Jag tror nästan att jag håller på att återfalla till vad jag brukar kalla dagtidslunk. Sen den 19/8 har jag jobbat dagtid och den har förlängts en vecka i taget. I förra veckan hörde jag inget så jag utgick ifrån att jag skulle vara ledig från och med idag. Som kompensation för den 14-dagars ledighet då jag jobbade i portvakten.

Därför hade jag bokat tvättstugan hela dagen eftersom helgen redan var fulltecknad.

Vilket jag också sa till min tillfälliga chef då han efter fredag lunch informerade mig om att han vill att jag stannar i tre veckor till. Och, kan ni tänka er, han sa omedelbart att det var helt ok att jag tog måndagen ledig.

Mitt förhandlingsläge är kanske ännu bättre än jag hade trott! Kanske dags att åter försöka få ett snack med personalchefen om lönesättningen när det gäller mig.

För visst borde det väl ändå vara värt något att jag ställer upp och räddar dem gång på gång när det krisar i portvakten. Och har gjort i mer än åtta år nu!

Nåja, jag aktar mig för att trissa upp förhoppningarna. Erfanheten säger mig att "jag tror det när jag ser det".

Tvätten är i alla fall avklarad och tur är väl det. Jag hade inte en enda ren skjorta som ser hyfsad ut till imorgon. Så det hade fått bli pikétröja som väl iofs också är ok men jag trivs bäst såhär års i tunn kortärmad sommarskjorta. Gärna lite i största laget sådär...

Från och med idag har jag (för vilken gång i ordningen vet jag inte) stramat till min diet igen. Max 20 gram kolhydrater per dag är det som gäller nu och första dagen har jag i alla fall varit duktig och ätit bara 15.

Jag ska köra igång med att gå till träningslokalen på jobbet också. Kanske imorgon men åtminstone innan veckan är slut. Yngste sonen hade mailat mig och frågade om vi kunde köra igång igen och jag svarade honom attt de är precis vad jag också behöver. Han har gått på "riktigt" gym (ett som kostar pengar, alltså) sedan i vintras men nu är han utan jobb och har inte längre råd med gymkortet.

Annars står det i mitt vardagsrum ett löpband av prima kvalitet som äldsta grabben köpte på postorder i början av året. Han körde stenhårt i flera månade för att sedan bara lägga av när han kom hem från sin Greklandsresa i våras.

Och eftersom en sån där maskin väger ungefär 150-200 kg (nej, kanske inte sååå mkt men det kändes så när vi bar in det) så har det fått stå kvar fast han inte springer på det. Att bära ner det i förrådet känns jobbigare än att ta på sig skygglappar när man går förbi det.

September rullar på och imorgon är det den sjätte. Detta datum var titeln på en av min exfrus favoritlåtar. Flamingokvintetten var det som sjöng den.

... Och det var nog första och sista gången jag la ut ett klipp med ett dansband!

Men för mig är det också en bemärkelsedag. Imorgon är det 40 år sedan jag köpte min första bil. Det året inföll den sjätte en måndag och bilen var en Ford Taunus 1974 i ljusbrun metallic lack. Och 72 hästkrafter under den onödigt långa motorhuven om jag minns rätt. Motorn var liten och det var väldigt gott om plats i motorrummet vill jag minnas. Ungefär såhär såg den ut fast med svensk regskylt förstås.

HNF 442 stod det på min nummerplåt. Är det inte konstigt att man kan komma ihåg sånt som man absolut inte har någon nytta av att minnas medan annat som jag vill behålla bara faller bort? Jag minns klockrent reg.numret på varenda bil jag ägt. Av någon outgrundlig anledning...

Dagtidslunk skrev jag om inledningsvis men tappade visst tråden sen och började skriva om annat. Vad jag skulle komma till var att jag nu haft måndagen ledig och det känns som om jag varit ledig jättelänge. Som jag minns att det kunde kännas när jag jobbade dagtid.

Men imorgon bitti är det alltså slut på friden igen. Då ska jag ta mig ur lakanen för att vara på plats senast kl. 6 och därefter jobba till 14:36. Åtta timmar och 36 minuters lunch alltså! Onsdag och torsdag har jag stängning och börjar först 8:24 men måste vara kvar till kl. 17. Jag föredrar dock att öppna på morgonen och sedan ha mer av eftermiddagen ledig för annat men som med allt annat så får man ta det onda med det goda.

Som till exempel att... Den dag då mitt vikariat i portvakten tar slut går jag hem och är sedan ledig i 28 dagar plus att jag kommer att ha ytterligare sex timmar innestående. Att ta ut när jag och min chef kan komma överens om det. Visst kunde denna ledighet ha kommit mer lägligt än i månadskiftet september-oktober men ledigeht är ledighet och särsklit bra är det förstås när den är betald till fullo.

Så det är bara att hoppas på att det blir ett bra år för trattkantareller för i så fall infaller min ledighet mitt i högsäsongen. Storasyster har dessutom varmluftsugn numer så torka dem får jag göra hos henne.

Nåja, tre veckor återstår innan dess och jag hinner ju både bryta armar och ben samt få hjärtinfarlt eller galopperande cancer som sätter stopp för mina planer. Men jag väljer nog att se fram emot den 24;e med tillförsikt.

Sköt om er, kära ordbrukare, i Väckelsång, Gustafs, Lenhovda och Misenträsk till vi ses igen. 

 

skogsnuvan

5 september 2016 22:34

Kanske har jag missat något men hur går det med bilen du har nu Har du fått den lagad. Jag har varit i Tefteå på dans i helgen och nu är min rygg rätt ok så idag har jag klippt gräs och klippt gräs så gott som hela dagen

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

6 september 2016 04:15

Jotack, Madamen rullar just nu. Fläktproblemet fixades men återuppstod inom ett dygn. Men stolarna är jävligt sköna!

 

gun

7 september 2016 21:26

Jag tror inte på dieter.. utan sunt bondförnuft i att äta med måtta och röra på sig.
Tur att madamen fungerar igen och är till belåtenhet.
Inte illa med att få så lång ledighet och du kommer nog att klara dig från olyckor så du kan få njuta.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...