Två inlägg så tätt på varann, det händer inte ofta. Men jag kan inte låta bli. Kolla länken...

http://www.expressen.se/nyheter/tarras-wahlberg-om-kungen-allmanbildad/

Ja, eh.... Jag är ju inte den som brukar läsa artilar om kungen, hovet och sånt. Inte heller har jag läst denna artikel särskilt noga utan det var bilderna som fångade mitt öga.

Titta på dem! Titta noga och försök sen övertyga mig om att HMK och Fru Tarras-Wahlberg inte faller under kategorin "Lika som bär". Med rätt kläder och lite smink borde båda med lätthet kunna förvandla sig till varandra. De ser ju för f-n ut som tvillingar. Samma ansiktsform, samma ögon och näsa. Låt vara att C-G har ite högre panna men Elisabeth TW är ju mer lik C-G än hans egna systrar!

Kan det vara så att.....? Nej, min blogg får gärna vara ett forum för spekulationer om allt möjligt men aldrig om kungen med familj så jag avstår från vidare funderingar. Men visst är de sjukt lika!

Det är nära nu! Ett enda sketet nattskift på tolv timmar skiljer mig nu från 14 dagars ledighet. Om drygt två timmar sätter jag mig bakom ratten för att transportera matväskan och min kropp till "gruvan" och skiftlag 65;s sista nattskift innan långa ledigheten. Mina arbetsuppgifter ikväll består av truckkörning eller möjligen sidolastare. Det kvittar vilket egentligen eftersom båda dessa fordon är utrustade med radio och fungerande luftkonditionering.

Natten till  idag var en av de lugnaste i hela min karriär, jag gjorde inte många knop ska ärligt sägas. Ändå gjorde jag vad företaget betalar mig för, skötte om 40 st elektrolysugnar som under mitt överinseende tillsammans bör ha producerat i runda slängar 22 ton rykande het aluminum på dessa tolv timmar. Och jag hade sån tur denna gång att det skedde nästan helt utan ansträngning från min sida. Nåmnda ugnar skötte sig själva nästan helt och hållet och uppförde sig exemplariskt. Inte är det vanligt men det händer då och då.

Jag gillar såna arbetsdagar. Jo, för endast såna dagar kan jag känna mig välbetald. D.v.s om jag ställer lönen i relation till arbetsinsatsen. Ju mindre jag svettas och pustar desto bättre betalt är det ju per förbrukad mängd energi ur min kropp. Kommande natt blir garanterat lite mer ansträngande men mödan består mest i att vrida på en ratt, dra i en spak, trampa på gaspedalen samt att hålla mig vaken. Det sistnämnda kan vara nog så svårt.

Och imorgon bitti då jag går därifrån är det alltså två hela veckor tills jag behöver dra på mig arbetskläderna nästa gång. Jag ska visserligen dit minst tre gånger men då för att delta i möten och då slipper man ju byta om från topp till tå så det räknas liksom inte riktigt.

Sommaren har definintivt tagit ner skylten nu, i torsdags morse då jag började jobba var det frost på bilrutorna. Minns inte när jag senast behövde använda isskrapa i september. Om det ens har hänt.

Så nu är det bara att försöka njuta av det lilla som barmarksperioden har kvar att erbjuda innan nejden bäddas in i en halv till en meter snö och polarkylan biter en om man vågar sticka näsan utanför dörren. Det lär bli en eller annan tur till mina hemliga platser i skogarna runt gränsen mellan Medelpad och Hälsingland och samla ihop lite mer trattisar så man kan njuta av dessa under kalla mörka vinterdagar.

Sen tänkte jag bjuda er på en länk till en bloggkollega. Nej, föresten, det känns förmätet att kalla mig kollega med en skribent som han. Så vi säger att ni får en länk till en blogg jag gillar.

Jag har tidigare berättat här att jag lånat ordet "ordbrukare" av min favoritkåsör i AB på 80-talet, Åke Cato (känd även från Nöjesmassakern m.m.) För en tid sen googlade jag hans namn och upptäckte att han har en blogg som är aktiv och som jag sen dess regelbundet läser med nöje. Så varsågod; http://acato.wordpress.com/

Jag tackar härmed Åke C för ordet ordbrukare som jag brukar kalla min läsekrets. Ett annat sånt där Cato-ord är "Bokstavsskötare". Och det skulle väl kanske vara jag då... Eller?

Nåväl, nämnda samling läsare tillönskas härmed en angenäm fortsättning av denna kommunalgrå söndag. Själv ska jag ta mig nåt lätt att äta eftersom vi ska käka hämtmat på jobbet framåt niotiden ikväll. Asiatiskt, tror jag att det blir den här gången. (Typ; "Fyra små råttor" eller nåt)

Sköt om er i Laxå, Gäddede, Eslöv och Tanumshede. Eller var ni nu råkar bo.

Så var den över, den där "mellan-lön-perioden", eller åtminstone nästan. Det är ju inte förrän efter midnatt förmögenheten tickar in på kontot men dit är det ju inte såååå långt nu.

Dessvärre blir, som alltid, glädjen rättt kortvarog eftersom diverse gnidna potentater vill ha sin del av den magra kakan. Bostadsbolaget Balder tycker t.ex att jag ska betala dem för att jag bor i ett av deras hus. Borde det egentligen inte var de som betalade mig? Vallentuna elverk som levererar min ström kräver också betlat för det. Vart tog servicetänkandet vägen? Ska inte företag måna om sina kunder?

Och hur kan de bevisa att varenda kilowatt som plockats ut ur ledningarna till min lägenhet kommer just från dem? Så många aktörer som det finns på den marknaden lär väl elektronerna blanda sig fritt i kablarna så min ström kanske inte alls kom från dem.

Nej, man kanske borde gå i strejk för humanare priser på allt. Och då de skickar sina små halvelaka kravbrev svarar man med en skarp tillrättavisning att "Om inte ni skärper till er och hyfsar till tonen så får ni inte vara men i nästa månads utlottning!"

Nej, det är bara att bita i det oerhört sura äpplet och slanta upp! Var är den där valfriheten som vår borgarministär pratar så mycket om? Borde vi inte få välja fritt om vi vill betala eller inte? Som riksdagsmännen får göra när de fått ut allmänna medel som de inte var berättigade att få. De behöver bara betala om de vill. Och man kan undra hur många som egentligen vill...

Men det, kära ordbrukare, får vi säkert aldrig veta.

Inte heller räckte min makt över de där privatskolorna särskilt länge, Lundsberg har öppnat igen. Och lär förbli öppet. Det är inte precis kreti och pleti som sitter i styrelserna för de där etablissemangen utan människor med stora förmögenheter och därmed makt. Man kommer rätt snart att vara tillbaka i samma vardag som alltid rått på dessa skolor. Kanske dock bli lite bättre på att tysta ner de värsta övertrampen.

Men det var i alla fall skoj att låtsas som om jag hade nåt att säga till om ett litet tag...

För det, kära ordbrukare, det har varken ni eller jag. Sverige styrs i prkatiken av några få familjer som äger en majoritet av produktionsmedlen och lite drygt ett tiotal ännu rikare familjer, företrädesvis i USA, styr hela världen tack vare sina gigantiska förmögenheter.

Så sluta drömma om att råna en bank (om ni nu har såna tankar). Det är betydligt mer lukrativt att ÄGA en bank!

Så om man ändå ska drömma och fantisera - varför inte sikta mot stjärnorna istället för trädtopparna?

Rik är jag ändå. Fast bara på trattkantareller... Tog en skogstur tidigare idag och visst hade Vår Herre ställt ut en hel massa små bruna, skrynkliga svampar med orangegul fot som är så smaskiga. Har ätit, gett bort en del och har ändå kvar i runda slängar 15 liter som ska förvällas och frysas in. Rensat har jag redan gjort.

Så ut med er i skog och mark så fort solen stigit upp igen och hämta hem gratiskäket som står i flockar i skogarna och bara väntar på att få hamna i din korg och sedan din stekpanna och slutligen din mage!

Med dessa ord stänger jag butiken för idag och önskar min läsekrets en god natts sömn i Vaggeryd, Munka-Ljungby, Misenträsk och Örbyhus. Eller var ni nu bor...

Herreminje! Mer än halva september har förrunnit och bloggen är alldeles obloggad på hela månaden. Så kan vi ju inte ha det utan här gäller det att kräkas fram ett inlägg illa kvickt innan man blir dödförklarad av den lilla men naggande goda läsekretsen. Men det är inte så lätt när hösten allt mer tar över efter en härlig sommar.

Mörkret smyger sig på oss som en fuktig möglig filt, lite mer för var dag som går och kanske är det därför inspirationen tryter. Jag borde väl vara lite gladare när nu livet ljusnar en aning på flera plan men nääää....

Igår fick jag äntligen hämta min reparerade bil från verkstaden och plånboken ekar lika tom som en kyrka en högsommarsöndag. Men bil har jag igen och det innebär i förlängningen att såvida inte Vår Herre behagar fortsätta tömma sina vattenmagasin över oss till helgen kan jag äntligen ta mig ut i Hans ffria natur på jakt efter soppar, kantareller, fårtickor, kremlor och riskor. September är snart över och jag har inte varit ute på svampjakt en enda gång ännu i år. Undrar när det hände senast! Jag får nog gå tillbaka till sjuttiotalets mitt innan jag hittar ett sånt år.

Men på lördag bär det iväg bara regnet ger sig. Jag håller tummarna för att vädret fortsätter följa samma trend som under nästan hela sommaren. D.v.s att de få regndagar som varit har inträffat på mina arbetsdagar och sen har det varit finväder på friveckorna. En sån ska påbörjas imorgon bitti när jag stämplat ut från sista natten. Och efter den har jag "bara" fyra skift att jobba innan jag får ledigt i två hela veckor.

Dessvärre rullar inte lönen in förrän sista lediga dagen så det blir väl inga våldsamma utsvävningar i helgen eller nästa vecka fram till torsdag men ledig är jag ju ändå så det är väl bara att försöka njuta.

Katbeståndet i mitt hem håller på att tunnas ut. Första kattungen flyttade i förrgår och de andra två ska, enligt deras matte, hämtas av nya vårdnadshavare imorgon kväll. Och inte nog med det! Hon säger att hon även har hittat ett nytt hem åt kattungarnas mamma så kanske blir det bara Melker kvar efter helgen (Ja, han heter så, kattoxen!).

Skönt tycker jag som fått se mitt hem massakreras under några månader. Soffor, gardiner, vävtapeten i hallen (You name it) har vandaliserats av små vassa kattbarnsklor så jag är ganska trött på denna ystra koloni vid det här laget.

Se där, nu har jag svamlat ihop ett inlägg fast jag egentligen inte hade ett skit att skriva om! Men så blir det ibland. Vi får hjälpas åt att hoppas att nästa gång jag fattar tangentbordet så blir det betydligt mer spirituellt och intressant. Jag ska sluta plåga er för idag nu och tillönska er en lika angenäm natt som jag lär få i den stora sidolastaren jag ska köra under mitt återstående tolvtimmarspass innan frivecka.

Sköt om er, kära ordbrukare, så ingen annan måste göra det! Vi ses igen! (Om Gud vill och pjäxer´n håll´!)