Tisdag i slutet av maj. Lite trött efter sämre sömn än annars. Blev utringd på lättsam övertid igår kväll och jobbade mellan 18-02, sen kunde jag märkligt nog inte sova. Mellan 2.5-3 timmar blev det väl innan jag steg upp vid halv nio.

Men dagen har varit lite smådramatisk så jag har inte haft tid att känna nån trötthet.

Först tänkte jag vara duktig och gå ut på en rask morgonpromenad innan frukost och klädde på mig och kom iväg. Såg att det satt två män vid ett bord intill lekparken vid grannhuset och även att den ene reste sig och gick åt samma håll som jag. Men det var inget jag reflekterade nåt mer än så över utan jag satte fart nedåt havet och strandpromenaden. Jag hörde hela tiden steg bakom mig som kom närmare men brydde mig inte om det utan traskade på en bra bit tills  mitt ena skosnöre kändes lite löst. Stannade då och satte mig på en bänk för att knyta om och min "förföljare" ick förbi. Ganska lång, gänglig, snaggad man i 35-årsåldern med en väska över axeln.

Jag fortsatte min motionsvandring och efter c:a 100  meter kommer samme man springande bakom mig - han måste ha gjort nån kringgående rörelse. Han ropade åt mig och jag stannade till. Då kom han fram och legitimerade sig som polis och ville veta vad jag hette. Jag sa mitt namn och han frågade om jag hade nån sorts legitimation på mig. Men det hade jag ju inte, det brukar inte behövas när man bara ska ut för att röra lite på sig. Han frågade också om jag bor i huset han sett mig komma ut ifrån och det erkände jag genast för säkerhets skull.

Sedan sa han att de sökte en annan person med samma adress men att de inte visste säkert hur han såg ut och därefter försattes jag på fri fot igen.

Tänka sig, man har blivit skuggad av en riktig polis! Tänk om han inte nöjt sig med att jag sa mitt namn direkt...

Nåja, det gick ju bra. Åtminstone för mig. Hur det gick för poliserna har jag ingen aning om men i lokaltidningens nätupplaga står det att man slagit till mot storskalig spritsmuggling under morgonen så det kanske hade med det att göra.

Och jag vet alldeles bestämt att jag inte smugglat en enda droppe sprit så jag är inte ett dugg orolig.

Sen, en stund efter att jag kommit hem ringde exet och sa att vår yngste son var på väg till sjukhus i ambulans efter att ha falli illa och skadat axeln eller möjligen nyckelbenet i skolan DÅ blev jag däremot orolig så då kastade jag mig snabbt i bilen för att åka dit och vara med honom. Men.... innan jag kom fram fick jag "faran-över-larm" via mobilen. Det blev ingen ambulansfärd för honom. Ambulansmännen hade genast konstaterat att han slagit axeln ur led. Då fick han lustgas som bedövning och sen ryckte de helt enkelt axen rätt igen och därefter kunde han avsluta sin skoldag. Tack snälla ambulansmän från Sundsvalls räddningstjänst!

I rixpressen skrivs det om de senaste skandlerna kring kungen. Han börjar visst ligga lite skrynkligt till, tror jag. Men nån pajsare som heter Lettström har visst tagit på sig det fulla ansvaret för de påstådda maffiakontakterna.

Och då undrar man ju så smått... om det helt enkelt är så det ligger till eller...

Konspirationsteorierna vaknar inom mig och jag undrar om det var han (Lettström) som förlorade slantsinglandet om vem som skulle offras så inte kungahuset kompromenterades. Har kanske de övriga höga herrarna betalat honom en summa var för att han ska ta på sig allt ansvar? Det får vi antagligen aldrig veta men grävande journalister lär ju göra vad de kan för att leta fram sanningen.

Förutsatt att sanningen säljer tidningar - annars kan de ju fortsätta spekulera och sälja på det viset istället.

Och sen har vi det där askmolnet på Island också. Nu hävdar visst flygbolaget Ryanair att det inte existerar! Vad är egentligen sant?
Eller som Hoola Bandoola band sjöng... Vem i hela världen kan man lita på?