Mitt "sommarjobb" är et väldigt socialt arbete, man träffar folk hela tiden nästan. Både öga mot öga och via telefon. Och man vill ju självklart försöka att serva dem så bra man kan. Men ibland blir det svårt när man inte lyckas göra sig förstådd. Det kommer ett tjugotal lastbilar per dag för att lasta våra produkter och majoriteten av dem kommer från det vi förr kallade Warzsavapaktländerna. Polackerna dominerar stort men även baltstaterna och Ukraina skickar långtradare till oss. Vi använder bilder för att förklara vår regel att alla måste ha heltäckande klädsel och i de flesta fall går det bra att få dem att förstå. Även om några skakar på huvudet och småskrattar då de går till sina fordon över våra galna påhott att tvinga på dem långbyxor och skjjorta eller jacka innan de släpps in.

Alla har inte det med sig så därför förvarar vi ett antal par byxor, jackor och skjortor för utlåning, Just idag dök det upp en polsk herre som absolut inte var en centimeter högre än 1 ½ meter ovan jord. Han saknade både långärmat och långbent. Han såg ut som en skämtfigur då jag hade gett honom de minsta plagg jag kunde hitta - de var ändå alldeles för stora för den småväxte mannen. 

Men han skrattade nog mest själv då han såg sig i spegeln. När han gick till sin bil såg han ut att tänka att han nu fått något att berätta när han kom hem igen.

Värre var det med estländaren som kom strax före lunch. Längden var väl ungefär medellängd men jag garanterar att han vägde närmare 200 än 100 kg. Våra allra största byxor är stl. 64 och dem fick han på sig men att knäppa ihop dem var bara att glömma. Som tur var kom han ihåg att han hade en skjorta i bilen. Den tog han på sig och den räckte honom till knäna. Och tack vare den syntes det inte att c:a 30 kg mage inte rymdes i brallorna.

Jag tänkte för mig själv att må det inte komma någon som är ännu större än han för då går vi nog bet på att klä på den personen.

Ifjol föreslog jag för han som är chef där jag jobbar nu att de skulle kolla om man kunde köpa in tunna överdragskläder att låna ut istället. I flera storlekar förstås och gärna elastiska så att de passar så många som möjligt. Ingenting har dock hänt sedan dess så imorgon ska jag fråga hur vi ska agera om det skulle dyka upp någon som vi inte har kläder åt. Det kan ju vara bra att veta OM det händer...

Idag började det också dyka upp en ny sorts besökare. Företaget firar 75-årsjubileum i år och planerar flera evenemang för att fira det. Vi anställda bjuds på middag på en bättre resturang i månadsskiftet augusti-september och någon vecka innan är det "Öppet hus" för både anställda med familjer och utomstående. Dessutom anordnas det en lunch för alla pensionärer. Drygt 230 stycken har man lokaliserat och bjudit in, jag stod själv och körde kuverten genom frankeringsmaskinen igår och skickade iväg dem med eftermiddagsposten. Och idag började det dyka upp pigga "gamlingar" som ville anmäla sig. Flera gamla arbetskamrater jag inte sett på åratal. Bland annat en friskus till farbror som snart fyller åttio år. Han kom idrottsklädd för han hade precis kört en sväng på rullskidor (Sådär 3-4 mil)

och ville gärna komma och träffa andra pensionärer. Den mannen är närapå 80 år och spänstigare än många 30-åringar. Han kör Vasaloppet varje år och har gjort sedan 1962!

Så nu förväntar jag mig att det dyker upp fler imorgon som vill lämna in anmälan. Hade gärna deltagit i lunchen som företaget bjuder dem på också. Inte för gratis mat utan för att få en pratstund med farbröder och tanter som man kände förr men kanske inte sett på åratal.

Tränat har jag inte gjort idag men imorgon bitti slipper jag öppningen så då blir det ett morgonpass innan jobbet. Och om tillfälle uppstår ska jag fråga ansvariga om de behöver någon hjälp med värdskapet för pensionärslunchen. Personalfesten i början av september har jag redan anmält mig till och under "Öppet hus" är det redan klart att jag ska jobba som guide åt besökarna.

Klockan är inte ens nio men jag känner att dagen närmar sig sitt slut för mig. Dags att borsta tänderna och krypa i säng så jag är utvilad till gympasset imorgon bitti.

Sov så gott, kära ordbrukare. Vi ses igen. Nånstans, nån gång!

 

skogsnuvan

7 juli 2017 08:32

Det där var både dråpligt och roligt. Jag kan se framför mig hur du står där och försöker få på folk kläder och dom fattar ingenting och kläderna passar inte. Kära nån jag småskrattar när jag läste ditt inlägg idag.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

gun

11 juli 2017 09:17

Nyfiken på varför man måste ha långärmat/långbyxor på sig hos er när de hämtar varor? Kan se synen framför mig på både den lilla och storvuxne männen... var nog en syn😀gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

11 juli 2017 19:13

Jo, det är så att våra chefer har varit ute och rest och sett andra liknande fabriker. Så gott som alla har samma eller hårdare krav än vi. Som skyddsombud är jag självklart positiv till allt som gör oss säkrare men klädkraven anser jag är överdrivna.
Å andra sidan kanske det heller inte är så lämpligt att vistas på ett fabriksområde där det ständigt är verksamhet i brottarlinne, shorts och foppatofflor. Ytterst vanlig klädsel sommartid på chaufförer som kommer till oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...