Börjar med att berätta en gammal sliten vits som säkert många av ordbrukarna känner igen...

Gubben kom till doktorn och klagade över heshet, snuva, hosta och feber. Doktorn tog fram stetoskopet och satte det på hans rygg för att lyssna på lungorna. Därefter ombads mannen att hosta. Vilket han förstås gjorde och doktorn skakade bekymrat på huvudet.

"Den hostan, den låter inte alls bra", sa doktorn bekymrat.

"Inte? Och jag som har övat så flitigt..."

Det, kära ordbrukare, har också jag gjort de senaste dagarna. Jag snyter mig, hostar och kraxar om vartannat och känner mig mer och mer som schablonbilden av bortklemad man som gnäller för minsta lilla.

Men jag ÄR ju inte så´n! Jag ÄR inte nån gnällspik som pjålar över minsta lilla. Men givetvis får ni gärna skoja om mig som om jag vore ändå. Jag tillhör inte dem som känner efter hela tiden utan tvärtom är jag nog mera den som resonerar som så att... "Det går över! Det går till sig själv! En frisk kropp behöver inga läkare, den helar sig själv!"

Det är tre veckor sedan doktor Hassan gav mig antibiotika. Jag åt kuren precis som jag skulle, följde instruktionen till punkt och pricka.

Och blev bättre. Jadå, jag BLEV bättre. Men inte bra...

Istället tog det om och idag mår jag sämre än när jag senast träffade min läkare. Därför ska jag ge honom en ny chans att "fixa till mig" imorgon. 

Förhoppningsvis blir jag sjukskriven i åtminstone en vecka. Men helst två. I så fall ska jag vara ännu snällare mot min snart 60-åriga kropp än förra gången. Jag lovar, dyrt och heligt, att jag ska lägga mig ner så fort kroppen säger att den är trött. De senaste dagarna har jag sovit fler timmar än jag varit vaken. Men om det är vad som krävs så lovar jag att göra det också. För nu är jag trött på att inte orka! Trött på att bli andfådd bara av att ta ut soporna.

Trött på att bli sittande kvar i bilen då jag parkerat Madame Citroen för att samla kraft för att ta mig in i lägnheten.

Antagligen behöver jag bara en starkare variant av penicillin än den jag fick sist. Och sen blir det full fart igen!

Eller... Nej, läkarvetenskapen får tala om för mig vad som är rätt eller fel! Jag är ju ingen läkare.

Även för mina stackars ordbrukare vill jag komma i gammal god form igen för att läsa dessa litanior av pjål, gnäll och ämmel kan ju inte vara så roligt för er heller.

Så låt oss hoppas på bättre, gladare och ljusare tider åt oss alla. För "Det har tiderna själv bestämt!"