Dagarna går och dåligt bloggat blir det. Tydligen har jag hamnat i en rejäl formsvacka på det området.

Men... å andra sidan jobbar jag ju dagtid och har lite färre lediga dagar än annars. Och dessutom pågår ju VM i ishockey som ju också tar sin lilla rundliga tid.

Det krävdes hårt slit av di svenske igår för att slå tillbaka de där gökurmakarna från alplandet med fyra officiella språk. Eller var det t.o.m fem...?

Nåja, det spelar mindre roll men jag måste ju säga att Schweizarnas utveckling som hockeynation är beundransvärd. Från att ha varit en "blåbärsnation" som fick storstryk av oss, finnar, ryssar, tjecker och transatlanter är de numera med och krigar om de sex första platserna i VM. Det är ju ett rikt land, det där. Och därför har man kunnat locka dit både spelare och ledare från större hockeynationer som fått hjälpa till att utbilda deras egna talanger Och nu börjar det alltså att bära frukt. Bara en tidsfråga innan de tar sitt första VM-guld!

Annars... så ringde grannen mitt emot på min dörr imorse och frågade om jag visste att jag hade punktering. Och jag svarade sanningsenligt att det visste jag inte. En snabb blick ut genom fönstret talade om att hon inte skojat med mig. Höger fram var alldeles platt.

Nu vet jag att reservhjulet som Madame Citroen har under golvet i bagagerummet är ett så kallat lättviktsdäck. D.v.s att det är både mindre och mycket tunnare än de ordinarie däcken. Man kan alltså inte köra omkring med det någon låängre tid utan det är bara tänkt som en nödlösning medan man åker till närmaste gummiberkstad.

Så att montera det på bilen var ju inget som lockade latmasken i mig. Bättre kanske att bära upp ett vinterdäck från källaren och sätta dit det tills jag fått punkan lagad.

Under tiden jag ansträngde hjärnan med att fatta beslut i detta spörsmål hade jag en gryta kalops på spisen som skulle puttra en bra stund till. SÅ jag beslöt att när min kalops kunde lämnas obevakad skulle jag hämta upp ett dubbdäck som nödlösning.

Men då.... Då dök hon plötsligt upp från ingenstans, yngre dottern som skulle hämta sin storebror och åka för att hälsa på deras mamma. Så jag frågade om hon kunde tänkas göra sin gamle far en liten tjänst och det kunde hon.

Det finns ju nämligen den där förnämliga uppfinnngen med punkteringsfix på sprayburk. Man skruvar fast en slang på däckets ventil och trycker sedan på toppen av flaskan. Som då både pumpar däcket och trycker in en sorts skum som kryper in i hålet och tätar det. För kanske 8-10 år sedan hade jag alltid en sån flaska liggande i bagagerummet. Liksom utifall att...

Någon timme senare anlände mirakelkuren mot punkteringar och jag sprayade in den i det platta däcket. Och hokus, pokus så var bilen körbar igen.

Så nu håller jag tummarna för att lagningen blir bestående så jag slipper åka buss till jobbet imorgon. För säkerhets skull ska jag nog gå ut och kolla innan jag kryper i säng. Och är det fortfarande luft i däcket kan jag nog blåsa faran över och räkna med Madamen även imorgon bitti.

Nu är kalopsen uppäten utom en portion som ligger i en matlåda och ska bli lunch till mig imorgon. Min prövotid på förrådet (för att bevisa att jag kan hålla mig vaken) gick ut i fredags men eftersom ingen sagt något så går jag dit som vanligt och jobbar på så gott jag kan. Efter den kommande veckan får jag lite andhämtning för nästa vecka jobbar jag bara måndag och fredag. Måndag och tisdag var det planerat från början men eftersom de behöver mig i portvakten på fredagen så lades schemat om en aning.

Jag protesterade först eftersom jag inte är säker på att jag kan lita på mig själv och inte nicka till när jag sitter där man syns som allra mest. Men chefen för portvakten var så angelägen att jag lovade förösöka. Och jag har pratat med den av tjejerna som jobbar ordinarie så jag kan gå undan 15-20 minuter om jag blir sådär vråltrött.

Och så får jag försöka vila lite extra under de tre dagar jag är ledig innan dess.

Kanske blir det imorgon eller om en vecka, månad eller ett kvartal men kommer tillbaka gör jag. Förr eller senare! Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Vare sig ni vill det eller inte, kära ordbrukare i Väckelsång, Fjärdhundra, Lindome och Mörbylånga!