När man tar sig an ett sånt här projekt, att påminna mina ordbrukare om vad vi grät över, kommer man liksom inte förbi de s.k skillingtrycken från hundra år sedan eller mer. Där finns det ju en sjö av tragik att ösa ur. Lasarettsvisan, Axel och Ester eller Kors på Idas grav för att nämna några.

Men jag har valt en annan som jag hörde en av mormors väninnor sjunga till eget ackompanjmang på cittra när jag var barn. Några år senare gav Söråkersbördiga Maritza Horn ut en platta med just såna sånger och från den har jag hämtat denna tårdrypande historia. Troligen ägnad att huta åt kvinnor att inte lämna hemmet i onödan för hon i visan förlorar ju sin lille son. Minns också att jag som späd gosse frågade tanten som sjöng den ibland om den lilla pojken hade överlevt om inte hans mamma gått på den där balen. Vad hon eventuellt svarade minns jag dock inte.

Så fram med näsdukarna nu och låt tårarna skvala. Jag ger er Maritza Horn och "Efter balen"

Såja, torka era kinder nu! För eftersom det är lördag så slänger jag in en liten snutt av betydligt senare datum. Den oefterhärmelige (vilket underbart ord!) Bengt Sändh hamnade en gång för dryga femtio år sedan i ett samtal om den här sortens sorgliga små sånger och satte sig därefter i sinnet att skriva en visa som var värre och sorgligare än någon människa hört. På det sättet kom följande visa till som en liten klackspark och drift med sorgesångerna från 1800- och det tidga 1900-talet. Jag har sett och hört honom framföra den från scen en gång på sjuttiotalet och när han presenterade den för oss sa han att  enda anledningen att han kunde spela den för oss var att salongen lutade så att våra tårar skulle rinna ner mot scenen. Att på ett annat ställe han sjungit den hade publiken behövt gummistövlar då de lämnade lokalen efteråt. Här kommer alltså Bengt Sändh och den övertragiska "Maria lidande"

Nå, vad säger ni? Kan det bli så mycket jävligare än Bengt skrivit och sjungit enligt ovan? Vid tillfället som jag berättade om innan klippet minns jag att han pausade sången innan sista versen och bad att alla damer skulle bilda en "Ooooa-kör" för att skapa en illusion av änglar som o-ade till melodin med sina väna, ljusa röster. Det blev väldigt effektfullt även om en och annan av tjejerna brast ut i fnitter också. Men det gick bra ändå.

Några sånger till kommer jag att lägga ut framöver. Kanske någon mer redan under dagen idag.

Med det önskar jag att detta blir den enda sorg som drabbar er idag, kära ordbrukare i Harmånger, Vattholma, Skebokvarn och Flyinge. Vi ses!

 

wiolettan

3 september 2022 09:08

Oj, vilka minnen du sätter igång. Många tårar har trillat ifrån mina ögon då jag har lyssnat på en del av dessa. Lasarettsvisan, den tror jag att jag kan helt utantill. Tragiskt.
Tack för dina fina kommentarer till mig, då jag har haft det jobbigt.
Ha en fin lördag.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Göran

3 september 2022 09:16

Tack för det! Vad lasarettsvisan beträffar så kunde brorsans yngsta dotter den helt utantill o tonrätt innan hon ens fyllt tre! DET var imponerande, tyckte jag! Idag är hon 38 och har ett eget litet charmtroll

 

wiper

3 september 2022 12:27

Maritza Horn har jag sett live på Wiwex i Sundsvall då hon var med i ett band. Det var danskväll och känns som 100 år sedan.

Lasarettsvisan hörde man mycket när jag växte upp och jag tyckte så synd om den lilla flickan. Jag bad mina föräldrar att förklara lite mer men man fick aldrig nån förklaring på den tiden för allt tystades ner tyvärr

Vilka minnen du bjuder på. Den låten med Beng sändh har jag aldrig hört förut men den är ju supersorglig. Det är nästan så man får tårar i ögonen.

Ha en fin helg
Hälsning från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Göran

9 september 2022 18:32

Bengt Sändh driver ju liksom med hela genren och smetar på med elände så det svämmar över. Jag asgarvade första gången jag hörde den och han kom fram till strofen där hon dör i stallet. Målet var ju att överträffa alla de gamla skillingtrycken när det kom till att frossa i svält, nöd och olycklig kärlek

 

Pinkozzy

3 september 2022 15:24

Själv älskar jag det mesta i musikväg vid rätt tillfälle. Men lyssnar jag på Magnus Uggla sjunga Jag och min far så brister det. Min pappa dog redan i början av 70-talet, vilket var på tok för tidigt.

http://www.pinkozzy/bloggplatsen.se

Göran

3 september 2022 15:51

Håller med! Han gjorde verkligen stort intryck med den versionen av Olles låt. Gjorde den liksom till sin egen. Den kan tänkas dyka upp här nån dag framöver. Finns med i tankarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag provsmakat! I somras hittade jag ju ett fabrikat av surströmming som jag aldrig ens sett eller hört talas om. Och än mindre smakat. I den FB-grupp för surströmmingsfantaster som jag är medlem av kom flera vitt skilda recensioner av ...

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...