I bilen idag, på väg till Willys för att handla inför sonens 19-årskalas imorgon skvalade Radio Guld, den lokala nostalgikanalen. Ur högtalarna strömmade Springsteens "Born to run" - en låt jag hört miljarder gånger och numera sällan reagerar på.

Men idag fick jag en flashback tillbaka till 1975! Det var året jag först hörde Bruce och hajade till. Och det var just "Born to run" som träffade mig som en hästspark rakt i magen. "Tramps like us, baby we were born to run...." Mitt allra första Springsteen-minne. Minns att jag satt i pojkrummet hemma hos pappa och hade radion på. Kanske var det tio-i-topp eller Kvällstoppen. Eller nåt annat program med ungdomsmusik. Minns bara att jag liksom stannade upp och bara lyssnade. Kan det låta så här, minns jag att jag tänkte. "Tramps like us, baby we were born to run" sjöng han och gitarr-riffet efter just de orden minns jag att jag älskade alldeles särskilt. Sen gick några år, jag flyttade hemifrån och 1979 kom så superalbumet "The river". Enligt mig det bästa rockalbumet nånsin!

Tycker inte att det finns EN enda svag låt, faktiskt!

Det hände en hel del med min musiksmak under 70-talet. När decenniet började var det gränsland mellan Hep Stars och Beatles för mig. Sen fanns bara Lennon/McCartney & c:o för mig i ett par år tills jag 1974 föll pladask för engelska Mott The Hoople. Hörde "The golden age of rock´n roll" på jukeboxen i det lokala fiket i Gimo där jag bodde då och var sen helsåld på dem ända tills frälsningen kom 1975 med "Born to run".

Det skulle dröja ända till 1999 innan jag såg Bruce live med The E-street Band på Stockholms stadion men det var en makalös upplevelse. En underbar junikväll och jag kommer ihåg att jag tyckte att de luftbalongfarare som svävade omkring runt och över stadion åkte snålskjuts på våra biljettpengar.

2003 var det dags igen på Ullevi och den konserten går knappast att slå. Bruce och bandet var i högform och spelglädjen strömmade ut över oss som befann oss där. En kväll man aldrig glömmer om man så blir hundra år!

Och visst spelade de "Born to run". Vid en klassisk konsert 1985 blev det sprickor i Ullevis grundfundament och man fick stänga arenan för reparation så innan bandet spelade just den låten ropade Bruce i mikrofonen "Let´s tear the stadium apart".

Tänk att musik kan vara så viktig för oss och skapa så många minnen. Det finns andra låtar som jag idag håller för starkare än "Born to run" men mitt första intryck av den kan ingen ta ifrån mig. "Tramps like us, baby we were born to run"

http://www.youtube.com/watch?v=IxuThNgl3YA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...