Dagskiften gjorda, endast två nattskift skiljer mig nu från två veckors ledighet. Onsdag morgon då jag går hem är det åter dags för min 14-dagars ledighet. Och jag går dessutom hem i förtid. Sovtid med full lön enligt avtal från klockan 03:00 eftersom jag är kallad på skyddsrond med en entreprenörsfirma kl. 14 på onsdag.

Sen ska jag dit på ett möte på torsdag också men efter det finns (tror jag) inget inbokat förrän den 13 april då jag inte heller ska jobba utan delta i en facklig konferens inne i stan. Med full lön från arbetsköparen förstås!

Annars träffade jag på en gammal lumparkompis idag. Han dök upp imorse och hade bokats in för övertid med mitt skiftlag. Att han jobbar på samma arbetsplats visste jag förstås men vi ses ändå inte ofta eftersom vi är på olika avdelningar och jobbar på olika tider.

I en paus då vi båda befann oss i matsalen började vi först att prata om hur mycket och hur snabbt vårt språk förändras och hur mycket dialekterna har slätats ut under vår livstid. Och snart ledde oss detta förstås till lumparminnen och en man från gränslandet mellan Hälsingland och Härjedalen som hette Göte och hans dialekt som våra lumparkompisar söderifrån ibland inte förstod. Men kanske ännu mer om hans orubbliga lugn. Jag drog mig till minnes en händelse från en repmånad 1987 på hösten då vi låg i gräset utanför tältet en solig septemberdag, jag och Göte och några till.

En kille från Göteborg som vi kan kalla Olsson tänkte klyva lite ved som tidsfördriv. Han reste upp ett vedträ och lyfte yxan. Men i samma stund han slog till så ramlade vedträet omkull och han missade. När detta hade upprepats kanske 3-4 gånger spottade Göte över axeln och sa på sitt sävliga vis; "Din dumma jävla Göteborgarjävel... Du gatt ju för fan hålle i ve´trä´ når du skä hugge" (På svenska: "Du måste ju hålla i vedträet när du ska hugga")

Olsson tittade tvivlande på honom men grep vedträet på nytt och höll i det när han lät yxan falla. Och högg upp ett djupt jack mellan tumme och pekfinger på vänster hand så blodet rann. 

Göte suckade djupt och skakade på huvudet innan han fällde kommentaren...

"Din dumma jävla Göteborgarjävel... Du gatt ju för fan schläppe nå´n gång å´"

Samma Göte stod på vakt en kväll i skymningen då B-styrkan kom. För de som inte gjort militärtjänst kanske jag ska berätta att en B-styrka är andra lumpare som ska agera fiende för att göra låtsaskriget mer verkligt. Vi hade ett gäng unga fjuniga löjtnanter från Karlbergsskolan (där man utbildar officerare) som befäl just då och de tog låtsaskriget på mycket större allvar än vi trettioåriga repgubbar. En av dem smög fram och bad Göte om en rapport. Och Göte rapporterade...

"Hä´ligg´ en fientlig´n kulsprutekarl baka hagan i rate´", sa Göte då och löjtnantern från Öfre Östermalm i Sthlm fattade inte ett dugg. 

Det fanns en liten äng alldeles nedanför ("hagan" eller hagen) och i bortre änden av den låg en hög med allsköns skrot och skräp  ("rat" på Götes dialekt). Stockholmaren fattade noll fast Göte upprepade sina ord tre gånger och då utbrast Göte ganska irriterat; "Va´fan, få ni int´gå i schkole å läre er schvenska där i Schtöckolm e´?"

Det är inte ens trettio år sedan nu men det blir mer och mer ovanligt med folk som har kvar de gamla dialekterna. Är det TV som lär oss att prata mer och mer risksvenskt? I min barndom var det till och med skillnad på hur man pratade i de olika delarna av staden. För att inte tala om de som bodde ett par mil utanför stan!

Synd på sätt och vis eftersom dialekterna gav oss en sorts identitet. 

Men det är väl förstås bara att (som med så mycket annat) gilla läget. Språket förändras ju även på många andra plan. Ord kommer och ord försvinner. När jag var barn kunde min mormor då och då säga att hon skulle "gå på klo" vilket betydde att hon skulle gå på toaletten. "Klo" i den meningen var en förkortning av klosett som i sin tur var namnet på den förnämliga uppfinningen som kommit under hennes livstid. Vattenklosett eller VC var det tidigaste benämningarna på denna inrättning som är så självklar för oss moderna nutidsmänniskor.

Vem "går på klo" idag? Eller ens "på VC"?

Och vem (utom min syster) använder ordet juppienalle (eller bara nalle) om mobiltelefonen? Eller ens juppie? Det var väl ett 90-talsord liksom finansvalp (när sa du det senast?)

Som sagt, det är bara att gilla läget och försöka hänga med så gott man kan. Om man som jag har barn i åldern 19-28 så inser man ju dagligdags att man är en hopplöst förlegad kvarleva från en svunnen och primitiv tid.

Var det egentligen bättre förr? Och NÄR var det i så fall som bäst? 60-, 70- eller 80-talet? Eller tidigare? Eller senare?Eller är det bara det att det är sämre nu? Och... blir det nånsin bättre? För bra lär det ju aldrig bli igen...

Om det nu nånsin har varit bra.

Nej, nu märker jag att jag håller på att måla in mig i ett hörn som kan bli svårt att måla sig ut ifrån. Så jag avslutar helt enkelt med mitt gamla hederliga talesätt; "Det var bättre förr! Ju förr desto bättre!"