Idag är det en alldeles unik dag. Idag händer det något i mitt liv som inte hänt sedan sommaren 2010. Jag har semester!

Sitter hemma alldeles lös och ledig att göra precis vad jag vill. Inga plikter, inga måsten.

När min arbetsgivare ändrade skiftgången för oss nyligen så blev de ju därmed också tvingade att ge oss tillbaka rätten till fem veckors semester enligt samma regler som för vanligt folk. Och eftersom semesteråret på mitt jobb löper mellan 1/4 och 31/3 började det liksom att brinna lite i knutarna att hinna ta ut de dagar jag hade kvar sedan förra omläggningen.

Jag valde dock att spara tre dagar eftersom jag då trodde att jag skulle fortsätta att följa timmarna som mitt ordinarie skiftlag jobbar. Tänkte att jag har så mycket ledigt ändå att de där dagarna blir bra att ha kvar.

Men efter idag har jag ändå två dagar kvar av "gammal" semester som jag endera måste ta ut före sista mars eller spara dem. Annars faller de ut i pengar på lönen i maj. Och visst finns det säkert hål att stoppa någon tusenlapp extra i men ledigheten är mer värd, tycker jag. Så jag får väl ta kontakt med lönekontoret och be dem lägga även de sista dagarna till sparade dagar.

Egentligen skulle jag förstås ha jobbat men eftersom alla andra utom två på avdelningen skulle vara frånvarande av olika skäl och de två övriga blivit sjuka och stannar hemma för det så skulle jag ha varit helt ensam där idag. Det kändes liksom inget kul så därför gick jag min fredagsrond igår istället och fick därmed förmånen att kunna vara ledig.

Coronapaniken tycks sprida sig som pesten själv. Det märks inte så mycket här på Sveriges midja även om det ofta är lite glesare i hyllorna med pasta och helkonserver. Själv har jag mat hemma  för åtminstone en vecka men inget tyder ju i nuläget på att vi blir utan varor. Italien och Spanien är ju mycket mer drabbade än vi och där har det ju inte blivit matbrist så jag tror nog att vi också klarar av det.

Och innerst inne tror jag fortfarande att epidemin kommer att peaka ganska snart och om några veckor är alllt som vanligt igen.

Oavsett jag har rätt eller fel så är det ju absolut en historisk händelse. Något ingen av oss varit med om förut. Och tänker jag efter en aning så har jag ju upplevt sådana händelser ett par gånger tidigare i livet. 

När jag gick i skolan, i högstadiet, var det strejk och lockout bland akademikerna och många av lärarna på min skola var uttagna i strejk eller lockout, jag minns inte vilket. Detta gjorde att vi hade tre, fyra eller fem håltimmar om dagarna. Och de som inte hade lust att gå på de övriga lektioner där vi hade lärare kom undan ostraffat med det eftersom ingen av lärarna som var kvar brydde sig om att föra bok över närvaro/frånvaro.

Nästa historiska händelse var när radio- och TV-teknikerna strejkade i början av åttiotalet. Då fanns ju bara den tvåkanaliga statliga televisionen och där sändes bara nyhetsprogrammen eftersom teknikerna i Kaknästornet inte jobbade utom med att just ge oss nyheterna.

Så svenska folket fick hitta på annat på kvällarna. Minns att jag och exfrun var ute och promenerade nästan varje kväll medan det pågick. Vi gick på bio någon gång också och då vi kom hem spelade vi kort eller Yatzy eller andra sällskapsspel. Och vi överlevde ju!

Överlevde gjorde vi också under det tidiga 00-talet då personalen i skolmatsalarna strejkade för drägliga löner och villkor. Vi fick skicka med barnen mat till skolan först men ganska snart anslöt sig lärarna med sympatiåtgärden att ingen hjälpte de små barnen att värma sin mat eller att diska sin matlåda. Så då åkte jag helt enkelt ner till skolan de dagar jag inte jobbade och såg till att mina barn fick sin lunch.

Även det en sådan där händelse som ingen jag kände varit med om förut. Nu kan, i och för sig, ingen av de saker jag nämnt jämföras med Corona-epidemin. Den kommer folk att prata om i många, många år framåt.

Kanske kommer paniken också tillbaka så fort någon ny flunsa sprider sig. Svårt att bedöma eftersom vi ännu inte sett toppen på kurvan innan det vänder nedåt.

I Kina har det dock gjort det. Hörde häromdagen att de inte lägre hade några nya fall som smittats inom deras gigantiska land utan de nya på listan hade haft smittan med sig från utlandsresor. Dit är det säkert en bra bit för oss och det kanske kommer att bli mycket värre innan det blir bättre.

Men bättre blir det. Förr eller senare. Det är jag övertygad om.

Så simma lugnt, kära ordbrukare i Väckelsång, Gånghester, Örbyhus och Bastuträsk. Det kommer en vår!

Och en sommar efter den! Och det kommer en tid då vi ser tillbaka på Coronatiden med tacksamhet över att den är förbi. Det lovar jag er!