Rubriken idag är lånad från en boktitel. "Ja ä inte dö´ än, sa Janne Vängman" av Johan Rudolf Sundström från tidigt 1900-tal. Janne Vängman lär ha funnits på riktigt en gång i tiden men hans äventyr var förmodligen mer skrönor än sanning. Mycket handlar om jakt och fiske samt diverse andra byorginal.

Han bodde i skogarna kring Viksjö i gränslandet mellan Medelpad och Ångermanland och för den som inte känner till honom kan jag kanske beskriva honom som en blandning mellan Åsa-Nisse och Kronblom ungefär. En klurig gubbe som alltid kom ner på fötterna hur tokiga saker än blev. Det finns flera böcker om honom och åtmnstone en film inspelad för kanske 70-80 år sedan.

Anldeningen att jag använder den som rubrik är att jag imorse hade ett PM från en vän på Facebook som undrade varför jag inte skrivit i bloggen på länge. "Du har väl inte dött", skrev hon. Därför ville jag lugna eventuellt oroliga ordbrukare att ryktet om min hädanförd, om det finns ett sånt, är betydkigt överdrivet.

Nej, sanningen att säga så är det väl bara ännu en av de perioder som återkommit då och då genom min bloggartid då jag inte har den rätta inspirationen att sätta oviktigheter på pränt här. Förr eller senare så återkommer skrivarlusten och då kanske jag bombar er med flera inlägg samma dag istället. Det går upp och det går ner med det, precis som med så mycket annat här i världen.

Upp har det dock gott för hockeylaget i mitt hjärta, Timrå IK, som är klara för allsvensk final om en plats i SHL till hösten. Och igår kväll blev det också klart att det är Björklöven från Umeå som kommer att stå för motståndet.

En önskefinal, tycker jag. De två lag som redan innan seriestarten ifjol höst hade en uttalad målsättning att ta sig upp i rikets högsta serie. Västerbottningarna har plusstatistik mot oss under seriespelet, vann tre av fyra möten, men det tror jag inte spelar så stor roll. Vinner Timrå den första matchen på hemmaplan så skaffar man sig ju momentum direkt. Imorgon kväll vet vi hur första matchen slutade. Spännande värre!

Igår avslutade jag min favoritvända i det nya skiftschema vi har på jobbet. Det som "bara" innehåller tre dagskift. Så nu är jag ledig ända till nästa fredag kväll. Då är det tre nätter som gäller och den är istället det sämsta med schemat. Men, "det får la gå" det med.

Det innebär också att jag kan se de tre första finalmatcherna som jag skrev om ovan. Match nr 4 jobbar jag natt men sen missar jag ingen fler av finalerna.

Har ju varit utan TV ett tag i väntan på att få tillbaka min som jag lånat ut till yngsta dottern. Den stod i källaren bara när hon behövde den och sonens TV i mitt vardagsrum. Men så fick ju han för sig att han ville ha den i sitt rum istället så sen dess har jag ibland fått låna den på nåder och annat jag vill se har jag streamat på datorn. Men nu har jag fått låna äldste pojkens reservapparat så nu kan jag boa ner mig bekvämt i soffan igen när det vankas hockey eller nåt annat som jag vill se på lite större skärm. 42 tum är måttet på låne-TV;n och det hade jag kanske för några år sedan tyckt var jättestort. Men nu när jag är van vid 50" känns det faktiskt lite ynkligt. Men bättre än ingen alls är det ju såklart.

Sommardäcken ligger ännu kvar i källarförrådet men på måndag morgon ska jag bära upp dem och se till att få dem monterade på Madame Citroen. Sen igår är ju dubbdäcken inte lagliga längre men jag tror inte att någon polis är så tasig att de bötfäller mig åtminstone inte närmaste dagarna. Vi hade ju faktiskt rejäl snöstorm så sent som i måndags. Den snön har dock smält bort igen och det är barmark på alla öppna ytor där solen kommer åt.

Så nog blir det vår i år också. Och sommar med så småningom. Med semester dessutom.

Så håll ut, kära ordbrukare! Och håll avstånd! Och håll käften! Nej, vad säger jag? Det där sista var ju inte meningen. Men det får stå kvar ändå. Ha en fortsatt skön helg i Månkarbo, Övertorneå, Bjuv och Ljungskile! 

Vi ses! När andan faller på...