Femte maj. Om min morfar hade levat skulle han ha fyllt 119 år idag! Min numera äldste kusin fyller 71 idag men jag har inte grattat för vi umgås inte. Han var vår morfars allra första barnbarn och dessutom född på samma dag. Men inte mormors första...

Vad morfar troligen aldrig visste var att min äldsta moster (som i min tidigaste barndom gällde för att vara mormors syster) gav hans fru ett barnbarn flera år innan han själv blev morfar.

Ja, som så många andra så har jag en lite "skamlig" släkthistoria. Mostern jag talar om dog ganska ung, bara 54 år gammal. Och i späd ålder fick jag och mina syskon och kusiner på mammas sida alltid höra att Linnea (som mostern hette) var mormors syster, sladdbarn till vår mormorsmor, alltså.

Linnea var otroligt barnkär och jag spenderade många helger i tidig skolålder hos henne efter att min mamma dött strax innan min sexårsdag. Och under en av alla dessa helger beslöt hon att nu fick det vara nog med hymlandet, ljugandet och maskhållningen och då jag frågade något (jag minns inte längre exakt vad) om hennes och mormors barndom så berättade hon helt enkelt att hon inte var mormors syster utan min mammas halvsyster.

Jag växte ju upp hos mormor efter mammas död så då jag kom hem så frågade jag naturligtvis mormor om det Linnea berättat och hon bekräftade vad Linnea sagt. Med det lät jag mig nöja. Just då...

Men en tid senare kom Linnea på tal under någon släktsammankomst och mina erkända mostrar benämnde henne åter som sin mammas syster. På barns vis skulle jag förstås ställa allt tillrätta och protesterade såklart. Sa att Linnea inte alls var mormors syster utan hennes dotter.

Den näst äldsta av mina övriga mostrar blev genast väldigt upprörd och sa att jag pratade strunt. Vilket självklart upprörde mig storligen eftersom jag, på barns vis, hade en väldigt klar rättsuppfattning.

Riktigt hur det fortsatte minns jag inte längre men i vuxen ålder har jag insett att Linneas verkliga härkomst varit hemlig för inte bara min mamma och hennes helsystrar men säkert också för min morfar (som dock gått bort innan mitt sensationella avslöjande).

Numera, med facit i handen, vet jag att min enda nu levande moster inte haft en aning om det verkliga släktförhållandet mellan henne själv och Linnea förrän jag avslöjade sanningen inför nästan hela släkten.

Och varför behövde det nu vara så hemligt?

Tja, den sanningen har jag insett först i vuxen ålder och den är mycket hemskare än skandalen som mormor var oroligast över - att ha ett "oäkta barn"!

Denna "oäkting", Linnea, var reultatet av en våldtäkt begången av mormors styvfar. Och än idag gör det mig ont att min mormor skämdes så över henne att hon inte kunde erkänna henne som sin dotter utan lät henne växa upp hos sin mamma och styvfadern under förevändningen att hon var deras barn.

Vad min mormorsmor (som jag aldrig träffade) tyckte om saken kan jag bara spekulera i. Men stackars Linnea, som jag tyckte så mycket om i min barndom, kanske inte hade det så roligt hos sin mormor och biologiske far, vad vet jag?

Vi behöver inte gå så himla långt tillbaka för att hitta den här typen av händelser. De finns nog i många fler släkter än min. Och ger lite perspektiv på vårt eget missnöje över diverse småsaker. Hur jävla viktigt är det egentligen att ha den nyaste bilen på gatan, det snyggaste köket, den finaste trädgården?

Det var inte automatiskt "bättre förr"...

Men frågan är om det är bättre nu! Det vete f-n...

 

Anna

6 maj 2015 07:28

Oj. Nej. Ja. Jo. Liken i garderoberna var nog större förr i tiden. Är vi inte lika rädda för skam längre? . . . Men va fruktansvärt sorgligt! Och det stackars barnet blev alltså tvungen att växa upp hos "förövaren". Hur tänkte dom där? . . . Min mormor fick i vuxen ålder veta att hon hade minst sex syskon på bygden, hennes pappa hade inte varit så värst trogen. Min mormor gifte sig med en storbonde, arvingen till en rektor. Min mormor fick sex missfall innan min mor till allas stora glädje till sist, kom till världen. Min morfar var nämdeman, satt i tinget och avgjorde "skyldig eller icke skyldig". En sommardag stövlar en bybo in hos mormor och morfar och beskyller min morfar för att ha "gett sig på" hans dotter, bybon med familj fick sitt hyreskontrakt uppsagt och fick flytta från byn. . . . Att min morfar inte kunde hålla fingrarna i styr, kan mina kusiner och jag vittna om. Det gjorde en av oss. På en släktsammankomst. Det blev dödstyst. Sedan bjöds det runt kakor och pratades på som om inget hänt. . . Efter min morfars död berättar min mormor om sina missfall för en kusin. Mormor blev slängd i väggen så hårt av min morfar att hon förlorade sina foster. Gång på gång. . . På den gamla goda tiden excisterade inte ofredande. Barn och kvinnor var mindre värda varelser och de oförätter de utsattes för stoppades in i garderober. Nu för tiden, en mycket godare tid (enligt mig), är dessa oförätter reglerade enligt lag vilket naturligtvis inte betyder att dom upphört, men betyder att det är ide att berätta om dom. Berätta och få beskydd och upprättelse. Berätta istället för att stoppa in i garderoben. Garderober är avsedda för klädförvaring, inte som likgömmor. . . Väl?

Göran

6 maj 2015 09:28

Precis! Jag har också undrat hur mormor kunde lämna sin "oäkting" hos förövaren. Men troligen så var det så skambelagt att hennes mamma inte för död och pina fick veta något och kanske var det hennes vilja att ta hand om Linnea. Kan nämna att jag har några papper med släktkrönika som min äldsta helmoster skrev till sitt äldsta barnbarn vid hans konfirmation. Och där omnämns också Linnea som mormors syster. FAST hon då sen länge visste hur det förhöll sig...

 

skogsnuvan

6 maj 2015 09:00

Vilken historia men nog ganska vanligt förut. Pappa var en oäkting och vem som var hans pappa kan man inte vara riktigt säker på. Dock gifte sig min farmor när pappa var några månader och här har vi bott i flera ända sedan pappa föddes. Föresten så fick min mamma mig när hon var 16 år och fick flytta hem till svärföräldrarna så jag var ju också ett barn som inte var meningen men dom gifte sig efter ett tag och jag fick tre bröder. Nu för tiden när alla flyttar isär och och ihop och får barn med flera är släktförhållandena ännu mer komplicerade tror jag fast kanske inte lika hemliga.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

6 maj 2015 09:33

Jo, jag vet så väl att jag inte är ensam om att ha såna händelser bakåt i släkten. Mormors styvfar var ett riktigt svin på mer än ett sätt. Dessutom visste jag också tidigt att mormor haft en bror som också han var mycket yngre än hon. Han gick till sjöss som 16-åring och hördes aldrig av igen.
Men... i mormors tidiga dagboksanteckningar från året innan hon träffade morfar var hon sjuk och fruktade för sitt liv. Det stod bl.a "men jag har i alla fall ordnat det för mina barn så att de inte ska stanna hos mor och Frans om det går illa.."
Så den där försvunne brodern Karl var nog lika mycket bror som Linnea var syster. Men det får vi aldrig veta för samtliga som en gång visste sanningen är döda sen länge.

 

TantGlad

9 maj 2015 12:08

Tack för din historia. Jo det var nog en hel del skam förr om det vart en oäkting.
Många människor är prylgalen, och allt var det är.
Själv är jag inte intresserad av värken prylar eller heminredning. Huvudsaken jag har en säng att sova i och ett matbord att sitta vid. Men.........jag älskar bilar så det är mitt intresse som jag unnar mig och bara för att det är roligt.

Ha nu en skön dag. Hittade till dig genom vår bloggvän Anita. Skogsnuvan.

http://tantglad.bloggo.nu

Göran

9 maj 2015 12:32

Skogsnuvans vänner duger gott här också. Tack för besök och kommentar och välkommen åter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...

Godmorgon på er, kära ordbrukare! Jag har varit på resande fot i några dagar. Kom hem igår eftermiddag efter två dagars besök i Julita i Sörmland. Där bor min storebror, sen några år tillbaka, i ett s.k generationsboende med en av sina döttrar och he...