Ser i bladen på nätet att vår förre landsfader Reinfeldt plockar ut dryga 150 lax i riksdags/statsrådspension i månaden TROTS att hans företag genererar miljoner varje månad. 

Och så säger folk att man inte kan leva på A-kassan! Nog måste väl det vara en överdrift? Om jag ska vara ärlig, och det ska man väl(?), så är det inte utan att jag börjar fundera på att avgå jag också. Och kvittera ut MINA 150 000 varje månad istället för att slita hund i en varm och skitig fabrik för knappt en femtedel av vad Fredrik får.

Han försvarar sig med att han följer de regler som gäller. Precis som Juholt gjorde. Och Göran Persson före honom.

Det har alltså inget med partitillhörighet att göra. Sossar är lika goda kålsupare som moderutter och andra.

Finns Lars Törnman fortfarande? Han i Kiruna som vägrade dubbla arvoden, om ni minns. Eller har pressen grävt fram skit om honom också så jag blir ännu en illusion fattigare?

De här människorna har missat en viktig sak! (Ja, Reinfeldt, Juholt och Persson m.fl.)

De har följt gällande regelverk och kan därför inte åtalas eller ens ställas inför KU. 

MEN...

De glömmer att det arbetande folket, såna som ni och jag, har en annan uppfattning om heder och ära. Vi som stiger upp innan de själva ens lagt sig ibland och går till fabriken, äldreboendet, förarhytten på bussen eller lastbilen.

Bland oss finns det aldrig nån tveksamhet om vi följt gällande regler om bostadsbidrag, fallskärmar och liknande.

Hos oss finns inga fallskärmar! Ramlar man på botten så är det ju nära till golvet/marken och man får helt enkelt göra som Torsten Flinck och resa sig igen.

När får vi uppleva att en avgången politiker säger att han/hon inte ska ha någon fallskärm eftersom han/hon klarar sig alldeles utmärkt ändå? När tackar en avsatt minister nej till avgångsvederlag eftersom "det finns andra som behöver dessa pengar mycket bättre än jag som redan är priviligierad"?

Är det underligt att politikerföraktet växer? När undersköterskor, fabriksarbetare och lokalvårdare ständigt får höra att "det finns inget utrymme för höjda löner" men i nästa stund får läsa om hur de höjer sina egna arvoden.

Men vad händer i det lilla landet "Lagom" däruppe i norr? I Anslagstavlans och mellanmjölkens land.

Jo, det dyker upp politiker som pekar finger åt flyktingar och säger att det är de som kvaddar vår ekonomi. Och den vilsna pöbeln tror dem och börjar genast spy galla över flyktingar och rumänska tiggare.

För 40 år sedan hade troligen extremvänstern skördat stora framgångar men idag är det högerpopulister som profiterar på det växande politikerföraktet.

Men det finns trots allt lite ljus i detta mörker. Mer och mer tyder på att lille Alan som spolades iland i Bodrum, Turkiet död, drunknad, ändå kanske blev den som fick opinionen att svänga.

Hatarna har försökt med att psåtå att bilden var arrangerad, att det var familjens eget fel eftersom de steg ombord på en fallfärdig båt. Men min känsla är ändå att empati och medmänsklighet håller på att vrida pendeln åt andra hållet nu. För vem kan vara oberörd inför ett litet dött barn?

Låt oss hoppas att det är på det sättet! Att lille Alan blir symbolen för grymheterna i Syrien och andra krigshärdar. Symbolen för att vi måste hjälpa våra medmänniskor efter bästa förmåga. Nästa gång är det kanhända vi som behöver den hjälpen. Jo, jag vet att det låter inte så sannolikt men som Gunde Svan brukar säga; "Ingenting är omöjligt!"

Vi tror att vi kommer att ha det som nu i all framtid men det ska vi inte ta för givet. Demokrati är ingen naturlag! Inte ekonomiskt välstånd heller! Eller fred, för den delen...

Tänk på det, kära ordbrukare i Flen, Graninge, Hyltebruk och Svedala!