För ett äkta hockeyfreak är det nåt visst med slutspel! Trots att mitt kära Timrå IK ännu inte figurerat i nån SM-final. Som längst har de gått till semi.

Ändå bänkar jag mig för att se finalerna oavsett vilka som spelar för då får man äntligen se hockey som det SKA spelas. Med agressivitet och hjärta över hela banan. Inte är jag nån supporter till varken HV71 eller FBK men jag måste säga att jag tycker lite synd om HV ikväll efter derasa heroiska insats. Men imorgon har de ju en ny chans!

Själv får jag lite sovmorgon imorgon och slipper dessutom byta om och gå till den dammiga fabriken. För hastigt och lustigt blev jag ju skyddsombud igen igår och imorgon är det skyddskommittémöte hela dagen. Det är min tredje sejour som s.o och jag kan väl säga att det är lite annat idag än den tid min farfar en gång berättade om när det där med skyddsombud var nåt nytt. Då var det ett hedersuppdrag att få sätta på sig det gröna märket. Ett tecken på förtroende hos arbetskamraterna, något att vara stolt över!

Idag är det tyvärr ofta så att den som har svårast att säga nej får ta på sig det. Lite synd egentligen för om tillräckligt många är engagerade så går det faktiskt att åstadkomma ganska mycket även om det förstås går mycket saktare än jag skulle önska. Att jag hamnat där beror dock inte på oförmåga att säga ifrån utan på att jag faktiskt är genuint intresserad av skydds- och miljöfrågor. Nu hamnar jag i en ny konstellation, många tidigare skyddsombud är uppsagda och har slutat eller slutar snart. Så vi får väl se på vilken nivå intresset ligger nu.

Men sådär är det ju med all facklig verksamhet. Så länge folk har det ganska bra bryr sig de flesta inte om facket men när det börjar "blåsa" ökar medlemsantalet. Bland ungdomar är det inte alls så självklart att vara med som det var för de flesta i min generation. Kanske dags att påminna om att rätten till föräldraledighet, studieledighet, semester eller medbestämmande lagen (om än rätt tandlös) är inget som arbetsgivarna gett oss av sin godhet precis utan det har krävts kamp i många år. Inget av detta är heller så självklart att det alltid kommer att finnas! Blir fackföreningsrörelsen tillräckligt svag så kan vi snart stå där med mössan i handen och bocka för direktören igen som jobbarna fick lov att göra för 75-100 år sen. Tänk på det ni, alla "nyegoister"! (Mitt eget påhittade ord!)

Och sov så gott inatt!