Orden i rubriken lär ha yttrats av min pappas gammelfarmor som vid fyllda 95 inte hittade sina glasögon en dag. Det lilla barnbarnsbarnet (min far, då 7-8 år) påpekade då för henne att hon hade dem på sig. Då skrattade hon och sa att: "Hä va ju tur så jag sir å söke etter dôm!" Därefter fällde hon kommentaren som fick bli rubrik idag.

Nu är jag ännu inte fullt så gammal som den tanten ännu men nog känner jag av åldern allt mer. Gick av sista nattskiftet imorse med en lättnadens suck. De är kämpiga, de där tolvtimmars nätterna.

Svårt vore det att byta jobb också eftersom de enda dagtidsarbeten som finns hos min arbetsgivare kräver utbildning inom el eller mekanik. Och skulle jag söka jobb hos något annat företag skulle man väl få ett flatskratt i ansiktet. Det finns nog inga arbetsköpare idag som skulle anställa en sliten farbror som snart fyller 61.

Lite märkligt kan jag tycka då jag tänker efter. Vore jag själv arbetsgivare skulle jag eftersträva en personalstyrka som var blandad både vad gäller ålder, kön och varifrån i världen man kommer från början. I min värld finns det fördelar med farbröder i min ålder också.

Vi har t.ex vuxit ifrån den där ibland bristande disciplinen som får folk att sjukskriva sig på måndag morgon emellanåt för att helgen varit lite för rolig. De flesta av oss har heller inga småbarn som vi måste "vabba" med titt som tätt. Att vi sedan, ovanpå dessa meriter, även har skaffat oss en större livserfarenhet och kunskaper om ditt och datt som arbetsgivaren får nytta av får väl ses som en ren bonus.

Men det finns inte många arbetsgivare idag som håller med om eller ens förstår det resonemanget. De tänker bara att; "Om 4-7 år går han ju i pension och då måste jag anställa någon ny igen!"

Jamen, det är väl inget bekymmer! Hur många 25-30-åringar stannar längre än så på en arbetsplats? Och... Det är väl bara bra att veta att då får man ta in nytt blod i arbetsstyrkan vilket också är bra.

Nej, man vill ha de där som orkar springa lite fortare, klarar att lägga i en högre växel fast de trodde att de redan gett allt. För äldre människor kommer ju ibland med invändningar mot företagets idéer i kraft av sin livserfarenhet. Och det vill inte dagens arbetsgivare ha. De vill ha lydiga och lättstyrda unga nickedockor som gör vad de blir tillsagda och låter cheferna sköta tänkandet.

Så... Jag lär väl bli kvar där jag är. Så länge jag nu orkar. Orkeslösheten blev väldigt tydlig imorse då jag kört Madame Citroen till Magnus bilverkstad för att fixa tvåorna från besiktningen. Därifrån är det kanske 200-250 meter att gå hem till mig. Uppförsbacke visserligen men ändå! Vet inte om 250 meters fotvandring någonsin tagit emot som det gjorde då.

Men nu är jag ju i alla fall ledig i sex dagar och nästa gång jag går av sista nattskiftet är det åter dags för 14 dagars ledighet. Ska försöka att se till att få mycket frisk luft så kanske jag piggnar till. Syrran hade hittat massor av sandsopp och Karl-Johan igår så jag blev riktigt sugen på skogstur. Idag är det dock gråmulet och lite ruggigt ute så jag hoppas på bättre väder till imorgon.

Dessutom är jag ju tills vidare utan bil. Vilket dock säkert kommer att avhjälpas under eftermiddagen och nu blir det ju nedförsbacke så nog ska jag fixa att få hem min ögonsten.

Till middag ska jag laga ugnstekt korv med potatismos. Lidl har något de kallar tjock grillkorv med kötthalt på c:a 70%. Såna brukar jag snitta på längden och bre ett tunt lager dijonsenap i skåran. Därefter hackad rödlök, vitlök och lite tacosås innan allt toppas med riven ost och åker in i ugnen.

Inom de närmsta dagarna ska här också lagas rotmos igen. Willys säljer rimmad fläsklägg med ben för 29:90/kg så det måste man ju passa på att köpa hem. Dit ska jag åka så fort jag fått tillbaka bilen.

I väntan på det får jag nog brygga en kanna kaffe igen och försöka piggna till. Gör det ni också, kära ordbrukare i Mörbylånga, Ödeshög, Karlholmsbruk och Gäddede. Vi ses!

 

wiper

19 september 2018 08:36

Det blev en kul rubrik. Jag känner igen mig då det gäller glasögonen för jag kan ju själv vara farmors mor numera.

Jag arbetade ständig natt innan jag brände ut mig så jag förstår hur du känner det. Tankeväckade skrivet och jag själv har bytt jobb och yrken många gånger i livet och nu är ju det mer regel än undantag. På min tid var det mer ovanligt att flytta och byta jobb så ofta som jag gjort

Att vara utomhus gör ju att man piggnar till. Jag kan verkligen känna skillnad nu då jag inte kan gå mer än några meter på grund av ett skadat knä.

Skönt att du har sån lång ledighet för återhämtning.

Ha en fin onsdag
Hälsning
Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Göran

19 september 2018 21:22

Hehe...Det är faktiskt rubriken jag är mest nöjd med. När jag skrev den mindes jag hur jag skrattade som barn åt pappas sätt att härma sin gammelfarmor. Han hade många små anekdoter om henne men det är nog bara den här jag minns.

 

skogsnuvan

19 september 2018 08:49

Så+ jag känner igen mig. Jag slutade när jag var 62 och det var nog tur för jag orkade nog inte med jäkten och stressen och alla telefoner som ringde och mer och mer jobb lades på en. Nu får man ju straffas för det med att tillhöra skaran fattigpensionärer och bara se på medan andra åker utomlands och gör roliga saker men ....jag har ju ändå friheten. Låter gott med din mat. Själv gjorde jag soppa igår som jag väl får äta idag också. Det är en strålande dag så jag ska ut och stöka i trädgården och kanske gå till skogs och plocka lite bär. eller lite svamp kanske

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

19 september 2018 09:06

Svamptur kanske det blir för mig också. Vädret ser lovande ut. Nu är ju valrörelsen över och det enda pensionärerna kanske kan hoppas på från politikerhåll är väl kanske ett lltet omnämnande i någn debatt. För ingen av dem gör ju särskilt mycket för att förbättra er standard. Som jag tycker är bedrövlig efter ett långt arbetsliv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...