Så var då äntligen den förb.. januari över! Men bara för att ersättas av februari som inte är så mycket bättre. Kallt så in i ... (Ja, ni vet vad jag menar) och snö, snö, snö!

För omväxlings skull tittade jag bitvis på partiledardebatten i SVT med "de sju stora elefanterna", d.v.s ledarna för riksdagspartierna.

Efteråt läser jag på kvällspressens hemsidor att det "hettat till" i debatten. Märkligt, då måste jag väl ha suttit på muggen eller sovit när det gjorde det för jag tyckte precis tvärtom att det var en välsigt beige debatt med väldig beiga deltagare. Satt faktikt och saknade lite glöd hos politikerna! Nån som slog näven i bordet (bildligt talat, alltså) och med gester och minspel sa ifrån på skarpen att "NU JÄVLAR FÅR DET VARA NOG!" Ge mig ett brandtal och jag ska rösta på dig!

Den som förundrade mig allra mest var miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Hans röst gjorde nog sitt bästa för att låta engagerad men hans blick var totalt död liksom resten av hans ansikte. Totalt uttryckslöst! Och Mona Sahlin stod där och försökte vara lika lugnt och drygt landsfaderlig (eller kanske landsmoderlig..) som sin företrädare herr Persson men hon är inte alls trovärdig i den rollen.

Maud Olofsson har jag svårt för medan Björklund, Hägglund och Ohly lämnar mig fullkomligt oberörd. Debatten blev endast en tävling i retorik där möjligen Reinfeldt avgick med en knapp seger. Tyvärr (för en man med hjärtat till vänster) är han den av partiledarna som ger mest sympatiskt intryck och ännu mer tyvärr så är det ju ofta sånt som styr folks röstande och inte partiprogrammet!

Är detta verkligen det vassaste våra riksdagspartier kan skicka fram i TV? I så fall är det rent tragiskt! Undra på att partier som Sverigedemokraterna går framåt. Jag skulle gissa att kanske hälften av deras sympatisörer känner precis som jag - vad som helst är bättre än dessa sju dönickar.

Rösta kommer jag självklart att göra i höst men absolut inte på nåt främlngsfientligt parti.

För övrigt tror jag att det inte gör nån större skillnad vilken partifärg regerinen har - det är vi småfolk som får "stå för fiolerna" hur som helst. Skillnaden mellan blocken är marginell när det gäller praktisk politik. De rika och besuttna klarar sig alltid för dem vågar sig inga politiker på!

Så ligger det till, kära ordbrukare! När vällingen regnar från himlen har den fattige ingen sked.