Sista "jobba-hemma-dagen" för den här veckan.Idag blev jag faktiskt inringd en sväng på förmiddagen. Första gången det händer men det ingår ju i jobbet och jag bor ju ganska nära

Och jag hann bara stiga ur bilen på jobbparkeringen så ringde "Galne Gunnar". (Han kallas så, han som chefar över tjejerna i portvakten). Han ursäktade sig först men frågade ytterst vänligt, på gränsen till inställsamt, om jag kunde tänka mig at rycka in som portvakt i två dagar. Han beklagade sig över att hans ordinarie personal måste ta ledigt för att fira student för något av sina barn. Jag fick sådan lust att fråga om han inte vetat om det ganska länge. För jag vet att båda två alltid säger till i god tid när de behöver ledigheter. Och mot bakgrund av det kan man ju undra varför han, som chef, inte löste det problemet direkt. Sen ojade han sig också över att han sagt till damen som sköter klädförrådet att hon ska lära sig portvaktsjobbet så han får en reserv till. Även där lämnar jag honom utan minsta medlidande eftersom det ju är hans jobb som chef att se till att det händer. Skapa de förutsättningar som behövs och fixa det, helt enkelt.

Men som god medarbetare sa jag förstås ja till att rycka in. Bara trevligt att få lite mer att göra och träffa lite mer folk om än på någon meters håll.

Så imorgon blir det att vika sig ur lakanen redan vid femtiden med ett lyckligt leende och ropa "Äntligen!" På fredag får jag däremot lite sovmorgon och jobbar till 16. 

Jag gillar egentligen att hoppa in och vikariera där men skulle aldrig söka om en fast befattning blev ledig. Just på grund av chefen. Det är helt okej att vara där kortare perioder och t.o.m veckovis eller månader. Han står ju liksom i beroendeställning mot mig och är därför så gott som alltid juste mot mig. Tjejerna, däremot, berättar hårresande historier och jag tror dem för jag har sett den sidan hos honom också. Båda två gör jättebra jobb och är omtyckta av alla som besöker oss. Men deras chef visar nästan aldrig nån uppskattning för dem. Tvärtom så detaljstyr han hela tiden över saker som han själv inte ens kan och ger dem åthutningar för allt möjligt strunt.

Till exempel så händer det då och då att chaufförer som kommer ofta tittar in med ett paket kakor, bullar eller en chokladask. För att visa sin uppskattning för det bemötande de får. Men chefen påstår att dessa gåvor tillhör företaget och att det är stöld om de tar emot dem. Nu fattar du säkert nivån som "Galne Gunnar" håller.

Därför skulle jag aldrig vilja ha honom som chef på tillsvidare-basis. För jag skulle säkert bli vansinnig förr eller senare och skälla skallen av honom.

De ordinarie portvakterna är säkra på att det är för att de är kvinnor som han behandlar dem som han gör. Och det är i och för sig inte omöjligt. Jag vet att han för närvarande bor för sig själv men under de 12-13 år han arbetat i företaget hunnit med fyra olika damer som han sammanbott med.

Och jag som inte sammanbott med annat än katter och mina ohängda ungar sedan 2004. Så frågan är väl vem av oss som är värst. Han som lyckats slita ut fyra stycken eller jag som inte lyckats fånga en enda...

Nu har jag väl, i och för sig, inte sprungit skorna av mig för att leta heller om vi ska vara ärliga. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Fast visst finns det stunder då jag önskar att jag hade någon att dela ljuvt och lett med.

Nåja, det är som det är och jag kanske inte skulle bli så lätt att leva med när jag varit ungkarl så länge. Men man ska heller aldrig säga aldrig. Händer det så händer det.

Vad som händer nu är dock att jag ska avsluta här och hänga på mig grimman för ett möte med kudden, madrassen och täcket. Sov gott, kära ordbrukare i Valsjöbyn. Älmhult, Rosersberg och på Orust. Om en vecka drygt är det midsommar. Och på måndagen efter får jag semester för första gången sedan 2010. Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...