"Min älskling är så sällsamt vacker. Som om hon skapats av en lycklig Gud..."

Så börjar sången av Ulf Lundell som jag kom att tänka på då jag för en stund sedan tittade ut genom fönstret och såg henne stå där på sin vanliga plats igen. Med sitt majestätiska ansikte som får det att nästan se ut som om hon ler tillbaka mot mig. Lyssna gärna på Lundells magiska text och melodi!

Orginalet handlar förstås om en levande kvinna av kött och blod medan föremålet för just min heta låga består av plåt, plast och glas samt lite gummi och aluminium.

Min arbetskamrat infriade sitt löfte ikväll och meddelade per telefon att hn var klar att hämtas hem efter kopplingsrenoveringen. Yngsta dottern, som är skyldig mig hur mycket skjuts som helst, var dessvärre inte anträffbar men min tama husmekaniker ställde upp och körde mig till Bergsåker, på andra sidan staden, så jag fick hämta hem min ögonsten.

Och då jag satte mig bakom ratten och vred om nyckeln insåg jag snabbt att detta med kopplingsraset var något som jag borde ha fattat för flera månader sedan. För nu gick kopplingen så mycket lättare än jag kunde minnas när den senast gjorde. Och inte det minsta missljud hördes.

Så jag ber en stilla bön ikväll till de gudar jag aldrig trott på att hon nu ska hänga ihop över lite längre tid.

5 500 kronor kostade den senaste reparationen så nu hoppas jag slippa fler utgifter för annat än bensin och möjligen någon skvätt olja.

Hemfärden blev till en enda lång påminnelse om varför jag blev så förtjust i henne den där första gången jag satte mig bakom ratten och provkörde. Hon går som en Gud och allting fungerar som det ska, med undantag för bakrutetorkaren som inte har funkat på tre år. Men det säger bilprovningen inget om.

Enda orosmolnet inför besiktningen är väl framdäcken som nog ligger farligt nära gränsen för godkännande. SÅ jag börjar fundera över om jag kanske ska vänta med att besikta till sista stund. D.v.s slutet av september.

Om de då ger mig ombesiktning på grund av slitna däck så kan jag vänta med att komma tillbaka tills man får ha dubbdäcken på. Jag vet ju redan att om jag ska behålla henne måste jag köpa nya sommardäck senast nästa vår.

Lite vemodigt känns det dock att veta att jag närmar mig det sista kapitlet i historien om en mans djupa kärlek till sin älskade Citroen C5.

Jag behöver nog f-n en alldeles levande äkta kvinna som kan älska mig lika villkorslöst tillbaka. Var finns hon?