Måste få återkomma till den kommentar jag fick häromdagen av "Småbloggskommentatorn". http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.6356254

Har tittat lite på den bloggen och blir lite fundersam. Det är alltså, av bilden att döma, en relativt ung kvinna som tagit som sin livsuppgift att kommentera andras bloggar. Och då inte kändis-bloggarna utan oss vanliga volvo-radhus-tax-mellanmjölk-Svenssons. I och med det känner jag att hon liksom har upphöjt sig själv till snäppet bättre än vi. Med rättt att raljera över vårt ordval, våra bilder, vår stavning eller vad som helst.

Har inte folk mer att göra än så? Eller har hon inga egna idéer att blogga om utan måste hitta andra att prata om eller göra sig rolig över?

Inte för att det gör mig nåt. Har sagt förut att jag blir glad över ALLA kommentarer för det visar att jag på nåt sätt berört en annan människa. Fått någon att reagera på ett eller annat vis.

Så jag bjuder gärna på det men fenomenet med "blogg-kommentatorer" var okänt för mig innan.

Jag skrev för ett tag sen om ordet "fildelning". Undrar vad jag hade fått för associationer om jag hört ordet blogg eller bloggkommentator för 40 år sen.

Antagligen hade jag gissat att blogg var en sport eftersom det fanns kommentatorer till det.

Eller "lana" som ungdomar gör när de kopplar upp nätverk för att spela dataspel där det gäller att slå ihjäl och lemlästa så många som man kan.

Jag är ju uppväxt i en tid då ordet surfa betydde att åka bräda på stora vågor och inget mer än så. På den tiden hade man sammanträden, inte brainstorm. Man lade ut uppgifter på entreprenad - idag outsourcar man!

En promenad hette promenad - inte powerwalk. Och den tokjävel som hade knallat runt med stavar utan skidor hade säkert blivit idiotförklarad.

Nu har jag för all del inget emot att språket förändras. Det har det väl alltid gjort men jag undrar om det nånsin förändrats sååå mycket under en 50-årsperiod som det gjort under min livstid.

I min barndom/ungdom var det otänkbart att tilltala en vuxen över 25 utan att sätta tant/farbror före namnet. Och ytterligare 50 år tidigare fick barn inte ens använda förnamn utan skulle titulera vuxna med herr, fru eller fröken om de inte tillhörde den närmaste kretsen. Idag drar sig inte ungar för att säga gubbjävel och jävla fittkärring till helt obekanta.

Så förändringarna är ju på både gott och ont. Liiite mer respekt borde kanske min generation och de närmast innan ha lärt dagens unga.

En annan sak som ändrats är att vuxna idag inte tycks våga/vilja säga till andras barn som beter sig illa. Om jag eller nån av mina lekkamrater skulle råkat säga "jävlar" eller liknande i lekparken så kan ni slå er i backen på att inom 3 sekunder flög det upp ett fönster i närheten och ut kom ett tanthuvud med papiljotter och rev i åt en att "Sådär säger man inte! Jag ska berätta för din mamma hur du gör!". Idag är det väl tveksamt om många vuxna ens skulle ingripa om småttingarna slår varandra blodiga!

På gott och ont, som sagt....

 

Hjördis

3 maj 2009 14:37

Ja jag vidhåller: det var bättre förr. Mycket till och med! Fast jag ska väl erkänna att jag inte direkt skulle hjula av lycka om ungarnas kompisar skulle titulera mig tant!;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...