Köldrekordet för denna vinter är slaget igen nu. Dock bara med en grad kallare än igår. Men minus femton bet hårt i kinderna när jag nyss gick dagens första runda med Thea.

Jag har fakiskt fortfarande den varma tröjan på mig för jag kände mig så frusen efter de stackars minuter jag trotsade kylan för hennes skull.

Kanske blir jag varmar när jag ätit nån sorts frukost och druckiit ännu en kopp kaffe och då tar jag väl av den i så fall.

Bemärkelsedag idag för två människor jag beundrar av två helt olika orsaker.

Det är idag 116 år sedan Astrid Lindgren föddes på Näs i Vimmerby i Småland. Hennes författarskap hjälpte mig genom en barndom som inte alltid var så enkel och som vuxen har jag alltid respekterat henne för hennes humanism och arga fingrar i luften åt de som inte respekterar allas lika värde.

Givetvis förde jag hennes berättande vidare genom mina egna barn då de var små. På somrarna lånade eller köpte jag kapitelböcker av både henne och andra och högläste för barnen en stund varje dag.

Eftersom det skiljer nio år mellan äldst och yngst i barnaskaran så var det gansk ovanligt att alla fyra satt trollbundna som små ljus och lyssnade andäktigt.

Men den sommar då Astrids "Mio, min Mio" avverkades så gjorde de det.

Lillpojken var fyra och äldsta dottern tretton men båda två samt de två som var mittemellan dem satt alldeles tysta när jag berättade om pojken som hittade en ande i en urdrucken pilsnerflaska i en park. Och av denna ande fördes till sin rätte far. Konungen i "Landet i fjärran".

Men där fanns också den onde Riddar Kato som Mio måste kämpa ner så att det goda segrade.

Som barn själv var jag också lika trollbunden av den sagan. Även om jag ninsann fick själv stå för läsningen.

Så nu hoppas jag få leva åtminstone 4-5 år till så mitt väntade barnbarn, Luis, också får lyssna till den lite skrämmande men ändå vackra sagan om Mio. Och förstås många andra.

Dagens andra jubilar är av mer sentida datum. 1949 denna dagen föddes husguden Ulf Gerhard Lundell som jag upptäckte på allvar först när hans tredje eller kanske fjärde album "Ripp, rapp" kom ut 1979.

Den första sång från den plattan som fångade mig var den här. En liten berättelse om ett möte en sommarnatt som blev en inte alltför lång romans. Lyssna på den bitterljuva texten och på vilken mjuk röst han sjunger med.

Det är inte svårt att anta att detta handlar om en verklig upplevelse. Undrar vem hon var..

"I oktobernattens grav, i Stockholms svarta skog värms jag än av det du gav. Och det du tog.

På hyllan under spegeln där står din läppglans kvar. Buteljen ligger tom i regnet där våta löven far..."

Håll med om att det är en otroligt vacker text!

Sådärja, hyllas den som hyllas bör!

Och det anser jag att jag har gjort nu. Tack till både Astrid och Ulf för att ni har förgyllt mitt liv en aning.

På varsitt vis...

Därmed tackar jag för visat intresse och övergår till att smojsa till en äggröra till brunch.

Ha nu en underbar novembermåndag (Finns det ens såna???), kära ordbrukare i slott och koja i landets alla hörn.

Ses vi inte mer idag så kanske vi gör det imorgon. Eller nån annan dag..

Den som lever får C!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...