"Vi har vår i luften, flickor! Var har ni er?" Det skämtet är så gammalt att det inte ens var nytt i min fars ungdom på 30- och 40-talen.

Och kanske är jag lite för snabb med att utropa vår bara för att vi här på Sveriges midja är inne på andra dagen i rad av riktigt vårväder. Igår var det, som mest, hela 14 plusgrader och strålande sol från klarblå himmel.

Och inte är det så mycket sämre idag. Det är sånt där väder som gör att man lätt ser skillnad på snöresternas storlek från morgon till kväll. Mycket hände igår och lika mycket tycks hända idag.

Och vad ljuset beträffar så har det nu kommit dithän att det inte är mer än början till skymning då jag går min kvällsrunda med Thea vid halvåttatiden på kvällarna. Härligt! 

Så nu börjar det snart bli dags att släpa upp sommardäcken från källaren och få dem monterade. Så länge jag kan få det gjort för bara 250 ynka kronor så vägrar jag att kräla omkring på knäna med domkraft och fälgkors. Och slita med hjulbultar som rostat fast när proffsen har både billyft och tryckluftsdrivna maskiner att lossa hjuibultarna med.

Det brukar ta dem ungefär 15-20 minuter medan jag avnjuter en kopp kaffe som de bjuder sina kunder på medan vi väntar på däckbytet.

Ska förska komma till skott med det den här veckan. Och skulle det ändå komma mer snö så får väl bilen stå då tills snön smält bort igen. Det brukar ju gå ganska fort även om det kommer ett bakslag vädermässigt.

Jag skrev om religioner för ett par dagar sen och fick bl.a en kommentar från en troende person. Han skrev ungefär att; "Du kan ju inte se vinden heller men du kan känna den" och menade att man även kan känna Gud.

Så kanske det är för några men jag har då aldrig upplevt det.

Sen.... så är det ju inte själva religionerna jag är så kritisk emot utan mot alla de som MISSBRUKAR dem!

Alla de som använder religionen för att skaffa sig makt över andra, för sin egen vinning ekonomiskt och på andra vis.

Alla som använder skrifterna för att trycka ner t.ex kvinnor. "Kvinnan tige i församlingen" är ju inte sååå länge sedan man slutade att säga även här i landet.

Och det märlkiga är ju att de som inte är extrema fundamentalister anpassar ju också religionen efter tidsandan. När samhället och människorna i det förändras så förändras också kyrkornas syn på t.ex kvinnliga präster, honosexualitet och andra läggningar utom den strikt heterosexuella traditionella bilden av familjen.

Jag menar... Först stod man med bibeln i näven och höll svavelosande predikningar om synd och förfall men när folk" mer och mer accepterar något annat så glömmer man vad som tidigare varit "den enda sanningen".

En annan sak som förbryllar mig är varför det behövs så många olika samfund bara inom kristendomer.

Vi har ju statskyrkan men även baptister, pingsvänner, metodister, Livets ord och Jehovas vittnen för att ta några exempel. Alla är ju kristna men trivs tydligen inte under samma tak

Jag har träffat människor genom livet som varit medlemmar i några olika frikyrkor och haft en hel del diskussioner med några av dem.

Då jag frågar vad det är som urskiljer deras kyska från de andra får jag nästan alltid samma svar; "Vi lever ju efter bibeln!" Tja, men det anser ju alla de andra också att de gör. Vem har då rätt?

Under mina tonår på 70-talet bodde jag tre år i norra Uppland och åkte då och då in till största staden, Uppsala.

Där fanns då en rätt stor gruppering av några som blev rätt omskrivna på den tiden. "Guds barn" kallade de sig och var kända för att vara ytterst sexuellt frigjorda. Man använde sig av unga snygga tjejer för att locka till sig medlemmar. Jag "drabbades" själv av dem vid ett besök i stan en gång, Ganska obehagligt, måste jag säga.

Obehagligt tyckte jag också att det var när Jehovas vittnen ringde på min dörr och satte en fot i dörrspringan när man öppnade. De var väldigt påstridiga och man fick lov att vara väldigt bestämd för att de skulle gå.

En gång hände detta när jag låg och sov efter nattskift och det ringde och ringde så att jag till sist slängde på mig morgonrocken och öppnade. Då stod där en liten tant med några broschyrer i handen och då jag öppnade tog hon också ett steg fram med fotan i dörrspringan.

Att bli väckt i förtid efter nattskift kan reta den stillsammaste skiftarbetare till vansinne och så även mig. Men jag lyckades behärska mig rätt bra ändå och sa till henne att ta bort foten om hon var förtjust i den. Eftersom det kunde göra ganska ont i den om hon hade den kvar där när jag stänkde dörren.

Jehovas vittnen firar heller inte jul eller födelsedagar. Några finska arbetskamrater på 80-talet var med där och förklarade detta med att det inte står i bibeln att man ska göra det.

Nej, sa jag, men det står ju inte heller i bibeln att du ska köpa de där motortidningarn du läser.

En av dem var dessutom heligt förbannad på Sverige och vår sjukvård eftersom de gett hans dotter en blodtranfusion utan att be om lov innan. Enligt hans synsätt var hon därmed oren! O-ren, alltså! Nedsmutsad invärtes!

När jag frågade vad som hade hänt om hon inte fått blod från nåån annan så medgav han att  hon troligen skulle ha dött då.

Menar du alltså att du hellre hade låtit ditt eget barn dö än att bli räddad av en blodtransfussion?, frågade jag.

Ja, då hade det varit Guds mening att hon skulle dö, sa han. Och jag kan ju inte sätta mig upp mot Gud!

Jag påminde honom då om att han tagit en huvudvärkstablett när han hade ont i skallen några dagar tidigare och frågade om han inte trodde att det var Guds vilja att han skulle ha ont i huvudet.

Men det sa han var en helt annan sak, de hade inte med varandra att göra.

Min slutsats blir att alla de där småkyrkorna, samfunden, har plockat ut vissa delar av skriften och gjort dem till sina käpphästar. Vilket i mina ögon stärker misstänksamheten mot dem ännu mer.

För i flera av dem förväntas ju medlemmarna "ge tionde". D.v.s ge ungeför en tiondel av sin inkomst efter skatt till församlingen/samfundet.

Alla är noga med att påpeka att detta är frivilligt. Men samtidigt ger det den som har råd att ge mer en stlrre status i församlingen och större respekt från de andra.

Det är också därför som ledarna för de här sekterna oftast är rika som troll.

Livets ord är en annan av dessa många förgreningarna av kristendomen. De menar ju att man kan straffas för ens förfäders missgärningar och ser inga större fel i det

Vilket jag också ser som nåt som sänker deras trovärdighet ännu mer, I alla fall hos mig.

Nej, som sagt, så har jag inget emot religioner som sådana eller deras trogna följare. Det jag vänder mig emot är det uppenbara missbruket av skrifterna och lärorna. All skenhelighet och allt smussel. Allt förakt mot andra människor samtiodgt som man lär ut att Gud älskar alla lika mycket. All dubbelmoral!

Varför styr han i så fall inte upp jorden lite bättre? Och raderar alla orättvisor, diskriminering, svält, krig, inflation, sjukdomar global uppvärmning, fattigdom och fiskbullar.

Nej, då får man svaret att människorna har också fått ett fritt val. Och att det är synden som orsakar allt det där. Visa mig då hur nyfödda barn har hunnot synda så att de måste plikta med sina liv på grund av sjukdomar eller krig.

Kanske är de som har den där tron lyckligare än oss andra. Jag missunnar dem inte det, i så fall.

Men själv har jag lite för mycket kritik mot hela tanken för att ta den till mig.

Därmed ska jag lämna er ifred för den här gången, kära ordbrukare i Näsviken, Skulltorp, Ystad och Kengis!

Be till Gud om ni vill. Själv tror jag mer på mig själv.

 

skogsnuvan

Onsdag 10 april 11:13

Religionen har gjort mycket ont troligen mer än gott. Men jag kan känna lite för frälsningsoldaterna som verkligen försöker att göra lite gott för uteliggare och fattiga för det finns sådana i värt land också fast det sägs ska vara så vara så socialt bra. Här dröjer våren minsann men vissst smälter det litegrann men byvägen är nästan oframkomlig med snö och is i mitten så underredet på bilen tar i. I spåaren är det stora gropar och vatten.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Göran

Fredag 12 april 20:46

Håller med dig om frälsis. Men även där finns det där hyckleriet och skenheligheten som jag har så svårt för. Men visst gör de mycket gott. Min mormor, som jag växte upp hos, var sådär lite husbehovsreligiös och hon gillade frälsningsarmén. Så när jag var lite fick/måste jag ibland följa med henne dit. Det jag tyckte om med dem då var nog musiken. "Tusentals gitarrer och klingande ackord..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag provsmakat! I somras hittade jag ju ett fabrikat av surströmming som jag aldrig ens sett eller hört talas om. Och än mindre smakat. I den FB-grupp för surströmmingsfantaster som jag är medlem av kom flera vitt skilda recensioner av ...

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...