"Gråvita skyar. Tandläkarväder..."  Jodå, det tål att återbrukas, citatet från Winnerbäcks mästerverk "Södermarken".

Och just idag passar det perfekt som beskrivning av rådande väder utanför mina rätt smutsiga fönster. Egentligen borde jag väl flänga runt och skura upp dem men det blir inte denna frivecka. Kanske nästa som börjar på morgonen på tisdag nästa vecka om inte snön kommit då förstås. I så fall får det vara till nästa vår.

För att förgylla dagen en aning har jag beslutat att koka fläsklägg och göra rotmos idag. Sen framåt kvällen tror jag att jag ska tända höstens första brasa i min öppna spis för att försöka få upp värmen en aning. 

Min hyresvärd har i alla tider varit generös med värme i sina lägenheter men för något år sedan hängde de upp en liten sändare i varje läghet. En manick som kontinuerligt mäter innetempen och skickar siffrorna till den dator som styr fjärrvärmen till elementen. Sen dess har de säkert tjänat ett antal miljoner på kallare lägenheter åt sina kunder för så här års, innan vintern kommit på allvar, snålar de så att man går omkring och huttrar.

Men man får ju försöka se det positivt. Jag kämpar ju tappert och träget mot övervikt och att frysa lite sägs vara ett bra sätt att förbränna mer fett. Så tack, kära hyresvärd, fär att du försöker hjälpa till!

Äldste sonen är utflyttad så nu är det bara jag och "lilljäntan" (som för övrigt snart fyller 24...). Plus hennes katt förstås. En lurvig kattoxe på fyra år som vill ha mycket mer uppmärksamhet än jag har tid eller ork att ge honom. Sitter jag här kommer han och trampar runt på tangentbordet eller skjuter rygg framför skärmen så jag inte ser nåt. Och om jag boar ner mig i soffan för att se på TV vill han helst vara i ansiktet på mig. Högljutt spinnande förstås så man inte hör frågorna som Rickard Olsson ställer i "Vem vet mest".

Samtidigt klarar han också av att ständigt vara i högsta beredskap utifall möjligheten yppar sig att smita ut genom dörr eller fönster om man inte bevakar honom som en hök. Och det roliga är att när han väl lyckats fly ur sitt fängelse så går han ingenstans. Försöker inte springa iväg för att undersöka världen utanför eller upptäcka kattkollleger i trakten.

Nej, varje gång han lyckas vinna sin frihet så vet han liksom inte vad han ska göra med den. Han vill ha den men när han får den vet han aldrig vad han ska ha den till. Det räcker oftast att jag går ut och ropar så kommer han sättande i raketfart och går godvilligt genom porten och in i lägenheten igen.

Nej, jag vidhåller vad jag alltid tyckt - Katt ska man bara ha om man bor så till att den kan få vistas utomhus i naturen utan koppel eller andra hinder. Det är säkert sant att en katt som aldrig fått vara ute inte saknar det, eftersom den inte vet att "ute" finns. Men jag garanterar att ingen katt som fått uppleva båda skulle välja att ständigt vara inne om den fick bestämma själv.

Nu ska jag samla ihop mig och åka och köpa kålrot och potatis till rotmoset samt köra hem yngstingen från hans jobb. Sköt om er, kära ordbrukare, i Vedevåg, Tysteberga, Vibyggerå och Hökhuvud. Vi ses!