Direktlänk till inlägg 18 augusti 2020
Så har jag då klarat av de två första dagarna av den här sejouren som portvakt. Har visserligen haft sovmorgon och börjat först vid halv åtta. Denna vecka och nästa stänger vi kl. 16 på dagarna men sedan återgår vi till att ha öppet till fem på dagarna. Men då är ju inte jag kvar...
Det är ovant att ha saker att göra nästan hela tiden när man blivit så van vid att inte göra ett skit närapå. Men samtidigt känns det bra att få vara någonstans där jag vet att jag gör nytta även om min kollega har betydligt större kompetens.
Att lära sig allt man behöver kunna där tar flera år men jag har ju ändå såpass mycket rutin att jag klarar det mesta och det viktigaste. Därigenom kan jag avlasta den jag för dagen jobbar med och känna gott samvete när jag går hem.
Och jag träffar ju massor av folk hela dagarna. Både gäster, leverantörer, kunder och andra besökare går ju genom oss innan de får träffa den de söker. Och med alla dessa utländska långtradarchaffisar så får man tillfälle att friska upp både sin engelska och sin förmåga att göra sig förstådd på andra sätt.
Det känns lite som att få en paus från alla corona-restriktoner. För i det jobbet är det mesta som vanligt. Förutom att vi tar tempen digitalt i pannan på alla besökare innan de får komma in på området. Att vi numera har plexiglas över disken mellan dem och oss. Att man spritar händerna titt som tätt och delar ut masker till de som inte har egna med sig. Och några andra små detaljer.
Men annars är det som vilken arbetsdag som helst, vilket annat år som helst. Och det är faktiskt lite uppfriskande att få känna det som om jag liksom får återvända till verkligheten litegrand. Och, som sagt, att jag känner och vet att jag gör mer nytta än jag annars gör till vardags.
Sovmorgon har jag haft igår och idag och nu följer två dagar då jag ska öppna på morgonen och börjar kl.6 Men det gör mig inget alls. Tvärtom föredrar jag det tidiga passet om jag får välja eftersom jag inte har några svårigheter att stiga upp på morgnarna. I gengäld får jag ju gå därifrån redan vid halvtretiden.
Snäll som jag är har jag ju dessutom lovat att sköta mina ronder när det gäller avfallsstationerna. Det handlar om c:a en timme per gång och görs två gånger i veckan. Då får kollegan klara sig själv men jag tror inte att det var så jobbigt för henne när jag gjode ronden idag.
Det råder ju liksom fortfarande lite sommarstiltje. De allra flesta har ju semestrat färdigt men det är ändå lite som om det inte kommer igång på allvar. Telefonerna har t.ex varit ovanlkigt tysta och väldigt få gäster till cheferna.
Men så länge våra slutprodukter rullar ut genom grindarna på lastbilsflak och tåg så tjänar väl företaget pengar och fortsätter därmed att betala ut det där de kallar lön varje månad. Bara en vecka kvar nu till nästa utbetalning...
Men som vanligt är det alldeles för mycket månad kvar i slutet på pengarna så jag får vända försiktigt på slantarna både före och efter utbetalningen.
Men.... tänk så mycket pengar jag INTE har gjort av med i sommar eftersom man inte kunnat resa som man kanske hade velat. Alla konserter med bra artister man kanske kostat på sig biljetter till. Plus resa till platsen för närmaste spelning. Eller miljonrullningen på Selånger marknad som ju också är avblåst detta Coronans år. Där brukar det kunna gå åt 1200-1800 på alldeles onödiga saker. Men man klarar sig utan både renkorrv, vitlökssalami, torkat renkött och Åsbergets underbara ostar. Folksamlingarna som brukar vara där hade ju garanterat varit en smittkälla av rang.
Undrar just var de pengarna tog vägen istället för på mina konton är de då inte...
Nej, nu hoppas jag på att någon klipsk vetenskapsmänniska hittar på ett bra och billigt vaccin som tar död på det där viruset fort och geschwinnt så vi får tillbaka våra liv!
Därmed avslutar jag för idag och går till frysen för att se om jag har någon lämplig matlåda att tina upp inför morgondagens lunch. Sköt om er, kära ordbrukare i Staffanstorp, Grisslehamn, Notviken och Akalla! Vi ses!
Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...
Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...
"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften. SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 | 29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|