Långhelgen lider mot sitt  slut. Jag tog ju klämdagen ledig i fredags och fick hela fyra dagar i rad. Men imorgon bitti bär det iväg igen. Då är det uppstigning vid fem har jag bestämt och då ska jag banne mig klä på mig och gå ut i en halvtimme och röra på mig. Inte springa, nej, dit är det långt. Men gå ska jag göra i någorlunda rask takt.

Jag har ju fått mig en livsstilscoach för att få någon ordning på livet. Det har hänt nåt med mig de sista åren, vet inte om det är åldrande (Eller... åldrandet är förstås en del av förklaringen!) men jag har liksom slöat till ännu värre än förut. Det händer, när jag jobbar min vanliga skiftgång, att jag har sex lediga dagar då jag inte åstadkommer mer än att äta, sova, handla, laga mat och sitta framför datorn och TV;n. 

Jag VET att jag borde gå ut och röra på mig men jag kommer mig liksom inte för. Jag kommer mig inte för med nånting, nästan. Apatisk är kanske ett lite för starkt ord men handlingsförlamad kanske stämmer bättre. Håglös.

Alla dessa ssymtom fanns före lunginflammationen och min halvårslånga sjuktid men det blev ännu värre då jag faktiskt inte hade någon ork eller energi. Och sedan jag blev frisk har jag liksom fastnat i det här beteendet.

Kanske har jag gått in i väggen. Kanske är jag deprimerad, jag vet inte. Orden i rubriken beskriver kanske allra bäst mitt tillstånd. Och jag vet att ingen annan kommer att fixa det åt mig utan jag måste göra det själv.

Med lite pushning av coachen... Det var ju just det som gjorde att jag tackade ja till det, att få nån som sparkar en lite i ändan, bildligt talat. Men frågan är om hon inte rent av måste hit och utdela sparkar rent bokstavligen.

Så... som så många gånger förr har jag gett mig själv ett heligt löfte att imorgon... Då jävlar! Då SKA jag!

Jag har varit noga med maten en längre tid nu och några kilon har jag tappat men kroppen måste tvingas igång nu för att få någon fart på ämnesomsättningen och lite ny energi.

Jag ska jobba i två veckor framåt och sedan får jag en vecka ledigt. Därefter återstår en vecka i min nuvarande tillfälliga befattning innan jag övergår till portvakten i åtta veckor. Då den tiden är över får jag kompensation för all ledighet jag förlorat och det ger nästan sex veckor ledigt från och med 12 augusti.

Då har svampsäsongen börjat och då vill jag vara i betydligt bättre form än nu så jag orkar jaga runt i skogarna efter soppar, kremlor, riskor och kantareller.

Jag må ha lovat mig själv förut och sedan hittat på undanfykter för mig själv men nu måste jag ta mig i kragen. Annars återstår väl snart bara att be om remiss till hälsohemmet. Här i Västernorrland finns ju Sveriges enda landstingsägda hälsohem, Österåsen. Flera bekanta har varit där och är väldigt positiva.

Och det finns inga ursäkter heller. Jag har ju inte precis kul där jag sitter och tittar endera på dataskärmen eller TV;n. Och fina promenadvägar finns i överflöd alldeles inpå knutarna. Dessutom är gymmet på jobbet nyligen upprustat och i riktigt bra skick nu. Dit ska jag också har jag bestämt. Förr eller senare!

Det blev en gnällblogg idag. Men det kan inte hjälpas. SKyll dig själv om du läste ända hit! Jag ska faktiskt ta och "göra kväll" tidigt idag så jag orkar upp då larmet går.

Så god natt, mina kära ordbrukare! Vi ses igen. När andan faller på... 

 

gun

28 maj 2017 22:10

Tycker inte att du gnäller... men skiftarbete när man kommer upp i ålder är inte så bra. Det tar mer tid för kroppen att ställa om sig. Har du vart till läkaren igen? Nya prover kanske vore bra att ta... och var rädd om dig och ta inte ut dig för hårt i början.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

29 maj 2017 05:56

Tack för omtanken! När detta skrivs är det måndag morgon och jag HAR varit ute och gått i en halvtimme. Inte så fort och inte så långt men jag HAR börjat! Tänker därför kosta på mig att vara nöjd med mig själv hela dagen på jobbet.

 

skogsnuvan

29 maj 2017 18:16

Så där skulle jag vara också om jag bodde i en lägenhet och inte var tvungen till att klyva ved och skotta snö och gräva i jorden. Jag har haft några dagar med allergibesvär pga pollen och då kände jag mig precis så. Låg i soffan och till och med att koka sig en kopp kaffe kändes besvärligt. Kanske har du något fysisk fel så egentligen skulle du gå och kolla det innan du börjar tvinga dig ut. Nog borde du ha sällskap. Allt blir ju mycket roligare då

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

29 maj 2017 20:14

Du har sååå rätt i det! Därför följde jag också med då dotra föreslog promenad för en timme sen. Ingen risk att jag tar i för hårt, jag lyssnar på min kropp men försöker slå dövörat till åt "latmasken"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...