Go´kväll på er, grevar och baroner! Liksom lokalvårdare, busschaufförer, rörmontörer och barnskötare. Och alla andra vackra människor i vår underbara värld.

Men den skulle ju kunna vara så oändligt mycket mer underbar om vi bara kunde få stopp på vissa saker. Rasismen, förstås, som jag skriver om ganska ofta. Men även det så totalt meningslösa våldet som bara tycks bli värre och värre.

Igår kväll tillbringade jag närmare en timme i telefon med äldsta dottern som bor i Sthlm efter att hon upplevt något som upprörde henne storligen. Det hade spelats någon match med derbykaraktär mellan Hammarby och något annat huvudstadslag och då hon och sällskapet råkade komma förbi närmsta T-banestation fick de bevittna hur en ensam ung kille blev överfallen av flera andra i en rulltrappa och brutalt nedslagen. Både hon och hennes kompis chockades av händelsen och därför ringde hon mig för att få prata av sig och kanske kunna sova efteråt.

Men det var inte bara det. Medan misshandeln pågick tittade en av angriparna upp rakt på henne och vrålade "Vad fan glor du på, jävla svartskalle?"

Jag har skrivit här förut om att mina två äldsta barn är adopterade från Sydkorea och alltså varken är blonda eller blåögda. Men svenskar är de, sedan tre månaders ålder, bägge två. Ingen av dem har några som helst minnen från sitt födelseland. Och som svenskar betraktar jag dem i likhet med alla andra som känner dem.

S (som dotterns namn börjar på) är ju inte helt ovan med tillmälen av liknande slag och har väl lärt sig att stänga av känslorna och ignorera de flesta av glåporden. Men hennes kompis som aldrig har tänkt tanken att S skulle kunne bli måltavla för rasister (Hon är ju svensk!) blev oerhört tagen då hon fick den insikten.

Sitt asiatiska ursprung får hon höra kommentarer om så gott som dagligdags och har fått lära sig att tåla det. Men när det sker i en sån situation som redan kändes hotfull blir det liksom än mer påtagligt.

Vart tog begrepp som moral, hyfs och vanligt folkvett vägen? Får inte de som växer upp idag lära sig att respektera andra? Var gick det fel? När blev det okej bära sig åt som ett svin mot tjejer/kvinnor?

Det är internationella kvinnodagen imorgon och under andra omständigheter kanske jag skulle ha raljerat lite och skojat om den i ett blogginlägg. Med glimten i ögat och respekten i behåll, givetvis.

Men nu känns det som om vi skulle behöva flera såna dagar varje vecka. Dagar då vi motarbetar dumhet, våld, rasism, kvinnoförakt och andra yttringar av idioti och ondska.

Det är så hårt idag. Så kallt och otäckt på flera sätt. Så otroligt annorlunda mot den tid då jag växte upp, då jag var tonåring och ung vuxen.

Då jag närmade mig tonåren härskade flower-power med sina kärleksbudskap. Men den äldre generationen förfasade sig över dem också. Över deras brist på moral när man predikade fri kärlek och mer sexualupplysning. Folk levde i kollektiv, åt annorlunde och värnade om djur och natur vilket också skrämde en del. De där hippiena var ju långhåriga, även männen, och klädde sig annorlunda än sina föräldrar. Vilket också skrämde. Men hur många ser flower-power som ett hot idag?

Det har kanske alltid varit så att de som passerat ungdomen förfasat sig över de yngre. Som i sin tur alltid velat revoltera på olika sätt. Men det våld som finns idag är ändå något annat. Ett tecken på att något är allvarligt fel på jorden. Ingen vill ju själv bli utsatt för våld, elakheter eller skällsord. SÅ varför ska det då vara okej att själv behandla andra illa?

Våra lagar har genom åren skärpts mot våld. Barnaga har förbjudits under min livstid både i hemmen och i skolan. De flesta anser idag inte att det är ok för en man att slå sin fru eller sina barn. Ändå blir våldet ute på gator och torg bara råare och värre. Att slå ner någon i en rulltrappa är ju faktiskt att riskera att hamna i fängelse för mord!

Varför har inte dessa arga unga män (för det är företrädesvis just unga män som beter sig så) den moralkompassen inprogrammerad redan från barndomen?

Någon sa en gång till mig att den viktigaste uppgiften man har som föräldrageneration är att lära barnen att aldrig ta till våld. Att hjälpa de som ändå utsätts för det för, som han sa, dagens offer är morgondagens förövare!

"DAGENS OFFER ÄR MORGONDAGENS FÖRÖVARE!" Sug på den en stund!

Jag tror att det ligger oerhört mycket i de orden. Vi måste se till att alla, särskilt barn, som utsätts för våld får proffessionell hjälp att bearbeta sina trauman så att de kan bli helade såpass att de kan få chansen till ett bra liv.

Då, först då, kan vi stoppa ökningen av våldet. Då, först då, kan vi få stopp också på rasismen!