"Det är gott att leva! Trots allt..."

Ibland känns det faktiskt fortfarande som om jag lever. LEVER, alltså (med stora bokstäver och inte bara "är vid liv")

Det är ju nämligen inte riktigt samma sak. Att jag är vid liv är ju lätt att kolla genom att känna efter om jag fortfarande har puls. Har jag INTE det så är det ju bara att "kila vidare", "gå till andra sidan", "ta ner skylten", "kasta in handduken", säga "tack för kaffet" eller helt enkelt begära att någon medicinskt kunnig person dödförklarar en officiellt.

Så illa är det nu inte. (Jag dementerar härmed bestämt alla eventuella rykten om min hädanfärd!) Men, som sagt, så är det en viss skillnad på att leva och på att vara vid liv.

Det är löningsdag idag. Och det vet ni ju alla att.... "Då finns det ingen som tar en. Man är kung, kung, kung i baren!"

Nu har jag väl inte varit kung i någon bar och ingen annanstans heller för den delen. Men jag har unnat mig lite av livets goda idag. Det tycker jag att man får när man har varit duktig och jobbat extra så man får skaplig lön.

För några veckor sedan var jag inne på COOP Forum i Birsta norr om sta´n och lät deras manuella chark kittla mina smaksinnen. T.ex låg där då en entrecote av sällan skådat slag och jag minns att jag undrade hur god denna köttbit skulle kunna bli efter lite kärleksfull kryddning och tillagning på min förhistoriska spis.

Idag åkte jag dit igen och nu hade de en lokalproducerad entrecote till det facila (?) priset av 379 kr/kg. 

Aldig nånsin i mitt liv, fram till idag, har jag unnat mig såååå dyrt kött. Men nu hade jag, som sagt, fått en ganska bra lön så nu tänkte jag att EN jävla gång i livet måste man väl få prova på riktigt högkvalitativt kött. Så jag slog till och köpte en skiva.

Närapå 90 kronor kostade denna enda skiva kött som skulle bli min middag idag. Ihop med fem smörstekta gröna sparrisar, bearnaisesås och en grönsallad. Och inte nog med det. När den vänliga COOP-damen hade plastat in mitt oförskämt dyra köttstycke hörde jag genast min röst säga...; "Har ni någon valnötstårta?" (D.v.s den där underbara osten med valnötter i som är sååå god och såååååå DYYYYYR!)

Det hade de! Så jag bad om en skiva på en knapp centimeter för 28;50. Denna lilla skiva valnötsost fick tjäna som dessert åt mig efter den maffiga köttbiten och det är YTTERST tveksamt vilket som var godast.

Till dessa två rätter (varm- och efterrätt) inmundigades ett rött vin som heter Appassimento. Detta hade jag aldrig smakat innan men ännu en sympatisk dam -denna gång i Systembolagets gröna tröja- rekommenderade detta till mörkt kött och feta ostar. Och jag tackar verkligen för tipset, det var länge sen jag smakade ett godare rödtjut.

Andra glaset är upphällt nu men efter det får det vara stopp. Imorgon är det äntligen arbetsdag igen och jag ska upp i ottan för ännu en dag i aluminiumframställningens tjänst.

Så... vet ni vad, kära ordbrukare? Nästa gång ni får påfyllning på era konton - åk till närmaste anständiga köttbutik och unna er ett riktigt maffigt köttstycke (eller vad du nu tycker om - det går PRECIS lika bra med selleri, blodpudding, fiskpinnar eller falukorv). Laga sedan till din favoriträtt, njut den med lämplig dryck och må gott ett tag! Och skit totalt i världen utanför för en stund! Den klarar sig alltid. Tänk att NU är det MIN tur! 

Because you´re worth it! 

Sådetså!

Vi hörs!

Förr eller senare...

 

skogsnuvan

25 februari 2015 23:18

Så bra att du unnade dig något riktigt gott för det har du väl verkligen gjort rätt för som jobbat en hel månad och kämpat på. Här har vi ätit julmat idag för att Sonen som är hemma inte fick någon julmat i julas. Jansson och sill och hemlagad kalvsylta och lite annat smått och gott. Mat det är minsann en njutning om något.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

26 februari 2015 18:31

Just precis! Och därför ser man ut som man gör med en rejäl krisreserv runt midjan. Och dessvärre är det ju så att nästan lika många som det är som svälter till döds... Nästan lika många dör i förtid för att de ätit för mkt. Det sägs att... "De flesta självmord begås med kniv och gaffel" och nog ligger det en hel del i det...

 

Anna

26 februari 2015 11:24

Det gläder mig verkligen att skylten fortfarande är uppe och handduken hänger på sin plats! Var inte direkt orolig men en sådan dementi från säker källa är alltid glädjande.
Du inte bara lever, du till och med LEVER! Intressant upplägg där med dina plötsliga, om än temporära nya svindyra vanor. Kändes det precis hur lyxigt som helst?
Tycker tanken är vansinnigt bra. Om vi hela tiden envisas med att konstant traska till jobbet och därefter endast utföra alla borden och måsten - varför ska vi egentligen då leva, om vi aldrig LEVER? . .

Vänligen/Anna

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

Göran

26 februari 2015 18:28

Precis min tanke! Och någon vana lär det knappast bli. Då är jag snart nere i blodpuddings- och kålsoppsträsket med pannkakor som söndagsmiddag. Men NÅN gång ibland måste man väl få slå sig lös och jag njöt varenda sekund av den där dyra köttbiten. För att inte tala om desserten...

 

gun

1 mars 2015 09:09

Ja, du en dag ser lönekontot otroligt härligt ut:)...
Men när alla räkningar hus el va o.s.v är dragna då är det som vanligt igen.. Men visst ska vi unnas oss något gott när man har kämpat en hel månad! Idag blir det helstekt kyckling i ugnen med en god blandning som man penslar på. Den är helt otroligt god. Får alltid den som önskemål när jag ska bjuda på mat. Dessert får bli sockerkakebakelser med grädde och bär på. Jag firar min lön nu för när lönen kom låg jag i kräksjukan och den var inte kul vill jag lova. Bättre kan man önska sig.
Solen skiner, snödropparna blommar och jag ska ut och rensa i trädgården för så ser det ut i Småland.
Önskar dig en trevlig söndag.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...

"Vi har vår i luften, flickor! Var har ni er?" Det skämtet är så gammalt att det inte ens var nytt i min fars ungdom på 30- och 40-talen. Och kanske är jag lite för snabb med att utropa vår bara för att vi här på Sveriges midja är inne på andra dag...

Jag skriver ju ofta om bloggens backspegel. Om hur bra stöd den är för minnena. Men av just denna dag har jag minnen ändå som härrör från långt innan jag ens hade hört ordet blogg. Och än mindre sett en persondator. Jag talar om den sjunde april 19...