Söndag råder över världen. Och jag har helgat vilodagen, som det hette förr på bibelspråk, efter bästa förmåga. Vaknade visserligen svintidigt, före halv fem, steg upp och drack första baljan kaffe här vid skärmen. Men framåt sjutiden var den där John Blund här och bände upp mina käkar i en rejäl gäspning så då kröp jag helt enkelt till kojs igen för att sova en halvtimme eller kanske en hel.

Döm om min förvåning då klockradion visade 11;25 då jag vaknade. Och det måste ha varit en god sömn öfr efter det har jag känt mig hyfsat pigg hela dagen.

En titt i min förlönefattiga frys och kyl talade om att det inte fanns så mycket att göra söndagsmat av. Kycklingfiléer fanns det visserligen i frysen men de skulle inte hinna tina innan tillagning så de fick stanna i frysen.

Dock fann jag en påse Felix Oxpytt så den fick duga som substitut för slottsstekar, fläskkotletter och annat som brukade serveras till söndsgsmiddag i min barndom. Det var viktigt, det där med att man skulle ha lite finare mat på söndagen. Då var det inte lönt att be om falukorv eller pölsa. Nej, helst en köttbit i ugnen med sås och potatis samt de obligatoriska sönderkokta grönsakerna och svartvinbärsgelén.

Dessutom fick man nästan alltid efterrätt på söndagarna. Mer eller mindre ambitiöst visserligen men dessert skulle det vara när det var söndag. Burkade päron, persikor eller ananas med grädde eller glass Äppelpaj med vaniljsås om man hade ritkigt tur. Marängswish minns jag att jag också gillade som barn.

Själv är jag dock dålig på desserter. Om jag går på Ming Palace här i stan så kan det hända att jag köper fikon i konjak med glass att bädda in Nasi Gorengen i innan jag går därifrån men hemma har jag nästan aldrig efterrätt.

Den generation som var medelålders då jag väste upp skulle nog ha skakat på huvudet åt mitt val av söndagsmiddag idag. Men för att liksom göra det lite festligare så fick pytten en skvätt grädde och lite oxfond på sig innan den serverades. Gräddstuvad blir det ju lite mindre vardag av den.

Imorgon är det löningsdag och jag kom på för någon timme sedan att jag måste kolla storleken på utbetalningen.

Och fick en chock för nettolönen var ungefär 5000 kronor lägre än normalt. Och när jag kollade igenom alla uppgifter såg jag att jag inte fått OB-tilläggen för juli månad. Så imorgon bitti ska jag först ta kontakt med mina fackliga förtroendemänniskor och fråga om det finns någon bortre gräns för att få behålla ordinarie lön när man går på en rehabplats. Jag vet att om jag bli omplacerad permanent så har jag rätt till 8 månader med bibehållen inkomst från OB-tillägg och annat. Men på rehab-plats trodde jag man behöll pengarna så länge som man är rehab-fall

Har jag rätt så kommer det att ordna sig snabbt. Då uppsöker jag bara "oraklet" på lönekontoret. Hon kallas så, den genomsympatiska dam som ser till att alla får rätt lön varje månad eftersom hon är så oerhört kompetent.

Hon hade dock semester när de gjorde sin senaste lönekörning så jag misstänker att någon av hennes kolleger har skött attesteringen av min lön. Och då är det lätt hänt att det blir lite galet.

Skulle det dock visa sig att jag inte har rätt att behålla OB-tilllägget ska jag gå in till personalchefen och fråga om de inte är skyldiga att upplysa om det då rehab-tiden börjar.

Men det får bli imorgon. Som är min sista arbetsdag i augusti. När jag går hem imorgon är jag ledig resten av veckan och hela nästa vecka också. Skönt ska det bli att slippa dårhuset ett tag. Nästan varje dag kommer det ut nya uppgifter om hur företagets högsta leding jagar sina mellanchefer eftersom man anser att de inte pryglar oss på golvet tillräckligt hårt. I förra veckan hade de fått veta från företagets högste chef på plats att de som inte kunde få mer fart på sin personal kunde säga upp sig direkt. Han pekade och sa; "Där är grinden! Det är bara att gå ut genom den och aldrig komma tillbaka!" Så det lär väl bli tuffare tider för de som har chefer utan egen ryggrad. För de kommer att försöka leva upp till Vd.ns krav och önskemål. Åtskilliga, både arbetare och tjänstemän på alla nivåer har redan både sagt upp sig och slutat. Bara på IT-avdelningen har tre av sex slutat eller slutar inom ett par veckor och en av de som är kvar söker aktivt annat arbete. Vår ekonomichef började i april i år men också han har sagt upp sig och går den sista september. När ska våra ryska ägare vakna och lyfta bort tyrannen?

Tja, den som lever får se. Lev väl, kära ordbrukare, till nästa gång vi ses. Det kan dröja allt från en kvart till 5-6 veckor. Eller kanske mer... Ingen vet!