En ganska trevlig lördag har det varit ändå så här långt. Visserligen var det -24 ute när jag vaknade vid sextiden imorse. Men då kom jag plötsligt ihåg att min gamla fleecetröja, som är så varm och skön, ju faktiskt fanns kvar i en garedrob. Så den plus långkallingar tog jag på mig innan jag gick ut med Thea första svängen.

Och visst bet kylan lite i kinderna men jag höll mig hyfsat varm ändå. Och tempen steg ju sen till lite mer mänskliga 12-13 grader mitt på dagen.

Känner att jag har skrivit så mycket negativt ett tag nu att jag måste försöka att balansera upp det lite.

Efter morgonpromenad och frukost gick jag för att sopa snön av Madame Citroen så jag kunde ta mig till Willys och bunkra upp lite av det som saknades hemma.

Därefter hann jag umgås lite mer med Thea en stund eftersom hon skulle få klara sig ensam några timmar på eftermiddagen.

Exfrun hade nämligen fått två biljetter till nyårsrevyn och erbjöd mig att få den ena mot skjuts dit och även hem efteråt. Så jag plockade upp henne i god tid och hittade parkering ganska nära stadens otroligt vackra teater.

Utsidan skäms minsann inte för sig och numera är den ihopsatt med grannhuset där jag själv var flitig gäst i barndomen. Det huset, som inte alls är lika vackert, var på den tiden godtemplarhuset i Sundsvall.

Och i den mån nykterhetsrörelsen alls finns numera så har de knappast varken behov av eller råd att hålla en så stor byggnad igång med skötsel och renoveringar. I det huset fanns då även Konsert-biografen på den tiden. Skylten är kvar men det är numera Konsert-teatern. Alltså ytterligare en scen för den mer teatrala kulturen.

Men det är, i mitt tycke, insidan av teatern som är så magnifikt vacker. Jag tog en bild av scenen innan föreställningen börjat och så en till av den magifika kristallkronan som hängde rakt ovanför där vi satt.      

Bilden som visar salongen med balkonger och allt sånt lånade jag från Google liksom exteriörbilden längst upp.

Visst är det fint? I dessa lokaler fick vi oss till livs en nästan tre timmar lång föreställning med sketcher, monologer, sånger, dans och musik. Mycket av materialet hade förstås lokal prägel men även omvärlden fanns förstås med.

Bland annat gjordes hyllningar av artister som gått bort under året. Som Lasse Berghagen och Tina Turner t.ex

Det var ungefär samma gäng på scenen som förra gången jag såg Sundvsalls revyn och några skratt blev det även denna gång. Och jag tror att vi alla egentligen skulle behöva mer riktigt kultur som motpol till all USA-influerad smörja som, framför allt, reklamfinansierade TV-kanaler bombar oss med.

Man är liksom lite lättare om hjärtat när man går därifrån än man var då man kom. 

Att då få komma hem till någon som verkligen är överlycklig att se en är ju inte heller så fel. Alla som någon gång haft hund vet precis vad jag menar.

Några timmar senare fick jag veta att mitt kära Timrå IK besegrat Luleå i kvällens drabbning uppe i Norrbotten. Timrås formkurva har gått väldigt mycket upp och ner ett tag nu så det var skönt att de äntligen vann igen.

Nästa lyckopiller fick jag genom TV;n i dagens avsnitt av "Stjärnorna på slottet". Den sprudlande levnadsglada Caroline af Ugglas var huvudperson och det fanns inte många döda punkter i det programmet heller.

Ännu nåt som gjorde mig lite gladare idag.

Och det behövdes ju verkligen efter allt mitt klagande på sistone om snö, kyla, politiker, Telia och annat.

Man behöver få fylla på energidepåerna emellanåt.

Fick även veta att det troligtvis blir surströmmingskalas igen nästa helg. Om inget kommer emellan för mina suriskompisar eller mig själv. Jag håller tummarna!

Mitt eget lilla lager i kylen är ju ganska ansenligt så jag får väl erbjuda mig att stå för själva strömmingen den här gången. Där finns både hela fiskar och filéer från Oskars, Röda Ulven, Kallax och sorten jag aldrig smakat. 

Nämligen denna...

Den kommer från Norrboten och googlar man så hittar man omdömen från hela skalan från oätlig till jättegod.

Därför beslöt jag då jag köpte de två burkarna att den skulle sparas i minst ett halvår.

I mitt tycker blir all surströmming godare efter ett eller några års lagring i oöppnad burk. Så eftersom jag aldrig smakat den sorten vill jag gärna ta det säkra före det osäkra och lagra den ett tag innan avsmakningen.

99 kronor styck kostade burkarna. Vilket är en aning dyrare än tidigare år men det är ju inte så konstigt när det knappt ens finns nån strömming kvar efter rovfisket med jättetrålarna från västkusten.

Som, såvitt jag vet, fortfarande är kvar och tillåts att ta död på Östersjön för att mata odlad fisk på vår västra kust och i Norge.

Och jämför man normalpriset (som var just 99 kr för medelstora burkar) så är det ändå billigt mot vad jag har sett på FB att de begär för en lika stor burk Röda Ulven på Hötorgshallen i Fjollträsk. Där begär de tio gånger som mycket för samma burk. 999 kronor!!! VEM skulle någonsin betala så mycket för en burk surströmming???

Nej, stopp! Jag skulle ju inte skriva nåt negativt idag!

Därför är det kanske lika så got att jag avrundar här innan jag frestas att börja lägga ut texten om alla orättvisor och andra misshagligheter som finns runt om oss.

Ha en fortsatt trevlig helg, kära ordbrukare i Glimåkra. Örsundsbro. Ulvsunda och Övertorneå.

Vi ses! Endera dagen...

Fortsätter lite på ämnet från igår....

Jag mailade konsumentrådgivaren igår och imors ringde hon upp. Och inte nog med att hon kom ihåg mig och mitt ärende. Hon hade även kvar mailet från Telia där de medger sina fel och lovar att ta kostnaden.

På den fick jag en kopia som jag skickade till inkassofirman och bad dem pausa ärendet i några dagar medan saken reds ut. Själv var jag ju nöjd med utfallet i höstas och städade väl bort mailkonversationerna omkring hela saken.

Men det misstaget ska jag inte göra om! Händer nåt liknande i framtiden ska jag spara alla mail som bevis om de försöker sig på att lura mig igen. Det finns ju fler skurkar än Telia!
Men Telia anser jag vara en skam för sin bransch! Så uselk kundservice på alla plan. Evighetslånga telefonköer och inte får man mycket till service när man väl kommer fram heller.

Men är man överlägset störst på marknaden räknar man väl med att kunderna stannar ändå. Den här kunden kommer dock att byta ut dem så fort det bara går.

Hur som helst så ansåg den trevliga damen att jag hade helt rätt i att skulden inte är min och lovade ta tag i saken så snart det bara gick.
Annars så är det ju jubileum idag. Ett till minne av min allra första hund. Han föddes den här dagen 1979. För 44 år sedan alltså. Till mig kom han dock först i slutet av maj och fanns kvar till våren 1986. Bara sju år blev han.

Men det är idag också precis ett år sedan Thea kom in i mitt liv. Då såg hon ut såhär, lite vildvuxen...

För en månad sedan blev hon frissad och numera är hon lite mer korthårig.

Då vi gick ut imorse försökte hon först att halta fram på tre ben i taget men gav upp. Hon tyckte att det var alldeles för kallt, antar jag. Så promenaden blev kort men effektiv.

Sen gick vi in för att äta frukost och då såg jag att nästan hela hennes middag från igår (torrfoder) låg kvar i skålen. Då tog jag till ett beprövat knep som alltid brukar funka när hon "glömmer" att äta. 

1½ prinskorv skars i småbitar och rördes ner med torrfodret och minsann smaskade hon inte i sig rubb och stubb.

Vädertjänsterna hotar med ännu strängare kyla i helgen men jag hoppas de räknat fel.

Sjutton kallgrader är kyligt nog med tanke på att isen inte lagt sig på havet ännu. Märkligt med tanke på hur länge vi haft minusgrader. Mer än två månader minus nån enstaka dag här och där med plus eller nollgradigt.

Kylan biter inte riktigt lika illa när det är is på vattnet närmast kusten.

Ikväll spelar Sverige final i Junior-VM i ishockey. Motståndare blir USA som också har ett väldigt bra lag. Sänds i SVT2 med början kl. 19 ikväll. Spännande!

Kålsoppan jag skruvade ihop igår blev väldigt lyckad även den här gången och tre portioner står nu i frysen för framtida bruk. Det är liksom enklare att laga rejält med mat och frysa in resterna i porioner än att försöka beräkna för bara en person. Och säkerlgen även mer ekonomiskt i dessa dyrtider.

Visst är det väl underligt att när drivmedelspriserna ökar så stiger matpriserna bliuxtsnabbt p.g.a dyrare transporter. Men när priserna på drivmedel faller så är det inte alls lika bråttom att följa efter. Tjyvsamhälle!

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt fin fredag i Ödeshög, Valbo, Ängelholm och Grythyttan.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Den som läser här regelbundet kanske minns min strid mot Telia och tekniksupportfirman TechBuddy i våras och somras.

Jag sa upp mitt för dyra kanalpaket till TV;n och när det gick ut sista april kunde jag inte se en enda kanal.

Alltså inte ens de som ska ingå för alla i hyran jag betalar till hyresvärden.

Telias support klarade inte att lösa det på distans och skickade därför hit en teknikker. Då fick jag också veta att om gfelet berodde på min hantering av utrustningen så måste jag betala för teknikerns besök.

Men det visade sig då att felet var att Telia själva aldrig startat upp det mindre paketet åt mig, vilket supporten alltså inte upptäckte själva. Han var väldigt tydlig med att det absolut inte var mitt fel att det inte fungerade.

Jag lade ner massor av tid i deras långa telefonköer och fick till sist löfte att problemen var lösta.

Sen i augusti kom ett nytt krav från TechBuddy och jag måste åter sätta igång att bråka med båda företagen.

I ett mail från Telia fick jag veta att de inte kunde stå för kostanden eftersom de inte fått någon specifikation på vad besöket bokast för. FAST det var de själva som beställt det!

Jag tog då även hjälp av kommunens konsumentrådgivare och om det berodde på det eller nåt annat låter jag vara osagt. Men till sist blev jag uppring av en chef från TechBuddy som berättade att Telia VISST hade fått den specifikationen från teknikern och sa också hur tydlig han varit i sin felbeskrivning.

Och till sist ringde även Telia upp mig och efter viss diskussion så sa de att Telia skulle betala. Men helst ville han att jag först skulle betala fakturan och sedan skulle Telia betala tillbaka till mig. Vilket jag vägrade.

Så till sist fick jag löftet att de skulle ordna sakern och sen lade jag historien bakom mig.

Trodde jag då...

För nyår kom det ett inkassokrav från TechBuddy genom Intrum Justitia. Nu på 769 kr...

SÅ vad gör man?

Jo, man ringer självklart TecBuddy...

Som skyller ifrån sig på Telia...

Som säger att... "Nej, VI kan inte göra nåt åt det där! Det måste du ju ta med TechBuddy...

Som hunnit stänga sin kundtjänst innan jag hann ringa dem igen...

Men det säger jag - Att nu jävlar är det KRIG! Nu har de skitit i det blå skåpet!

Nu ska jag riva upp så mycket himmerl och jord jag bara kan för att få rätsida på den här soppan. Det är ju rent förjävligt hur Bjässen Telia bär sig åt mot sina kunder.

Båda hänvisar också till att de inget kan göra eftersom det inte finn något samarbetsavatal mellan företagen och har inte funnits på mer än ett år.

Så då kan man ju undra varför TELIA skickar hir en tekniker från ett företag de inte har samarbetsavtal med???

Likaså kan ju undra varför TechBuddy skickar ut tekniker på uppdrag åt kund hos Telia när de inte har nåt samarbetsavtal med dem.

Finns det kanske en hemlig överenskommelse företagen emellan att så här gör vi för att kunna skylla på varandra och få kunderna att slanta upp pengar för sånt de egentigen inte ska betala.

Eller vad???

Kom igen nu, Telia! Skriv ett svar i kommetarsfältet om ni törs! För bara några år sen räckte det ju att man nämnde er i kritiska ordalag i bloggen så fick man svar från någon av era anställda. Där ni försäkrade t.ex att Telia gör allt man kan för att korta ner telefonköerna.

Och dessa svar kom för det mesta väldigt fort också. Mycket snabbare än tiden man får vänta innan man kommer fram till er på telefon.

Det handlar inte om pengarna i första hand utan om principen. Betalar jag för en tjänst (och har betalat i många, många år) så ska den jävlariimig funka också!

Och slutar den att funka p.g.a misstag begångna av leverantören så ska inte kunden betala för det!

PUNKT!

Tredje dygnet med snöfall utan uppehåll. Det kommer inga stora mängder men det yr flingor hela tiden och blir väl ungefär en decimeter per dygn på snödjupet vi redan hade.

Tolv minusgrader idag och vädergudarna hotar med köldsmocka mot helgen.

En dag som gjord för att koka kålsoppa att värma sig med. Närbutiken har denna vecka vitkål för 9:90/kg så jag passade på att köpa hem det.

Hälften går åt till soppan och resten får bli till kålpudding nån dag framöver. Bådadera är ju såånt man lagar mycket av när man ändå håller på. På det sättet har jag alltid nåt att ta fram ur frysen och tina upp när de där dagarna kommer då jag inte har lust att stå vid spisen.

Receptet jag använde senast på soppan blev så bra så jag ska göra ungefär likadant idag. Jag bryner först 1 pkt strimlat bacon och två chorizos i bitar så de får fin färg.

Lyfter sen ur dem ur stekpanan och bryner kål och gul lök som också ska bli gyllenbrun innan jag slår på vatten, buljongtärningar, salt, kryddpeppar och ett par lagerblad.

Sen får det puttra i 15-20 minuter. Därefter lägger jag tillbaka bacon och chorizon och soppan är klar.

Under min uppväxt var det frikadeller som serverades i kålsoppan. Men eftersom kokta köttbullar aldrig har tilltalat mig så värst så stoppar jag istället ner andra källor till protein.

Vet också att en del lägger i såna där små styckfrysta köttbullar från Felix och det lär väl också funka.

Värmer gott gör det i alla fall med en matig soppa och den som vill kan ju alltid göra en ostmacka också.

Dessutom lite extra praktiskt just idag eftersom Sveriges juniorlandslag i ishockey idag spelar semifinal i Junior-VM i Göteborg. Sändnngen börjar kl. 15 så då blir det ju perfekt att bara hämta och värma min middag när jag blir sugen.

Tjeckien står för motståndet idag och vinner Sverige även den matchen så väntar USA eller Finland i finalen.

Lite extra kul vore det förstås med en helskandinavisk final men det återstår ju att se.

Igår kväll satte jag mig och gjorde en mer seriös omräkning av mina framtid utbetalningar av pensionen. Och det visade sig att det snabba överslag jag gjorde i somras var väldigt nära det verkliga utfallet.

Jag kommer alltså att få, i runda slängar, 2 700 kronor mer i netto varje månad framöver. Vilket då betyder att jag på hela förra året betalade över 30 000 extra i skatt mot om jag varit född året innan.

På FB-gruppens sida har jag sett att många är misstänksamma och inte riktigt litar på att vi verkligen får tillbaka allt. De (politkerna) sa ju att vi skulle "kompenseras" och det KAN ju betyda nästan vad som helst. Men nånting säger mig ändå att den starka folkfront vi bildade och som tvingade dem att krypa till korset skrämde dem nog mycket för att de inte ska våga försöka blåsa oss en gång till.

Tror faktiskt att  Tidötrojkan skulle förlota ännu fler röster på det än om det bara hade fortsatt att inte låtsas om oss. Att sen moderaten Edward Riedl fortsätter att ta varje chans han får att påminna världen om att det var S-regeringen som bar ansvaret är ju en annan sak.

Därmed stoppar alltså Edward och hans kolleger huvudet rakt ner i sanden och glömmer avsiktligt att de själva röstade ja till förslaget i riksdagen.

Och det är ju faktiskt riksdagen och inte regeringen som klubbar igenom besluten.

Regeringen lägger fram förslagen men riksdagen bestämmer. Sen är det regeringens som ska se till att besluten genomförs.

Så det sveket bär alla riksdagspartierna utom V och SD gemensamt ansvar för eftersom de röstade ja.

Och aktionsgruppen är inte nedlagd, den bara bidar sin tid och övervakar vad de hittar på. Och jag är säker på att allt annat än fullständig återbetalning av varenda krona plus sedvanlig ränta på dem kommer att väcka gruppen att åter kliva upp på barikaderna för att lära de där beslutsfattarna att oss behandlar man inte hur som helst!

Tror faktiskt att 57;ornas uppror ifjol blev en nyttig påminnelse för maktens människor att de har ögonen på sig.

Och, som tidigare sagts, ett bevis på ett demokratin kan fungera om vi bara använder oss av den!

Annars... så är det ju inte så mycket med den där s.k demokratin. Skulle nästan vilja påstå att den är en bluff.

Jovisst, vi får fortfarande välja våra företrädare i fria val vart fjärde år. Men partierna och konstellationerna av partier blir bara mer och mer lika varandra.

Samma gäller den svenska neutraliteten. Den är en gigantisk bluff, det har jag förstått fullt ut under förra och ännu förra året. Min bild av demokrati och neutralitet har totalt förändrats när jag lärt mig om hur det VERKLIGEN fungerar. Man mörklägger och ljuger och har så gjort i fler år än jag vill tro.

Jag har alltid förr tyckt att vi ska fortsätta vara neutrala och inte gå med i Nato. Men idag känner jag att eftersom vi ändå, i praktiken, varit med i Nato sen Nato bildades så är det väl ärligare att bli fullvärdiga medlemmar.

Har ofta försökt förstå varför inte Sverige gick med redan under Tage Erlander på 50-talet.

Tror inte alls att svenska folket hade ogillat det då. Tvärtom borde det ha känts som en trygghet då efter andra världskrigets slut och kalla krigets start.

Idag undrar jag om det inte t.o.m kan vara så att USA och Nato ville ha det så. Att de ville att vi skulle stå utanför och upprätthålla så goda relationer vi kunde med Sovjet och östblocket. Och kanske, på så sätt, få veta lite mer om deras planer och tankar för att sedan rapportera det vidare till USA/Nato.

Jag kan förstås inte bevisa det men jag tycker att känns rätt logiskt.

Jag vet idag att vi, genom åren, spelat dubbelspel som nån sorts bromskloss mellan öst- och västblocken. Jag vet också att vi hela tiden haft långtgående avtal med Nato om hjälp vid en sovjetisk attack mot oss.

Jag gjorde ju, i juli ifjol, ett allvarligt försök att redogöra för de här sakerna då jag skrev 7-8 inlägg under rubriken "Den talande tystnaden".

Idag vet jag så mycket mer och skulle kunna berätta vidare men eftersom jag knappt märkte av något intresse i form av kommentarer och frågor så känns det inte lönt att fortsätta. Ingen mening att skriva för ögon som inte vill läsa...

"Kors i arslet, sa gumman när hon satte sig på lien" Ja, kors så långt det blev idag. Men nu ska jag skona er och istället gå och skära lök, vitkål och chorizo och sätta igång med soppan.

Ha en fin torsdag, kära ordbrukare i Dals Långed, Simrishamn, Abisko och Falköping.

Vi ses!

God morgon och god fortsättning på detta alldeles spritt språngande färska nya år! 

Många svenskar mår kanske inte sådär jättebra idag. Det gäller dock icke denna gubben, jag mår utmärkt.

Det ser även min lilla fyrbenta sambo ut att göra. Men det var lte värre vid tolvslaget för henne.

Härom kvällen var det ju några som inte kunde hålla sig utan brände av några smällare i forskott. Då reagerade hon nästan inte alls. Men det var ju heller inte i vår allra närmaste omgivning utan några hundra meter bort, skulle jag tro.

När det brakade loss inatt så fick hon inte total panik. Men hon visade sitt ogillande genom att ligga blick stilla i sin lilla säng och inte röra en fena. Jag ropade på henne och tänkte att hon kanske skulle känna sig tryggare nära mig i soffan.

Men Thea låg kvar och såg mest olyckligt ut. 

Jag mindes vad jag lärt från tidigare hundperioder i livet att man aldrig ska börja tycka synd om hunden eller försöka trösta med vänlighet. Det uppfattar nämligen hunden som en bekräftelse på den gör rätt i att vara rädd.

När vi människor vill trösta och lugna låter det nämligen oftast som beröm i hundens öron.

Så jag satte mig helt enkelt på golvet alldeles intill och bara fanns där. Utan att varken klappa eller prata med henne. Tanken var förstås att hon skulle känna av mitt lugn och förstå att det inte var farligt.

Och när smattrandet ute började avta en kvart efter midnatt så rörde hon på sig mot min hand och slickade den.

Sen kröp hon tillbaka till sin sköna bädd och drog en djup suck och somnade sen.

Så jag får väl ändå anse att det gick ganska bra.

Och idag är hon sitt vanliga självsäkra jag igen. Lika lycklig svans imorse då hon vaknat som alla andra dagar.

Snöat har det gjort också. Men tack vare minusgradern (-7 idag) är det ju lätt snö om jag får för mig att åka nånstans och behöver sopa bilen ren från snön.

November ifjol var den kallaste november på åratal, minns inte exakta antalet år. Men jag är säker på att detsamma gäller december. NÅGON dag med töväder har det varit i båda dessa månader. Men mestadels har det varit mellan fem och tio minusgrader. 18 kallgrader som värst. Men det var bara en dag i början av december.

Och nu är alltså januari över oss. Ännu ett ord som finns på min lista över riktigt fula ord. Så låt oss hoppas att den försvinner lika snabbt som t.ex juli alltid gör.

Stjärnorna på slottet har redan sänt ett avsnitt av och igår såg jag en liten trailer på den nya upplagan av Farmen.

Och bara på den korta stunden hann jag se att de har hittat en massa omaka människor som säkert kommer att följa mallen från tidigare årgångar. Nån gnällspik, nån latmask, några unga män med alltför hög uppfattning om sin egen förträfflighet samt sin dragningskraft på det motsatta könet- Eller "tuppar" som jag brukar kalla dem.

Och än en gång satt jag och förundrades över Postkodlotterier.

Jag har inte längre någon lott själv men jag tittar ändå eftersom jag gillar frågesport.

Och jag tycker fortfarande att det är så märkligt att de varenda vecka lyckas dra fram sina vinnare från fina villaområden. Jag vet inte säkert men jag tror att vi som bor i lägenhet är fler än de som har egna hus. Så rent statistiskt sett borde det väl ändå variera lite mer. 

Men det är sällsynt att Magdalena Forsberg och de andra som hälsar på vinnarna behöver springa i trapphus eller åka hiss upp till fjortonde våningen i nåt förortsgetto. Konstigt är det ändå.

Nu har ju visserligen mitt postnummer vunnit en gång. Men det var för dryga 13 år sedan, innan jag hade flyttat hit.

En annan sak jag undrar över är hur mycket de har minskat andelen vinster. Förr delade man ju ut en miljon koronor till en vinnare plus även en bil. Bil kan man fortfarande vinna men någon miljon har jag inte sett till på länge.

En gång i programmets barndom lyckades de lotta fram ett postnummer och postkod där det bara bodde en enda människa som hade lott. Hon, en dam på landet nånstans i Hälsingland, fick då både miljonen och en sprillans ny Volvo. Jag minns att jag då tänkte att... Tänk om det varit grannyran som lottades ut då! 

Nästa gång det blir nyårsafton hoppas jag att jag har fått tag i en lite mindre och billigare lägenhet. Hoppas också att både jag själv, Thea samt mina kära ordbrukare ser tillbaka på ett bättre år än vi gör idag.

Att Israel och Hamas tröttnar på att skjuta ihjäl varandras barn och sätter sig och förhandlar istället.

Att någon övertygar Putin om att Ryssland är stort nog som det är och att de ska lämna Ukraina ifred.

Att inflationen äntligen stannar upp och de hutlösa matpriserna faller till rimliga nivåer. Tycker faktiskt att de redan borde ha börjat sjunka eftersom de höga drivmedelspriserna är tillbaka på mer normal nivå.

De var ju snabba att kompensera sig då diesel och bensin blev dyrare men nu är det visst ingen brådska.

Att mitt kommande första barnbarn får komma till världen utan komplikationer och att jag kan ta mig råd att åka ner för att få träffa honom inom hans första månader utanför sin mammas kropp.

Jag vet alltså redan att det blir en liten kille. Men det vore lika välkommet oavsett vilken sort.

Därmed ska jag gå och fixa lite kaffe och ta en  bit av den sockerkaka jag gjorde igår. Har inte ätir sånt på hela förra året men nu fick jag ett infall och rörde ihop en igår, Mycket lyckad blev den också!

Gör det ni också, kära ordbrukare i Simlångsdalen, Hovmantorp, Skärplinge och Torpshammar. Ta er en fika!

Gud vare med er för själv har jag inte tid!

Tänkte visa lite hur vintern ser ut idag på Sveriges midja. Samt hur fin min lilla sambo är i sin jultröja. Det ljusgula rappade huset är det jag bor i. Bakom fönstren på första våningen ligger mitt hem.

På den tredje bilden är andra igloon från vänster min Madame Citroen..

Som alla år så önskar jag inte heller den här gången "Gott Slut"! Detta eftersom det för mig känns lite som att stå vid någons dödsbädd och önska den en smärtfri hädanfärd.

På årets sista dag blickar jag tillbaka lite och konstaterar att jag mest minns alla motgångar och tråkiga saker.

Som kampen för att få den redan snåla peng som kallas pensionen att räcka till nästa utbetalning trots att staten bestal mig på mer än två och en halv tusenlapp i rena pengar varje månad. 

För några människor är 2500 ingen stor summa. Men för mig kommer det att innebära en sjujävla skillnad när utbetalningen i januari kommer. Och i februari blir det ytterligare något smäpp bättre för jag har lagt in om skattejämkning för mina ränteavdrag. Inte på hela summan men lite mer än halva.

Detta eftersom restskatt är ett väldigt fult ord i mitt tycke. Fullt i klass med raketattack, krig, rotfyllning, blötsnö, ombesiktning eller fiskbullar. Det finns hur många fula ord som helst men jag ska inte räkna upp fler nu.

Inte heller ska jag fördjupa mig så mycket mer i det negativa utan tvinga mig själv att tänka mer på de positiva saker som 2023 förde med sig.

Den första jag tänker på är ju ett år sedan om bara några få dagar. Jag tänker förstås på Theas inträde i mitt liv.

Hur många får en sån chans ens en gång i livet? Att utan kostnad få bli äldreboende åt en liten levnadsglad hund som både håller en sällskap och ser till att man kommer ut och rör åtminstone lite mer på sig?

Jag hade nog velat säga ja direkt frågan kom. Men bad att få tänka en dag eller så. För även om det lockade väldigt mycket så insåg jag ju att det också innebar kostnader. Hundmaten är iofs inte så kostsam, hon äter ju inte några enorma mängder. Men försäkring ska man ju ha och lite annat.

Men jag sa ja. Och det har jag aldrig ångrat. Att varje morgon då jag öppnar sovrumsdörren mötas av den nästan hysteriskt viftande vit liten svans och dess småskuttande ägare som är ivrig att få komma upp i famnen en stund.

Den ritualen har vi varje morgon då jag ägnar 10-15 minuter bara åt henne.

Och jag älskar den lika mycket som hon gör.

Sen så vann vi ju faktiskt kampen om den där orättvisa extraskatten och fick regeringen att krypa till korset och medge att den var just orättvis samt lova att rätta till saken.

Igår började den nya säsongen av Stjärnorna på slottet. Och jag måste säga att jag tror det här kan bli den bästa av alla. Mycket för att samtliga deltagare detta år är människor jag respekterar och gillar redan i förväg.

Mästekocken Samuelsson var första huvudpersonen och hans berättelse var både intressant och gripande. Kände igen så mycket i det han berättade från mitt eget liv som adoptivförälder till två utlandsfödda barn.

Men jag gillar ju alla de andra också och ser fram emot att få lära känna dem lite bättre

Så hade det inte varit nån gång tidigare. Det har alltid funnits minst en deltagare som jag tyckt i förväg att de verkade dryga och ottåliga. Någon har visat mig att jag hade fel medan några bara stärkte min uppfattning om dem som ena dryga jävlar. Bortskämda och egotrippade divor, helt enkelt. Och även respektlösa mot de andra.

Nämner inga namn, ett par av dem är dessutom avlidna numera.

Men i år känns alla intressanta tycker jag. Caroline af Ugglas, Mark Levengood, Pernilla Wiberg och Sanna Nielsen ska alla bli spännande att få veta lite mer om.

Spännande blir det också att få se Sverige-Finland i JVM i hockey idag. Ska vi gå obesegrade ut gruppspslet? Ska Finland bli första motståndare att göra mål på oss? Vi får se, vi får se...

Min nyårsmiddag kommer att bestå av revbensspjäll som strax ska läggas i slow cookern och stekas där. Till dessa blri det nog ett glas rött. En bortglömd vinbox som stor i ett köksskåp upphittades igår kväll och den var nästan halv.

Annars hade nyårshelgen blivit lika vit som julen, i den bemärkelsen också.

Att det är vitt ute har jag ju redan bevisat.

Min vana trogen avslutar jag min troligen sista blogg för i år med att låta Eldkvarn sjunga in det kommande året.

Som jag redan vet blir just ett hundår, fast i postitiv bemärkelse. Förutsatt att jag och Thea får leva och ha hälsan nnågorlunda till nästa nyårsafton.

Gott Nytt År, mina kära ordbrukare! Vi ses nästa år!

Svenska juniorlandslaget är klara vinnare i gruppspelet efter att ha nollat guldfavoriterna, Kanada, i kvällens tredje match. En match återstår innan slutspelet men oavsett hur det går mot ärkefienden Finland på nyårsafton så¨är de svenska juniorerna klara gruppsegrare redan nu.

Fördelen med det är förstås att man får lättare motstånd i kvartsfinalen. Nu har jag inte koll på tabellen i den andra gruppen (som ju inte heller är färdig spelaf). Men som etta i den ena gruppen möter man fyran från den andra.

Tre matcher har spelats och ännu har Sverige inte släppt in ett enda mål. Att hålla nollan mot Lettland och Tyskland är förstås inte lätt det heller men att göra det mot Kanada imponerar stort.

Imorgon spelas årets sista SHL-omgång och mitt kära Timrå tar emot Leksand i SCA Arena i Timrå. Den får jag dock inte följa på TV för som nästan alltid väljer Sportkanalen (som finns i mitt kanalpaket) att visa andra lag.

Jag är lite småsur på dem eftersom de nästan konsekvent valt bort att visa Timrå hela hösten. En match har sänts i Sportkanalen samt en lördagsmatch i TV4. 

De fyra lag som ligger längst ner i tabellen har visats 4-5 gånger vardera. Men Timrå, som är på femteplatsen just nu, vill man alltså inte gärna visa.

Men det finns nåt annat som retar mig ännu mer! Du som läser regelbundet här kanske minns mina strider mot Telia och deras samarbetspartner TechBuddy i våras och sen på sensommaren. Jag sa upp mitt dyra kanalpaket som upphörde 30/4. Därefter fick jag inte in EN enda kanal på TV;n.

Efter kontakt med Telias support där de inte lyckades lösa det på distans skickades en tekniker från TechBuddy hit. Han löste problemet på 10-15 minuter.

När jag felanmälde fick jag veta att jag måste betala för besöket om felet berodde på felhantering från min sida. Men jag hade ju inte mixtrat med digitalboxen på något sätt.

Därför blev jag förvånad då det damp ner en faktura från TechBuddy på 499 kronor.

Efter massor av tjafs och bråk med båda företagen tog jag hjälp av kommunens konsumentrådgivning och vann.

Blev faktiskt uppringd av en chef på TechBuddy som förklarade att det var Telia som klantat sig. De hade helt enkelt missat att starta upp det mindre kanalpaketet åt mig. Teknikern hade varit väldigt tydlig med det i sin rapport till Telia så den där chefen var helt överens med mig om att Telia skulle stå för kostnaden.

Och telefon/TV/Internetleverantören Telia gick till sist också med på det.

Därför blev jag, minst sagt, förvånade då det damp ner ett inkassokrav på samma jävla avgift. Och det var TechBuddy som skickat fakturan till inkasso.

Så idag ringde jag deras kundtjänst för att rätta till saken. Genast fick jag veta att jag hade plats ett i kön. Ändå dröjde det 28 minuter innan någon lyfte luren och jag fick framföra mitt ärende.

Först försökte hon, som vanligt, att skylla på Telia och tyckte att jag skulle ringa dem. Jag sa då omedelbart att det vägrar jag att göra och sa att de får ta mig till domstol om de tror att jag tänker betala. Och att jag där skulle kräva skadestånd av dem för orimlig tidsspillan i deras telefonköer och psykiskt lidande.

Till sist började hon att rota i deras datasystem och hittade ärendet. Då höll hon visst med om att skulden inte är min utan Telias. Men försökte igen att få mig att ringa dem.

Men jag stod på mig och sa att eftersom det var TechBuddy som skickat fakturan till inkasso så är det henner arbetsgivare som är ansvarig och får se till att fixa det.

Hon lovade mig dyrt och heligt att göra allt hon kunde för att rätta till saken. Samt att återkomma till mig med besked senast tisdag efter helgen. Om hon gör det återstår förstås att se...

Behöver jag säga att jag nästan kräks på både Telia och TechBuddy vid det här laget?

Så fort det bara bli möjligt ska jag byta leverantör av både TV, internet och mobilabbonnemang.

Gällande mobilen är det ett år kvar på avtaltiden. TV och bredband kan jag inte byta förrän jag har ffflyttat nånstans där de inte har monopol genom avtal med hyresvärden.

Nu stundar nyårshelg och den lär bli lika stillsam som julen. Det blir jag och Thea bara. 

Några tjuvstartade skjutandet av smällare förut ikväll men jag såg ingen reaktion alls från Theas sida. Det känns skönt om hon inte blir skrämd av det.

Men med den självkänsla och självförtroende hon verkar ha så finns det nog inte så mycket som skrämmer henne. Hon tror nog att hon är en Rotweiler eller Dobbermann, tuffast i stan!

Nåja, det visar sig väl vid tolvslaget då det brukar smattra lite mer.

Icke utan möda och besvär sopade/skottade jag fram bilen i eftermiddags för att åka och handla. Det var så tjockt med snö på den att jag bara sopade rent fram- och bakrutan så jag såg såpass att jag kunde flytta den till en plats där de inte varit och skottat med lastmaskinen ännu.

På så sätt blev det också mycket mindre snö att skotta bort från parkeringsrutan.

Snöat har det gjort i mer än ett dygn och det pågår ännu. Så imorgon bitti är det väl lika illa igen.

Men nu har jag ju både hundmat och snus hemma. Plus mat så jag överlever åtminstone 4-5 dagar om det kniper.

Klockan börjar bli mycket och jag ska snart ha en date med min kära kudde och med snarkmaskinen.

Önskar mina kära ordbrukare en god natt tillsammans eller var för sig i Påskallaavik, Stenugnssund, Oxie och Lit!

Eller var ni än är...

Ni som är i min ålder eller äldre... Har ni tänkt på att ingen längre benämner den här dagen som man gjorde i min barndom på 60-talet. Tror väl knappast att det stod nåt i almanackan om den men i folkmun så sa man faktiskt tredjedag jul om den här dagen då julhelgen liksom var över.

Man kan ju undra varför. Eller var det kanske bara i min närmaste omgivning man sa så?

Största skillnaden annars mot igår är blidvädret vi fått här på Sveriges midja. Från 11-12 minusgrader igår till nollgradigt imorse då jag tog morgonrundan med Thea.

Men då blåste det småspik istället så det kändes då absolut inte som mildare väder.

Idag var också dagen då pensionsmyndigheten lade ut utbetalningsuppfifterna för nästa års pensioner. Jag var förstås inne och kollade och det visade sig att jag räknat lite fel.

Strax under 2700 kr/mån. mer att leva av hade jag höftat det till. Men det visade sig att det blir drygt 2500 istället. Men den lilla felkalkylen kan jag leva med. Det beryder ju också att om bara politikerna håller vad de lovade om full kompensation till oss 57;or så ramlar det in strax över 30 000 på kontot i juli månad då de ska betala tillbaka våra oskäliga skatter.

Och har de aldrig så lite skam i kroppen så ska det ju vara samma ränta på dem också som på den vanliga skatteåterbäringen. Den höjdes i augusti till hela 5% så det borde ju bli ytterligare nån hundralapp.

Men fram till slutet av januari blir det att försöka hanka sig fram på den nivå som kom före jul. På nåt sätt ska det väl lösa sig, tänker jag.

Igår fick jag också en vänlig inbjudan om fribiljett till stadens nyårsrevy. Så den 6;e januari ska jag förhoppningsvis få mig några skratt. Såg den ju förra året och då var den rätt kul. Även om de inte håller riktigt samma klass som sina företrädare, Claes och Berit Grebenö med ensemble.

På den tiden var Sundsvallsrevyn omtalad i stora delar av landet och vann ofta priser för sånger och sketcher.

Förhoppningsvis kommer min lite starkare ekonomi nästa år att ge marginaler för åtminstone lite mer kultur. För det anser jag att vi alla behöver.

Förr om åren kunde det hända att vi gick på nån teaterföreställning per år men jag minns knappt när jag senast gjorde det. Ifjol blev det revyn plus biljetter jag fick i present till Ronny Erikssons show i september. 

Men inget alls utöver det. Minns knappt ens när jag senast var på bio. Det kan ha varit Avatar jag såg då eller också "Hur många lingon finns det i världen?". Båda dessa har väl bortåt femton år på nacken nu så nog var det ett tag sen!

Inför julen köpte jag hem revbensspjäll men eftersom jag inte brytt mig om att laga till dem låg de kvar i kylen ända till idag. Men då jag ätit frukost tog jag och rörde ihop en marinad där de fick ligga en bra stund innan jag, för kanske en timme sedan, lade dem i min slow-cooker.

Av skyn som blir ska jag göra en grönpepparsås och kanske lite brysselkål eller broccoli som rostas i airfryern att servera mig själv som tillbehör.

För nåt år sen lärde jag mig av en asiatisk kock på internet hur man får nästan vilket kött som helst mört och saftigt. Man blandar i lite bakpulver eller bikarbonat i marinaden så blir det nästan som pulled pork eller pulled beef.

Så gör man tydligen på asiatiska resturanger och jag måste ju säga att jag aldrig fått segt kött på såna ställen.

Nu glömde jag bort det när jag marinerade mina spjäll. Men jag litar på att slow-cookern gör dem goda ändå. Den brukar ju göra det.

Måste handla några småsaker också men jag tror att jag låter bilen stå och gör eftermiddagspromenaden med Thea lite längre och går till närbutiken COOP X-tra istället för att åka till Willys eller Lidl.

Sist jag köpte hem hennes mat hade de bara den mindre påsen så den är snart slut. Och jag kan ju inte låta min lilla sambo svälta. Inte heller vill jag dela min egen mat med henne.

Inte av snålhet men hundar har ju ett lite annat näringsbehov än vi. Och jag har lärt mig att de mår som bäst om de får det också. Visst äter de flesta jyckar gärna vilka matrester som helst men det är nyttigast för dem att få foder som är anpassat till deras behöv.

Och jag trodde väl att hon skulle ge upp sin stenhårda bevakning av mig då jag lagar mat eller äter den när jag aldrig nånsin sticker åt henne några smakbitar varken vid spisen eller vid bordet.

Får hon nåt extra så läggs det alltid i matskållen med torrfoderknoddarna. Hon har sin matplats och jag har min.

Men det är väl terrierblodet i henne, antar jag. De är ju kända för att vara väldigt envisa och målmedvetna.

Jag har dock lyckats lära henne att när jag står vid spisen så får hon inte komma emellan den och mig. Hon vill gärna gå där och sniffa annars utifall jag kanske har tappat nåt hon kan smaska i sig.

Men det området har jag markerat tydligt att det är MITT område och bara mitt. Mest för att jag inte vill att något hett ska stänka ner på hennne. Vilket annars är lätt hänt...

Nu ser jag fram emot nyårsaftonen för att se om/hur hon reagerar på smällare och raketer. Det sköts litegrann i påskas men inte mycket. Och då brydde hon sig inte alls.

Många hundar och katter blir ju vettskrämda av det där så det är skönt om hon kan ta det med ro.

Personligen fattar jag inte hur folk kan lägga såna enorma pengar på det där. Visst kan fyrverkerier vara tjusigt men nog skulle jag klara mig precis lia bra utan dem.

I år lär det väl bli nåt alldeles extra här i stan för under nästa år ska ju Sundsvall äntligen fira sitt försenade 400-årsjubileum. Det var 1621 som Gustav II Adolf grundade bl.a Göteborg, Borås och Sundsvall.

Men 2021 rasade ju pandemin som värst så det beslutades att skjuta upp firandet. Men på tolvslaget på söndag nattt lär det bli ett fyrverkeri som kanske t.o.m slår det som fyrades av när Tempo-varuhuset i staden bytte namn till Åhléns runt 1980 nån gång.

Det bevittnade jag från södra stadsberget av en ren tillfällighet och det var det maffigaste jag sett hittills.

Så kanske tar jag bilen upp på nåt av bergen och tittar på det därifrån, vi får se.

Nu ska jag titta till mina revbensspjäll och göra mig en skinkmacka som mellanmål innan jar går till affären.

Ha en fin tredjedag jul, kära ordbrukare i Hälsngtuna, Abbekås, Botkyrka och Altersbruk.

Vi ses!