Höstens första helg är snart till ända och jag hoppas att ni alla har firat högertrafikens 50-årsdag ordentligt. I bloggens backspegel ser jag att jag skrivit om det en gång förut så jag behöver kanske inte ägna det så mycket energi.

Men... jag kan ju inte undanhålla från er den låt som vann tävlingen som Lennart Hyland (var det väl...?) höll i TV om bästa temalåt för omläggningen. Jag var så säker på att det var Streaplers som spelade den så jag blev lite förvånad då jag såg att det var en annan grupp som jag helt hade glömt - The Telstars.

Så varsågoda, kära ordbrukare, här kommer en skopa nostalgi!

Så kunde det låta då! Och jag undrar om inte sångaren i gruppen senare (eller tidigare) också figurerade i Streaplers

Någonstans i mitt förråd finns den där vinylsingeln förmodligen kvar. För jag vet att en släkting köpte den åt mig som present några månader senare då jag fyllde tio år. Vid det laget var den redan uttjatad och om jag minns rätt blev jag kanske en aning besviken att det inte var någon roligare platta i paketet. Men väluppfostrad som jag var visade jag förstås inte det utan var glad och tacksam som man skulle vara då man fick något.

Och fick något fick jag ju även igår. Min arbetsgivare fortsatte sitt 75-årsfirande med middag på fin resturang för personalen. Den andra av tre sådana evenemang. Jo, för på en arbetsplats med skiftgång måste man ju se till att alla får en möjlighet att delta i firandet.

Så ihop med 70-80 andra Kubal-anställda besökte jag resturang Grankotten på Norra Stadsberget igår och käkade rödbetsgravad lax, ryggbiff med potatisbakelse och panacotta med färska bär.

Man bjöd på vin till maten och konjak till kaffet så bilen lämnades hemma och min tama husmekaniker körde mig till festen. Efter avslutad middag drog vi ner på stan och diverse ölhak uppsöktes.

Bland annat fick jag bevittna hur människor jag känner med växlande framgång sjöng Karaoke på Sundsvalls kanske mest klassiska ölbar, Daltons. 

Roligt och trevligt var det och för ovanlighetens skull rann några stora starka genom min strupe innan jag bröt upp vid halv tolv (Jo, gubben börjar bli gammal!) och unnade mig en taxi hem.

Tiden är nog förbi när man ostraffad kunde festa en hel natt och ändå må någorlunda bra dagen efter. Vilket jag såklart var väl medveten om - därav det tidiga uppbrottet.

Därför var jag också förhållandevis pigg då jag steg upp vid halv nio och redan vid 12;30 var jag på plats i träningslokalen på jobbet för att plåga kroppen med ett mördarpass i gymmet.

Efter förrättat värv kände jag mig ganska nöjd med att jag faaktiskt kom iväg och att jag inte var ett dugg bakis. Så då blev det en dusch innan jag vände tillbaka hem.

Under kvällen fick jag sedan glädjas åt vårt svenska fotbollslandslags seger med 4-0 mot Vitryssland på bortaplan. 

Så just nu är livet kanske inte en så dum idé ändå!

Ha det gott, kära ordbrukare, tills vi ses igen! När det blir finns det ingen som vet....