Det här dagtidsjobbandet inverkar klart menligt på mitt bloggande, har jag märkt. Ju mer fritid, desto fler blogginlägg. Men när man jobbar måndag till fredag är man oftast trött och oinspirerad när man kommer hem om vardagarna. Men nu är det fredag. Dagtidarnas andningshål, helgen, är i antågande.

Den här veckan har jag (tror jag) äntligen fått ett skapligt grepp om min uppgift på jobbet. Idag färdigställde jag mina tre första reviderade instruktioner med vidhängande riskanalyser. Har till och med lyckats lägga in hyperlänk till kemikalieregistret, något som min chef och många med honom påstod var omöjligt.

Så veckan har varit produktiv och bra. 

Jag lär mig nya saker varje dag. Låt vara att den dag jag återgår till skiftarbete lär jag inte ha så mycket användning för mina nyvunna kunskaper men ändå! För var dag som går blir jag duktigare på att använda basala dataprogram som Word, Excel med flera och vad som än händer när det här uppdraget är klart så är ju inte kunskap tungt att bära.

På måndag ska vi ha ett möte med avdelningscheferna och chefen för skydd och säkerhet och sedan ska jag förhoppningsvis kunna komma igång med att utbilda mina arbetskamrater på sex skiftlag om hur de ska bete sig vid arbete/besök på andra avdelningar.

För en månad sedan, då jag nyss börjat på min tillfälliga befattning, trodde jag att det skulle bli svårt att fylla ut tiden innan jag ska övergå till portvakt/reception i midsommarveckan. Det såg ut som om det inte alls var så omfattande som min chef antydde. Idag vet jag lite bättre. Jag kommer knappast att behöva jobba ihjäl mig men jag kommer heller inte att ha tid att sitta och sova.

Annars... så stötte jag på den där vardagsrasismen jag så ofta skriver om idag. Jag åkte till mitt lokala Willys efter jobbet idag och när jag hade betalt mina varor och stod och packade ner dem i kassen stod det en dam i 75-årsåldern på andra sidan disken och packade sitt. Plötsligt blev hon upprörd och pekade mot kassan intill.

-Såg du?, utbrast hon. Han tog flera påsar fast han bara behövde en!

Reflexmässigt vred jag på huvudet och såg en ung mörkhyad nysvensk med en sån där påse som alltid finns där man packar ner sina varor. Han hade en sån där liten påse i handen, en sån som finns vid frukt- och grönsaksdiskarna samt vid kassorna. Möjligen låg det en eller två extra påsar i den, men jag vet inte säkert.

-Är det konstigt att maten är dyr, sa 75-plussaren. Och fyllde sedan på med; "Och alldeles svart är han också!"

Skam till sägandes så har det hänt någon gång att också jag har "knyckt" en eller två såna påsar utöver vad jag behövde eftersom de är så bra att ha i olika sammanhang.

Snabbt som ögat bet jag ihop om min kommentar till hennes förfäran över den unge mannens hudfärg men jag tänkte för mig själv att: "Hellre svart hud än en svart själ!"

Men jag sa det inte. Jag bara plockade ner mina varor och gick. Kanske var det fegt. Kanske borde jag ha stått upp mer för den unge nysvensk som inte egentligen gjort mer fel än tusentals ljushyade pursvenskar gör ideligen. OM han nu snodde några extra påsar - jag vet ju faktiskt inte ens det.

Visste ni förresten att idag är det Florece Nightingales födelsedag? Jag vet att min exfru också fyller år och henne har jag i alla fall grattat via sms. Igår skulle en av mina barndomsvänner som inte längre vandrar här på jorden fyllt 59 år. Det är inte så roligt att inse att man är i åldern där ens barndomsvänner faller ifrån med jämna mellanrum.

Så man får väl försöka att glädjas åt att man själv får fortsätta att vandra på vår jord med alla dess fel och brister.

Det är gott att leva... Trots allt!