För x antal år sedan jobbade jag i en arbetsgrupp där det fanns två inbitna Modosupporters. Och vi älskade att hata varandras lag, älskade när det gick dåligt för det andra laget.

Nu är det kris i Ö-viksklubben. Man sladdar i tabellen, kan t.o.m riskera att hamna i s.k negativt kval. D.v.s kvalspel för att inte ramla ur allsvenskan. Dit man ramlade ifjol vår efter hur många säsonger som helst i SHL.

Nu har tränaren Andreas Johansson fått sparken också med omedlebar verkan, läser jag i bladen.

Ändå känner jag inte den allra minsta skadeglädje. Skulle inte komma på tanken att skämta om saken. Det är fult att sparka på den som ligger, tycker jag. Och ligger gör de ju verkligen nu.

Jag har haft seriösa samtal med flera av Modofansen som finns på min arbetsplats och de har tittat väldigt konstigt på mig när jag sagt att SM-guldet 2007 var det sämsta som kunde hända Modo. Sedan dess har det bara gått utför.

Det året hade de ett lag med flera hemvändare från NHL och en coach som kunde konsten att sätta ihop dem till ett lag. Men för de flesta av guldmakarna var detta den sista säsongen som de fortfarande var så bra som de varit under åren i NHL och svenska landslaget. Men de fortsatte att åka omkring på isen i Modotröjan och leva högt på sina namn, på att de hade varit bra. Redan hösten 2007 syntes det tydligt att flera av stjärnorna var på tillbakagång och Modo var åter ett mediokert mittenlag. Som med åren etablerade sig i seriens bottenskikt. För att till sist degraderas förra våren efter kvalförlusten mot Leksand.

Modo som alltid varit hela Ångermanlands lag. Folket i Härnösand har flera mil närmare till Timrå men nästan alla där med hockeyintresse håller stenhårt på Modo. Visst fanns det fortfarande några spelare med lokal eller regional anknytning men nästan halva truppen bestod av utländska spelare som jag misstänker kostade mycket mer än de presterade. Modo har liksom förlorat sin själ, tycker jag. Inget fel med att ha utländska spelare i laget men en klubb som verkar i den här landsänden behöver ha en grund att stå på som består av grannens pojk, arbetskompisens brorson eller grabben från grannbyn. Man behöver en förankring i bygden och helst i regionen. Lite som Skellefteå där mer än halva truppen kommer från de tre nordligaste länen. Och som det Timrå idag håller på att bygga.

Skellefteå lärde sig förresten av Modos misstag när de nådde sitt mål och vann guldet. De hade en plan. Tajmad och klar in i minsta detalj, skulle man kunna säga. De hade räknat ut att vinner man SM på en mindre ort så gäller det att slå mynt av det på alla sätt som finns. Ekononmiskt, självklart. Men också organisatoriskt och sportsligt.

Att vara svenska mästare gör att det blir lätt att värva. Vem vill inte spela med bästa laget? Och det gjorde SAIK. Men såg samtidigt till att behålla småstadsprägeln på föreningen och spelartruppen. 

Så vad ska då Modo göra?

Som självutnämnd soffexpert har jag förstås en del svar. Man har redan tagit ett klokt steg genom att låta andretränaren Pär Styf ta över tills vidare. Ett bra val även om han nog ännu inte är redo för ett jobb som förstecoach på den nivån. Men Styf är en lugn och stark ledare som kan samla spelartruppen och få dem att dra på blåställen tills man hittat en ny headcoach. Och... Javisst, har jag även ett förslag på Johanssons efterträdare! Nämligen Johansson. Kent "Lillkenta" Johansson lämnade Örebro för någon månad sedan och är såvitt jag vet klubblös just nu. Han är mycket rutinerad och erfaren och har dessutom lugnet som behövs för att leda en klubb i kris.

Dessutom känner han Pär Styf mycket väl efter sina år som Timråtränare då Styf hade sin spelarkarriär här hos oss.

För innerst inne vill jag dem ju väl, de där dryga Ö-vikarna som hånar mig varenda gång Timrå förlorar. Innerst inne önskar jag dem varken till Divison ett eller ens kvar i Allsvenskan. Nej, jag vill se derbyn i SHL mellan Timrå och Modo så jag kan få hata dem igen utan att skämmas för att jag sparkar på en som är nere för räkning. Men åtminstone att jag får se fyra derbyn i allsvenskan nästa vinter. För jag tror inte något av lagen går upp ännu.

Lördagsnattens arbete gick alldeles över förväntan. Och detta trots att jag tvingades börja skiftet med att hjälpa till med mätningen (fysiskt lite tuffare än de flesta andra uppgifter jag brukar göra). När vi var klara med den var det dags för hämtmat och jag käkade en riktigt god sallad med räkar och krabba.

Sov ganska bra också om än inte så länge, man ska ju kunna sova ikväll också. Så att dagen efter sista natt är en trött-dag är ju bara som det brukar. Nu är veckan ledig med undantag av skyddskommitté på torsdag och protokollskrivning dagen därpå. Så från och med imorgon tänkte jag mjukstarta min fysiska träning med en promenad i makligt tempo där jag vänder när jag känner att det är dags. Oavsett om jag då bara gått sådär 350 meter. Då kan man ju förlänga sedan dag för dag, lite i taget. Tänkte mig också ett ganska snällt pass på jobbgymmet. Det ljusnar! På flera sätt.

Därmed stänger vi butiken för idag och hälsar lite extra till eventuella ordbrukare i Trehörningssjö, Alfredshem, Bjästa Mellansel och Köpmanholmen. (Samtliga orter i Ö-vikstrakten) Jag håller en tumme för er men gömmer handen i fickan så mina Timråvänner inte ser det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...