Min frivecka sjunger på sista versen nu. I den mån friveckor nu kan sjunga överhuvudtaget. Men det finns det ju många som inte kan men ändå lyckas livnära sig på det. Ta bara Håkan Hellström till exempel!

Eller Evert Taube. Skriva och komponera kunde han utan tvekan men jag har ofta undrat vem som lurade i honom att han kunde sjunga. Eller... sjunga kan ju vem som helst men inte så att det låter vackert. Och jag har alltid tyckt att Evert borde ha låtit bli. Han var så mycket bättre på det där andra. Där var han ett geni, enligt min åsikt.

Det är dock knappast jag. Inte på något vis som jag kan komma på.

Dålig tippare! Jag trodde ju att Dee skulle göra processen kort med Stefan i tinget på Farmen men hej, vad jag bedrog mig! Stefan imponerade faktiskt men han har ett sätt och en attityd som jag inte alls gillar. Därför har jag nu flyttat mina sympatier till "torparen", Robin och i viss mån till återvändaren Helena. De tre som är kvar i mobbargrupperingen har jag inget till övers för alls. Och särskilt inte efter att ha hört deras reaktion på Dees ord till dem i brevet där hon gav Robert en vecka till som storbonde. De glömmer konsekvent det faktum att det är den som blir kränkt som avgör om det är en kränkning. Och jag tycker faktiskt att Dee är mycket snällare mot dem än de förtjänar. Hon tackade dem ju för att de var snällare mot henne på slutet

Det börjar dra ihop sig till final nu och jag vågar inte gissa vem som ska vinna. Jag hoppas dock att det inte blir Alexandra, Stella eller J-P.

Till final drar det även ihop sig i hockeyallsvenskan. På fredag spelas den första i "bäst-av-fem" mellan Timrå och Leksand. Vinnaren där möter sedan sistaplacerade laget från SHL i bäst-av-sju där vinnamde lag spelar i SHL till hösten. Förloraren får en ny chans via play-off att möta nästa sista laget i kamp om sista SHL-platsen.

Ännu vågar jag knappt säga det men det känns allt mer som om Timrå har en bra chans att ta sig upp i år. Vad som talar mest emot är väl det faktum att man har ett så ungt lag. För det är ju just i sådana matcher det brukar visa sig hur viktigt det är med rutin.

Å andra sidan har de, under hela vintern, visat att de är ett lag att räkna med. Att de aldrig ger upp, aldrig ger slaget förlorat. Vet inte hur många gånger de kommit tillbaka från, till synes, hopplösa underlägen. 

Så... om de lyckas så är det kanske framför allt en ledarbragd.

Som om dessa spännande tilldragelser inte vore nog så drar det även ihop sig till arbetsdagar för mig igen, som jag var inne på i inledningen. Friveckan är över och imorgon bitti ska jag sprätta ur lakanen vid halv-fem-tiden med ett leende på läpparna och lyckligt ropa "ÄNTLIGEN!".

Eller så blir det som vanligt att jag grymtar lite sömnigt och kommer på fötter med både möda och besvär. I vetskapen att får jag bara en rejäl mugg kaffe så löser sig resten också. 

Ska jobba alla fyra skiften också, för ovanlighetens skull. Sedan, efter nästa frivecka, jobbar jag två dagskift innan det bär iväg till Holland för att inspektera den dammsugarbil som min arbetsköpare har beställt därifrån. Det ska bli skoj för i Holland har jag aldrig varit. Om jag fattade rätt så landar vi i Amsterdamm där vi hämtar den bokade hyrbilen och därefter kör 25-30 mil till orten där fabriken ligger. Nära tyska gränsen och bara 10-12 mil till den tyska aluminiumfabrik jag besökte för 32 år sedan. Även då för arbetets räkning.

Minns inte så mycket av den resan men den lilla stad där vi bodde heter Wesel och hotellet som hette Kaiserhof hade fantastisk mat samt ett eget öl (alla tyska hotell har eget öl) som var jättegott.

Nu börjar det bli dags att konsultera min kudde för lite öm samvaro. Jamen, har man ingen annan att krama så får man väl krama kudden då. Gör det, ni också, kära ordbrukare om ni inte har någon att dela säng, liv, glädje och sorger med. En kudde är dig alltid trogen, den sviker dig aldrig- Även om den inte precis kramar tillbaka.

Nejdå, jag ska inte klaga. Jag har fått massor av ömhet ikväll av dotterns lurvige kattoxe

Men det är ändå liksom inte samma sak...

Vilken kväll! Har sett seriefinalen mellan Leksand och Timrå på TV och minns knappt när jag såg en mer spännande hockeymatch. Timrå blev totalt utspelade i första perioden och hade Henrik Haukeland att tacka för att Leksand "bara" ledde med ett mål mot noll. Men sedan visade Timrå varför man leder hockeyallsvenskan och plockade fram det spel som fört oss till förstaplatsen i serien. Med tålamod och vilja vändes matchbilden till seger med två mål mot ett .

Kvällens match rankar jag som den bästa för hela säsongen. Vilken fart! Vilken vilja! Vilken frenesi! Vilka fantastiska målvakter och vilken underbar publik! Säga vad man vill om Leksand för övrigt men deras fans kan konsten att hålla liv i matcherna från läktarna. Fantastisk stämning i Tegera Arena från början till slut.

De tre poäng vi tog ikväll säkrar seriesegern och ger oss hemmaplansfördel i seriefinalen som går mot just Leksand. Vinnaren där får sedan möta sistaplacerade laget från SHL (Just nu Karlskrona) i direkt avgörande kamp om en plats i högsta serien i Sverige.

Lång väg återstår förstås ännu men jag känner ändå att Timrå har vittring på SHL. Att vi kan slå Leksand visade vi ikväll och jag tror inte att Karlskrona är så mycket bättre. De har hamnat i kval på grund av att de förlorat en massa matcher medan Timrå/Leksand kommer dit som vinnare. Oavsett vilket lag som får möta KHK tror jag att de har en bra chans.

Vilka de andra från SHL blir är svårt att sia om men känslan säger Rögle. Och de tror jag inte heller blir omöjliga att slå. 

Hur som helst så var kvällens vinst en viktig sådan och jag hoppas att Timrå kan följa upp den med segrar mot Modo och Björklöven också i de matcher som återstår. Seriesegern är ju redan bärgad!

Så har vi då äntligen lagt den sista av mina verkliga hatmånader bakom oss för den här gången. "No-good-november", "Dödens december", "Jävla januari" och "förbannade februari" är avklarade och "mysiga mars" ger åtminstone lite hopp.

Ljuset är tillbaka. Jag mötte en granne som jobbar på samma fabrik som jag när han skulle åka till sitt nattskift vid 17-tiden och det var inte mörkt. Lite skymning kanske men absolut inte mörkt. Kvicksilvret står på minus nio just nu men det haf ju varit mycket kallare i början av denna vecka så det är väl ok ändå.

Farmen i TV¤ rullar vidare och som väntat (för mig i alla fall) valde storbionden Robert sin kompis(?) från veckorna i skogen, Stefan som förstekämpe. I högsta grad väntat eftersom Stefan spytt galla över Robert i flera olika sammanhang som de andra farmarna har hört.

Vem väljer då Stefan som andrekämpe? Folket på Farmen verkar tro att han ska välja Dee men jag tror att han tar J-P.

Väljer han Dee blir det kunskap och jag tror att den enda som har en chans mot henne i den grenen är bonddottern Helena från Värmland som satte alla tio svaren i Torpet-finalen och skickade hem "Mulle".

När det gäller Dee har jag, som säkert många andra, noterat hennes egenhet att väldigt gärna vilja förtydliga vad hon nyss sagt fast på engelska. Något en hel del människor i hennes generation gärna ägnar sig åt. 

Annars... så är inte den där kaxiga grupperingen med Stella, J-P och Alexandra så fulla av självförtroende längre utan de är alla rädda för att bli valda som andrekämpe. Jag längtar redan till söndag kväll då vi får facit!

Facit närmar sig även då det gäller Timrå IK, mina rödvita hjältar på hockeyarenan. Imorgon möter de Leksand på bortaplan. Ett Leksand som Timrå har fem poängs försprång till. Det betyder att OM Timrå skulle ta alla tre poängen så är man klara seriesegrare och har därmed fördelen av hemmaplan i en eventull avgörande match i seriefinalen.

År 2000 var senast Timrå hade chansen (och tog den) att gå upp i vad som då hette elitserien, numera SHL. 

Då lyckades man. Bland annat på grund av att man hade seriens bästa målvakt (Bosse Ahl), seriens störste talang (Henrik Zetterberg) samt en lagspelare av absolut toppkvalitet i Anders Huss.

Anders Huss är kvar i klubben men nu som materialare, en rioll jag själv prövat på om än på mycket mer blygsam nivå. Hans roll på isen har numera tagits över av flera spelare. Han var den där spelaren som aldrig gjorde en dålig match men gärna visade vägen genom uppoffrande spel och en härlig inställning. Sådana killar finns nu också. Ingen av riktigt samma kaliber kanske men i gengäld finns det flera. Jag tänker på Didrik Strömberg, Vilmos Gallo och Jeremy Boyce-Rotewall och inte minst terriern Emil Berglund.

Seriens främsta talang är Jonathan Dahlen. Som också Timrå IK har till skillnad från AIK och Leksand. Och bakom honom finns en radda andra talanger som kommer att bli åtminstone nästan lika bra. Jacob Ololfsson, Filip Hållander för att nämna två. Men det finns fler som knackar på A-lagets port. "There´s more where  they came from" för att använda samma språkbruk som Dee i Farmen.

Vi har också seriens bästa målvaktspar med ettan Haukeland och utmärkte reserven Viktor Brattström. 

Så visst har vi vittring på SHL! Men jag törs inte ta ut något i förskott. Först ska vi spela klart serien mot Leksand, Modo och Björklöven innan kvalen tar vid. Hoppet finns där men jag vågar inte riktigt sticka ut hakan och säga att vi kommer att klara det. Hoppas gör jag förstås men...

Förra gången vi gick upp skedde det i en avgörande kvalmatch på hemmaplan mot Nyköping. Då var jag den ende i en fyrabarnsfamilj som inte drabbats av svår magsjuka. SÅ den kvällen ägnade jag åt att byta och tvätta lakan, torka bort spyor och liknande fastjag helst stått på läktaren i Timrå och jublat med alla andra fans.

Så... OM det blir en sån match inom de närmaste veckorna i Timrå så ska jag inte missa den denna gång!

Sov gott vördade ordbrukare i Mönsterås, Ljusnarsberg, Clemensnäs och Morkarla!