen på alla dessa problem är att rensa ut alla folkslag som inte syntes i varken Bullerbyn, Lönneberga eller på Saltkråkan.

Ett parti som vägrar att protestera mot koranbränningar och tar på offekoftan när någon antyder att de varit delaktiga i att skapa det hat som ledde fram till massakern i Örebro.

Men som gärna målar upp sia visioner om ett Sörgården-Sverige där far ror och mor är rar. Och det farligaste man kanske riskerar att möta på vägen är en liten orm

Ett parti vars företrädare höjer handen och säger om just Örebromorden att; "Vänta nu, ännu finns inga bevis att det hade rasistiska förtecken".

Ett parti som är så snabba att ta på offerkoftan så fort någon påminner dem om deras rötter i nazism och främlingsfientliga rörelser.

De är absolut inte det enda partiet som seglar med lik i lasten, skelett i garderoberna eller vad ni vill. Och kanske inte de värsta heller om vi skärskådar alla de andra lika hårt.

Men inga andra är så snabba att tycka synd om sig själva vid varje antydan om rasism och fränlingshat.

Då invänder kanske någon att det är vi själva som har röstat fram dem. Men jag vägrar att klumpas ihop med de som röstade för något av dessa fyra partier. Som alla tre, efter senaste riksdagsvalet, bara blir mer och mer lika sina uppdragsgivare som står utanför själva regeringen men i mångt och mycket ändå styr vårt land

Så... eftersom jag inledde med att tala om drömmar så kanske jag även borde avrunda med samma tema...?

Då gnuggar jag min lampa och när anden kommer upp ur den så får min önskan bli att det blir slut på rasism och främlingshat i Sverige och världen.

Ja, jag är t.o.m beredd att avstå från min önskan om tre poäng ikväll till Timrå IK om det krävs för att få min önskan uppfylld.

Fred, hälsa, välmående, vackert väder, gott kaffe och kärlek önskar jag därmed till mina kära ordbrukare i Staffanstorp, Råneå, Smedjebacken och Smögen.

Det enda vi alla ska hata är hatet självt!

Lev väl!

Hej på er, kära ordbrukare. Det börjar bli några dagar sen sist, nu. Men så blir det ju ibland.

"Först så går det opp, så går det ner, så går det opp. Sen så går det ner, sen går det ännu längre ner..." Det var väl legendariska Hasse & Tage som skrev och framförde den där sången, tror jag. Däremot minns jag inte om den ingick i något större sammanhang eller om det bara är ett lösryckt nummer ur nån av deras revyer.

Men det är ju så det är med det mesta. Att det går bådde upp och ner. Även med mitt (och säkert de flesta andras) bloggande ohc produktivitet vid tangentbordet.

Nog har det funnits tankar som både varit djupa, allvarliga och även roliga under de dagar då jag inte publicerat något här. Men lusten att med tangentbordets hjälp skapa text som blir blogginlägg har inte varit så påträngande.

Och det gör ju heller ingenting. För jag tror inte att någon annans välbefinnande påverkas nämnvärt vare sig det kommer inlägg från mig eller inte.

Deras största värde är ju för mina egna ögon när de dyker upp i högermarginalen under rubriken "Tidigare år".

Dessa är bland det första jag kollar igenom när jag startar min dator första gången varje dag.

Först bloggens backspegel och sedan lokaltidningen. Där skummar jag av rubrikerna på förstasidan och läser de artiklar som eventuellt intresserar mig. 

Sen har jag ju blivit så gammal att jag även kollar dödsanninserna på tisdagar och lördagar. Övriga av veckans dagar kommer det inget nytt där utan det läggs bara ut två gånger per vecka.

Och det gjorde jag väl även när jag var yngre och hade en papperstidning som kom i brevlådan. Men på den tiden regaerade man oftast på att det var pappan eller mamman till nån man kände som ung hade trillat av pinn, som man säger. Den generationen är gles numera och säkert 10-15 gånger per år ser jag annonser att ganla barndomsvänner eller syskon till dem har "tagit ner skylten" eller lämnat in som man ju också säger.

Är det inte lite märkligt att vi har så många ord och uttryck för att benämna döden? När det är det enda vi egentligen kan vara helt säkra på att den kommer en dag, förr eller senare...

Men vi vill väl kanske ha små omskrivningar för det där som är svårt, tungt och jobbigt att prata om.

Jag fick ännu en påminnelse om den saken idag när jag stötte ihop med Örjan på närbutiken. Honom har jag känt i 35-40 år genom jobbet. Vi arbetade på samma fabrik om än inte precis tillsammans. Örjan var en av de där reparatörerna som alltid klarade av att fixa allt som gick sönder eller krånglade. Mycket omtyckt och respekterad. Både för sin kompetens och snabbhet men även för sitt lättsamma och trevliga sätt.

Vissa av hans kolleger på andra skiftlag kunde emellanåt bli irriterade och t.o.m förbannade när vi i driften råkade ha sönder något. Oavsett om vi varit oaktsamma eller inte.

Men inte han. Örjan kunde skratta och säga att "Det är ju en jävla tur att ni kör sönder grejer så jag har nåt att göra. Utan er skulle jag väl bli arbetslös!"

Nu är Örjans dagar räknade. Han berättade att han har skelettcancer som är obotlig men vet inte hur långt han kan tänkas ha kvar att leva. Ändå var han liksom sitt vanliga glada jag och när jag kommenterade den saken ryckte han på axlarna och menade att inget ju blir bättre av att gräva ner sig och deppa ihop. BÄttre att ta vara på varje dag när man känner sig någorlunda frisk, sa han också.

Det höll jag helt med om och uttryckte även min beundran över att han klarade av att tänka så.

Han får bromsmediciner och när några värden försämras mixtrar läkarna lite med föreskrifterna och doseringen tills han blir lite piggare igen.

Och just idag verkade han må ganska okej ändå och han berättade utan omsvep om sitt liv numera. 

Det känns så orättvist när någon som man unnat att få vara frisk fram till pensionen och även många år efter det drabbas så tidigt i livet av det där c-ordet och dessutom den obotliga sorten. Han är flera år yngre än jag och har han fyllt sextio så är det inte så mycket mer i så fall.

I yngre dagar kanske jag hade sagt åt honom att hålla hoppet levande eftersom forskningen hela tiden gör nya framsteg och ingen vet ju när man hittar boten mot just hans sjukdom. Men jag tror inte att någon blir lyckligare eller mer hoppfull av att få höra det så jag visade mitt deltagande på andra sätt.

Jag har själv varit lite låg den senaste tiden. Men efter mötet med Örjan tänkte jag att jag ju borde vara glad att jag i alla fall, såvitt jag vet, inte lider av några allvarliga sjukdomar.

Visst har jag mina små bekymmer men jag är ändå lyckligt lottad på så många vis.

Till exempel så kommer min lillflicka hem några dagar i nästa vecka och har med sig lilla underverket som snart ska få lära sig att säga morfar. Det ser jag fram emot.

Fram ser jag också mot kvällens Farmen som börjar om en liten stund. Men innan dess måste Thea få gå ut en liten sväng. Så jag önskar godkväll och natt till alla mina kära ordbrukare i stad, på landet och över hela jorden.

Vi ses.

Min hyresvärd sen dryga 14 år upphör inte att överraska. För kanske 7-8 år sen införde de traditionen att varje Luciamorgon ha personal ute under de tidigar morgontimmarna och ställa ut marschaller som brann som landningsbanor längs gångvägarna i hela området.

Den traditionen lade de dock ner för nåt år sedan. Dte blev kanske för dyrt . Själva marschallerna kostade väl inte så många kronor per styck men det gick nog åt rätt många vaktmästare för att gå runt och tända dem. Och sedan skulle de ju samlas in också när de brunnit ut.

PÅ den dag som är idag, Alla Hjärtans Dag, satt det alltid ett rött hjärta upptejpat på fönstret i porten när man kom hem eller gick ut på morgonen. Enligt bilden nedan....

.  

Så jag blev nästan lite besviken då det INTE gjorde det imorse då jag tog ut min lilla sambo på hennes morgonpromenad. Och tänkte väl att personalen har väl annat att göra än att ränna omkring och tejpa upp pappershjärtan. Vilket, i och för sig, är trevligt men inget som känns jätteviktigt heller.

Så jag bara konstaterade faktum och glömde sedan bort alltihop.

ÄNda tills för en stund sedan då jag på nytt skulle ut och valla min lilla fyrbenta livskamrat. När jag tryckte ner dörrhandtaget hörde jag att något föll till golvet med ett prasslande ljud. Och undrade förstås vad det kunde vara.

Jag hade ju inte beställt något som kunde ha levererats på det sättet.

När jag så öppnade dörren hörde jag hur föremålet liksom prasslade mot stengolvet. Och när jag tittar efter så ligger där en liten godispåse med en rrosett och ett litet kort från fastighetsbolaget.

  Det innehöll lite godsaker i miniatyr men jag blev ändå glad över själva gesten.

Nu är jag väl inte någon vidare gottergris men några saker fanns det i den ändå som var gida. Den pyttelilla kexchokladen smakade precis som de fullstora som säljs nästan överallt. Två stycken små kolor från Werhters va rockså god.Av det som jag konstayterade att jag tycker är gott återstår nu eb Kitkat-kaka i miniatyr och den minsta Dajmbit jag någonsin sett. De får bli dessert efter min middag som idag kommer att bestå av stekt torsk med reouladsås och kokt potatis.

Farmen missade jag igår eftersom Sportkanalen sände Timrås boortamatch mot Rögle i Ängelholm. När nu äntligen säner en match efter 40 spelade omgångar så får allt annat stå åt sidan..

Det gör ju inget heller eftersom jag streama det på datorn och TV4 Play. Det kan jag dock inte med Torpet. Vill man se det så gäller det att passa tiden för sen hamnar det under plusfunktionen. D.v.s man behöver ett dyrare TV-paket.

Men det kommer jag inte att skaffa. Det kanske går i repris så kan jag ju se det då i så fall...

Ovanstående gäller förstås inte om Eurojackpoten tickar in till mg ikväll. Den gigantiska jackpoten på nästan en miljard gick ju ut i tisdags. Till Tyskland förstås, som så ofta förr.

Så om jag eller nån annan prickar in fem rätt plus två tilläggsnummer så får man försöka hanka sig fram sen på ynka 113 miljoner "bara"

Men det sura äpplet skulle jag såklart görna bita i för det är ju fortfarande en hisnande summa.

Men det är inte utan att jag undrar hur det kommer sig att det så ofta är tyskarna som kammar hem de där jättevinsterna. Även Finland har nog fått fler storvinster än vi.

Men det är väl säkert bara tillfälligheter. Precis som det där jag skrivit om några gånger hur Postkodlotteriets vinster alltid tycks hamna i till synes väldbärgade villaområden med Mercedesar och BMW;er på garageuppfarterna.

Dessutom slumpar det sig så att jag strax får besök av yngstingen så jag tackar för idag och önskar mina ordbrukare en trevlig fredagkväll o helg.

Vi ses när vi ses.

Om så än kanske bara för en kortare tid så har jag tagit Madame Citroen i bruk igen. Hon har varit avställd i en dryg månad så det krävdes en hel del fysisk ansträngning för att befira henne från snön som fallit på henne.

Och som det sen regnat på och som därefter har frusit och tinat om vartannat.

Så då jag gick ut för att gräva fram och försöka få igång min ögonsten imorse var inte förhoppningarna så stora att hon skulle vara med på noterna. För säkerhets skull hade jag skaffat löfte om hjälpstart  med kablar om det skulle behövas.

Men min franska följeslagarinna sen snart nio år tuggade igång hur fint som helst utan att jag ens hade satt i kontakten till motorvärmarem. Inte illa efter en månads stillestånd mitt i vintern!

Sen bar det av för att tanka lite och åka till en mataffär utan att behöva besvära någon annan om skjuts.

En liten sväng först till närmaste Lidl och sen till en Coop-butik där de har extrapris denna vecka på Nyhléns Norrlandsfalukorv. 

Ska jag äta korv så ska den vara av bra kvalitet och den är bland de bästa. Den enda jag vet som är ännu godare och har mer köttinnehåll är från samma charkfaabrik men är alspånsrökt. Vilket ger den en extra touch.

När jag kom tillbaka till hemtrakterna var tanken att jag skulle försöka skotta bort snön omkring min parkeringsruta.

Som förstås var lika hård och tung som den jag röjde från bilen.

Men strax innan jag kom hem fick jag syn på en av hyresvärdens hjullastare som höll på att snöröja på en annan parkeringsplats typ 100 meter bort.

Så jag haffade den och frågade föraren om han hade tid och lust att ta en skopa eller två så jag slapp knäcka ryggen med handskottning. Och han ställde genast upp så nu är det rent inte bara på men även runt bilen.

Att jag "ställde på" den igen handlade mest om att sonen fick sin bil påkörd på sitt jobb igår och en av sidospeglarna kvaddades totalt. Han hade tid för besiktning på eftermiddagen men dit var det ju ingen mening att åka med en saknad ytterspegel så det fick han boka om. Skadan kommer förstås att ersättas av den vållandes försäkringsbolag men jag tänkte att han då kan få använda min bil tills hans är fixad. Sen får vi se...

Igår kväll var jag ju på hockey i SCA Arena och såg Timrå mot HV71 från Jönköping. Och det gick som jag hoppades, Timrå vann med 3-0. Vi hade kanske inte världens bästa platser. Längst ner alldeles utanför sargen. Och det small några gånger precis framför oss då spelarna tacklade varandra in i sargen.

På Farmen blev det som jag anade, att Nathalie åkte hem. Klokt tycker jag för hon fattade nog själv att hon tagit lite för mycket plats och hade självinsikt nog att veta att hon knappast skulle kunna förändra sin personlighet så mycket att de andra skulle glömma det som varit och förlåta henne.

Jag har haft en och annan chef genom mitt arbetsliv som haft en hel del gemensamt med Ntahalies typ av ledare. Såna som vill styra och bestämma men inte gärna lyssnar på gruppens tankar och idéer. Ingen av dem jag talar om har varit särskilt lyckade och ingen saknade dem då de försvann heller.

Sen ser det ut som om det spirar en liten romans på Norra Brandstorp. För ingen som följer Farmen har väl undgått hur Micke och Alida kastar blickar på varandra. Blir de nästa Farmen-par, tro?

För kanske 8-9 år sedan var det ju en kille och en tjej som möttes i finalen (där killen vann) och flyttade ihop sen när tävlingen var över. Hur det gått för dem sen har jag ingen aning om. Minns inte ens deras namn ärligt talat.

Vad jag kommer ihåg är att jag gillade båda och var glad att de var de två som tog sig till final.

Imorgon bitti blir det rekordtidg uppstigning för jag har lovar yngstingen att hjälpa honom lite. Han ska hämta lastbilen han ska köra hos en verkstad för klockan fem för att hinna lasta och ta sig till Sollefteå med leverans till Systembolaget där. Men han vill förstås inte lämna sin bil där så jag sa att jag hämtar honom vid åleriet där han jobbar och kör honom till lastbilen. På det sättet slipper han fixa skjuts för att hämta sin bil när arbetsdagen är slut.

Så jag får väl se till att krypa i säng i skaplig tid så jag är någorlunda vaken när jag sätter mig bakom ratten imorgon bitti.

Därför kanske det vore klokt att avrunda den här lilla "krönikan" och börja varva ner.

Sov gott, kära ordbrukare! Var ni än är...

Farmen gick igår tillbaka till det vi känner igen från tidigare årgångar. Där det mesta sker på den stora gården (Brandstorp9 och några får det lite lugnar en tid på Torpet och kan skaffa amuletter samt får försöka tävla sig tillbaka till själva original-Farmen.

Det gick precis som jag trodde och hoppades när det gäller valet av storbonde. Tycker Marika är som klippt och skuren för den rollen och tror också att hon kan komma att gå långt i tävlingen.

Skulle till och med kunna sträcka mig så långt att säga att det är tveksamt om jag ens sett en mer lämplig storbonde än hon på de år jag följt programmet. Hon vet vad hon vill och kan förmedla det och hon bryr sig genuint om varje deltagare. Oavsett om hon gillar dem annars eller inte. Så just nu är Marika min favorit till slusegern.

Under den kommande veckan lär vi också få svaret på om jag får rätt även när jag, redan nu, gissar vem som blir förstekämpe på söndag. 

Där sätter jag alla mina fiktiva slantar på Ntahalie som gjort sig omöjlig hos de allra flesta. Alltså även bland dem hon gick ganska bra ihop med från början. 

Precis som Marika är hon en ledartyp men till skillnad från henne är Narhalie även något av en streber och besserwisser i mina ögon. Och säkert i många andras ögon också. Inte mycket till empati och förståelse och hon lyssnar heller inte gärna på andras kunskaper och erfarenheter.

Så just nu är jag väldigt säker på att hon är den ena parten i Tinget på söndag.

Sen får nog hela gruppen tagga till ordentligt om man ska klara uppdragen eftersom de starkaste när det gäller byggen och konstruktioner alla lottades till Torpet den här veckan. Vilket också kommer att kräva en hel del styrande från storbondens sida. Och givetvis även lojalitet från resten av gruppen. 

Det kommer, tror jag, att visa sig rätt tydligt de närmaste dagarna vem som är villig att hugga i och jobba och vem/vilka som försöker smita undan.

Annars... så ska jag äntligen fdå se en hockeymatch på plats i SCA Arena i Timrå ikväll. Tack vare att sonen fick två biljetter då han bjöd mig på pizza från Biteline i förra veckan.

Och på torsdag kommer äntligen Sportkanalen, som jag har i mitt TV-paket från Telia, äntligen att visa mitt favoritlag för första gången sedan SHL startade i september förra hösten. Av någon anledning, som de vägrar tala om, har de missgynnat oss Timråsupportrar som inte har det dyra pluspaketet hela hösten och vintern.

Jag har mailat dem flera gånger och frågat men får bara nonsens-svar som bevisar att de skiter totalt i vad deras kunder tycker.

Men det har jag ju fått lära mig den hårda vägen på senare år att det gäller nästan alla företag men även den offentliga sektorn. Först genom bråket jag hade med Telia om den där teknikern de skickade hit och tyckte att jag skulle betala för. Trots att det enda fel som begåtts låg hos Telia själva. Det var de själva som inte hade startat upp mitt billigare TV-paket när uppsägningstiden av pluskanalerna gick ut.

Samma sak var det ju också i striden mot politikerna om särbeskattningen av en hel årskull där vi skapade en folkrörelse så stark att de till sist tvingades backa och göra rätt mot oss.

Fast helt rätt gjorde de ändå inte, enligt mitt synsätt. Ingen sida tog på sig nåt ansvar utan hela vägen fortsatte båda sidor att  skylla på den andra sidan.Dessutom behandlade man inte återbetalning som vanlig skatteåterbäring och gav oss ränta på pengarna.

Vilket också kändes som ett svek eftersom det för mig personligen hade gett ytterligare 3-4 tusenlappar.

Men för politikerna är vi ju bara valboskap som de fjäskar för vart fjärde år och för företagen bara några som de ska pungslå på mesta möjliga pengar.

Snacket om att kunderna är det viktigaste för företagen har är just bara snack. En fasad de upprätthåller för att det ska låta bra. I slutet av dagen är den ändå bara en enda sak de bryr sig om, nämligen största möjliga vinst.

Därmed har jag väl präntat ner tillräckligt med ointressanta ord för den här gången. Men jag fick ju i alla fall avrea<gera mig en aning. Även om ingen bryr sig, menar jag.

Ha en fin tisdag nu, kära ordbrukare i Simrishamn, Bastuträsk, Finnerödja och Krokek.

Vi ses! Förr eller senare. Hoppas jag...

Det dök upp en flaschback för mig idag i flödet på Youtube. Du som, likt mig, är lätt Youtube-skadad vet förstås att där kan nästan vad som helst dyka upp. Från tal av världskända politiker till porslinsmålning, uppfödning av höns, kräftodling eller den där låten du lyssnade så ofta på för 25, 30, 50 år sen eller mer.

Riktigt när den här spelades som flitigast har jag inte lyckats ta reda på. Men det bör ha varit under början av 1960-talet för jag minns att min mamma också skrattade åt den. 

Idag skulle den väl inte precis anses som helt politiskt korrekt men det var lite andra och äldre värderingar som gällde i min barndom. Och visst är den gammal men jag får nog erkänna att  jag rörde lite på smilbanden när jag lyssnade på den.

Du kanske redan har gissat vilken sång det handlar om. Av rubriken om inte annat...

Ni som är i min ålder eller äldre minns säkert Egon Kjerrman som ledde allsångskvällarna på Skansen före Bosse Larsson. Han syntes och hördes rätt flifigt i både radio och TV på den tiden. Och låten jag talar om gjorde stor succé och härmades ofta av oss barn. Särskilt då vi tyckte att nån vuxen var tjatig.

Just det, gamla hederliga "Bla, bla, bla"

Som sagt... Kanske inte helt politiskt korrekt nuförtiden.

Men om jag får gissa så finns det säkert saker vi skojar om nu som inte alls anses ok om 40-50 år. Och så har det nog alltid varit tror jag. Världen förändras och vi förändras med den.

För det roliga med den var ju att man kände igen stereotypen med griniga kärringar.

Kanske inte precis från sitt egna liv men från film och underhållning av olika slag.

Och det var ju också dessa "ragator" som gav roller åt skådespelerskor som inte var så purunga längre. Som Dagmar Ebbesen, Julia Ceasar och Hjördis Pettersson för att nämna några. Dagmar occh Julia som ilskna hembiträden eller portvaktsfruar i nåt gammalt ruckel och Hjördis som Lilla Fridolfs barska hustru Selma.

Och vi tyckte ju om dem. Tanterna/ragatorna!

Det var ju inte av elakhet som dessa sångtexter eller filmmanus skrevs. Utan för att vi skulle skratta åt sånt som vi liksom kände igen.

Om du skrattade åt Egons lilla ironiska sång får du gärna tala om det för mig i en kommentar. Och vill man ha mer från samma man eller liknande så är det ju bara att söka själv på Youtube.

Klockan börjar bli mycket och jag ska väl snart gå och borsta tänderna. Och glädjas lite åt att jag ännu  har alla mina tänder växta "på rot" i käkarna. Bara en visdomstand fick avlägsnas för kanske 15 år sedan eller så.

Men annars är det orginalgarnityret som används till att tugga mina köttbullar, falukorv, makaroner och potatis med.

Hur många som passerat sextosju när jag växte upp hade det? Hur många hade ens tänder alls längre då?

Allt var alltså inte bättre förr men allt var inte sämre heller.

Det är nog bara "förr" som begrepp som bara blir bättre ju äldre man blir. För ju fler levnadsår nan lyckas samla på sig desto mera "förr" har man ju att minnas och gagga om...

Därmed stänger jag ner för idag och önskar mina kära ordbrukare en lugn och god natt tillsammans eller var för sig. Det bestämmer ni själva i Garphyttan, Enånger, Valbo och Liaryd.

Ha det! Så inte någon annan har det...