Surfade runt lite i min favoritkrönikör Åke Catos tidigare bloggar förut och hittade en om "The Death Clock".

Dödsklockan, alltså, på ren svenska. En amerikansk site där man ska mata in sina födesledata och sitt BMI så räknar den fram ett datum när man, statistiskt sett, ska dö.

I mitt fall blev det den 27 sptember 2027.

Tja..., vad ska man tro? Kanske blir det förr, kanske senare. Men om det stämmer så har jag alltså tolv år kvar.

Om det stämmer så får jag inte uppleva min sjuttioårsdag utan kommer att trilla av pinn några månader innan.

Ska man få totalpanik och börja idiot-träna och bara äta groddar och andra nyttigheter för att skjuta upp det oundvikliga. Det enda vi med säkerhet kan veta. Att en dag ska vi lämna detta livet.

"Vi ska ju alla dö en dag, bara vi får leva och ha hälsan", brukade min kära mormor säga på den tiden det begav sig för henne (januari 1898-september 1972). Och såklart hade hon rätt i det!

Är det nåt man garanterat kan säga om livet så är det ju att förr eller senare så tar det slut. Rätt som det är så är man död när man vaknar på morgonen.

Kanske borde denna vetskap göra en deprimerad eller åtminstone lite nedstämd. Men jag väljer nog att inte bekymra mig så mycket. Tänk bara på alla domedagsprofeter som försökt förutsäga jordens och mänsklighetens undergång men hittills har ju samtliga haft fel...

"Jag går här och trampar så självklart och tryggt. Och kastar mig rakt in i elden. Jag lever, jag lever, det slår mig ibland - jag lever på övertid..."

Så sjöng Py Bäckman i en av mina favoritlåtar från det glada 80-talet och kanske är det så man måste tänka för att inte drabbas av depressioner. Att varje ny dag då man faktiskt får vakna och vara vid liv är en gåva, en ynnest. 

En nåd att stilla bedja om.

Jag tror att jag väljer att tro mer på Py Bäckman än på domedagsprofeterna. Tro och hoppas på att jag, fast jag kanske inte levat mitt liv på det ultimata sättet, ändå får några goda år till. Att jag har nåt att hoppas på! Något att se fram emot! FAST jag inte har ätit så värst mycket kruskakli eller ägnat särskilt mycket tid åt yoga och andra hälsobefrämjande aktiviteter.

Fuck vetenskapen, säger jag!

Fuck statistiken också! Och fuck "The death clock"!

Från och med nu ska jag försöka leva som om varje dag vore den sista. Räkna med döden istället för att frukta den och gå och må dåligt över den. Händer det så händer det!

Ingen kommer undan ändå, är det NÅGOT vi verkligen vet så är det väl det?

Så låt oss alla från och med denna stund ge blankaste f-n i om vi kanske trillar av pinnen redan inatt när vi sover eller lever i 40-50 år till. Vi lever nu. Så ge järnet, mina vänner!

Ge järnet och ge aldrig upp (det hinner vi göra sen) i Klagstorp, Malexander, Övralida och Svarvarböle.

Möjligtvis ses vi igen. När andan faller på...

 

Gubbfan

24 mars 2015 07:05

Rätt så!
När du har dött så finns ingenting, har aldrig funnits.
Inte ens ett stort svart mörker.
Då bryr du dig inte, hur sunt eller osunt du har levt.
Sedan det där om att leva sunt osv:
Att envisas med att leva länge är ju bara för att jäklas med pensionsmyndigheterna. Är det värt det och få späka sig, springa på gym, räkna näringsämnen, vara petig med sin sömn, aldrig få jobba natt när det behövs för det är vi inte konstruerade för osv.
Och sedan med en viss fördröjning i alla fall konstatera, där man ligger på äldreboendet med blöjor som skulle ha bytts för många timmar sedan, att det bara återstår ett ingenting.
Möjligen kan du påminna barnen om att du skall gå hädan och att du nog behöver extra omsorg från deras sida innan, t ex i form av en god konjak, ett litet bakverk och så serverat till dig till kaffet där framför TV-n.
Självklart bekostat och inhandlat av barnen när de ändå handlade hem all annan mat.
De finns ju till enbart för att sköta om sin bräcklige gamle far.
Ju mer de pysslar om dig, ju längre dröjer det till dess att de måste bekosta din begravning.
Påminn dem om att de måste börja spara till den också, för du tänker göra slut på alla slantar du slitit ihop, innan det är dags att stänga butiken.
:-)

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

24 mars 2015 07:35

Kloka tankar! Mycket kloka tankar. Ska genast sammankalla familjerådet...

 

skogsnuvan

24 mars 2015 13:29

Lät ju hemskt Du som är unga pojken må väl ha fler år att leva. Jag ska då inte kolla någon sådan "döklocka" för egentligen vill man väl inte veta. Samtidigt vill jag inte leva tills jag blir jättegammal heller om jag inte får vara frisk för att ligga som ett kolli någonstans och vara beroende av andra må vara värre än döden. Så jag hoppas bara på att jag får vara relativt frisk och tvärdö för jag har nog en tanke på att vi går vidare till ett annat liv i en annan tid och då kanske jag hinner med en del av det jag inte hinner nu. Kanske blir jag både rik och får resa till alla de ställen jag skulle vilja se i detta livet men som jag inte har råd eller tid att åka till. Man vet aldrig och tur är det. Idag letar jag mig en stol i lä och läser en bra bok innan det är dags med nästa sammanträde

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

24 mars 2015 14:25

Precis! Här står man i sin ålderdoms ungdom, som Lundell så fyndigt kallade det i låten "På senare år". Bara 57, det är ju nästan ingenting!
Men som tur är tror jag ungefär lika mycket på sånt där trams som jag tror på gudar, troll och häxor för den delen.
Jag delar också din uppfattning om att bli en lallande grönsak och svälta ihjäl på nån institution som inte har råd att ge mig en bra sista tid. Hellre knall och fall bara!

 

Anna

24 mars 2015 21:02

Ne. Inte kan vi veta, säkert gott och väl så. . . En dam på mitt jobb vandrade vidare 97 år gammal häromdagen. Hon ansåg hon hade haft ett gott liv. Hennes man som redan fyllt 100, anser oss vara änglar som skött hans hustru i ur och skur. Ne, ren och skär medmänsklighet. . .
Personligen anser jag du gör dig själv en god gärning som trotsar statistiken. Personligen - hoppas jag statistiken har fel. Personligen, tycker jag du gör ett gott val som ibland väljer svindyr Entrecote istället för groddar. Personligen - önskar jag dig allt gott, även i händelse av ett långt - och fortsatt rikt liv. . .

Vänligen/Anna

http://kanintevaratyst.bloggo.se

Göran

24 mars 2015 21:50

Visst är det så! Att vi alla ska trotsa både statistik och annan vetenskap. Om inte för något annat så "BARA FÖR ATT..."
Det räcker bra som skäl, tycker jag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...