Söndag kväll! Ännu en helg går till historieböckerna och en ny vecka med nya möjligheter väntar runt hörnet. Eller kanske en ny vecka med nya bekymmer...

Beror helt på hur man väljer att se det!

Min äldste son är numera 17 år! Tänk, det där lilla knytet som jag bar säkert 10 gånger mer än nån av hans syskon. Ingen av dem var så "klängig" som bebis som han var! Men det blev ju folk av honom ändå. Eller kanske delvis tack vare det..., vad vet jag?

Men de har ju alla varit just små knyten! Små hjälplösa varelser som satt hela sin tilltro till oss vuxna. Idag har man inte riktigt samma värde längre! Nu är man mer en kvarleva från en förgången tid som inte fattar särskilt mycket.

"Vill du veta nåt om livet - fråga en tonåring för de vet allt!"

Eller det är i alla fall vad de verkar tro! Och antagligen var man likadan själv på den tiden det begav sig. Trodde att man visste allt, hade alla svar!

Idag är jag gammal och förståndig(?) nog att inse min begränsningar på ett helt annat sätt.

Timmen börjar bli sen och det är dags att krypa ner och kramas med kudden ett tag för att orka upp i gryningen. Har glömt att köpa pulverkaffe så jag hoppas att nån av mina kära bordskamrater på jobbet delar med sig en kopp eller två imorgon tills jag hunnit handla nytt. Trösten under den kommande veckan är väl att den "bara" är fyra dagar lång liksom nästa (som börjar först på tisdag efter påsk). Får alltså hela fyra dagar ledigt nästa gång, nästan som en liten semester!

Med dessa ord önskar jag vackra drömmar till fattiga och rika i konungariket Sverige. Oavsett var ni befinner er!

Så har då alltså moderutterna gått om sossarna i storlek! Vem hade trott det i min röda ungdom? Jag har hjärtat till vänster men inget parti idag inger mig så värst stort förtroende. Jag tror att det spelar liten roll för oss fotfolk vem som regerar, skillnaderna är mindre nu än nånsin. Det är, har alltid varit och kommer alltid att vara vi, s.k vanligt folk, som får "stå för fiolerna" i samhällsekonomin.

Ideologi verkar inte finnas längre idag när t.ex centern kan tänka sig att satsa på mer kärnkraft. Exemplen är många men klart står i alla fall att det har förändrats enormt mot den tid då jag var som mest politiskt intresserad.

Nyligen bytte en lokal politiker här i Sundsvall parti och blev omskriven i lokalpressen. Och det handlade inte om ett byte från s till v eller från c till fp som ju inte vore särskilt uppseendeväckande. Nej, det var en vänsterpartist som gick över till... (Håll i er nu!) Moderaterna!

Jag måste säga att det övergår mitt förstånd liksom det hade gjort om han gått andra vägen (från M till V). Då kan det ju inte handla så mycket om ideologi och grundläggande värderingar. Jag tror ju knappast att en övertygad socialist plötsligt vaknar en morgon och har totalt bytt ut varenda åsikt i hela huvudet. För inte finns det många frågor där vänstern är överens med Reinfeldt & c:o. Så det hoppet är en gåta för mig.

Handlar det kanske bara om att få fortsätta vara heltidspolitiker? Eller har de roligare fester hos moderutterna? Eller vad?

Nej, det var bättre förr! När man visste skillnaden mellan blocken. Idag är det ju en enda röra, alltihop. När högern höll sig med partiledare som man åtminstone kunde avsky för att de verkade så dryga. Den här Reinfeldt är ju nästan översympatisk, potential som "landsfader". Den styrkan har i alla fall inte jag sett hos Mona Sahlin på den andra kanten. Hon tappar dessutom sympatisörer varenda dag nu genom att försvara LO-Wanja som hon gör. Jag kan berätta att nere på fabriksgolven har Lundby-Wedin förbrukat sitt förtroende och vi fattar inte varför hon inte har avgått redan.

Så jag lär nog rösta blankt igen nästa höst. Bättre det än att skita i att rösta! Då visar jag att jag är missnöjd. Om jag inte röstar så visar jag bara att jag inte bryr mig och om nog många gör det så är demokratin i fara.