Juni! Vilket vackert ord. Mycket vackrare än till exempel januari eller november. Dagskiften är avklarade med en hel del möda och besvär. Jag och min kompanjn för dagen gjorde verligen vårt ästa men vi kom ändå inte upp till målet för vad vi ska åstadkomma enligt chefernas sätt att se det. Vår närmaste chef är kvinna och ganska ung och jag unnar henne all framgång i världen. Men idag blev jag varse hur pressad hon är uppifrån, riktigt såg hur hon mådde dåligt av att behöva förklara för sina överordnade varför jag och min kompanjon för dagen inte klarade av att nå målen de satt upp för vad vi ska hinna på våra tolv timmar. Jag föreslog henne att hon kunde skicka demn direkt till mig så skulle jag förklara det för dem. Men det nöjer de sig förstås inte med utan vill ha skiftledarens huvud på ett fat.

FAST det är de själva som har ställt till tillvaron för oss så till den milda grad att vi inte har en chans att klara det beting de satt upp för oss. 

Som tur är så har jag kvar förmågan att stänga ner alla tankar på jobbet och kringliggande bekymmer i samma stund som jag går ut genom snurrgrinden och ut på parkeringen där Madame Citroen väntar på mig. Då finns inte jobbet längre utan jag är lika fri som de sjöfåglar som skränar här utanför i junikvällen.

Från och med idag är jag ju inte heller skyddsombud längre. På gott och ont. Gott eftersom jag slipper engagera mig djupare i alla de problem som uppstår dagligen. På ont eftersom jag inte längre har rätten att agera som skyddsombud.

Jag kan t.ex inte längre stoppa arbete. Men lita på att jag kommer att både pressa och stötta mina efterträdare när de behöver det. Jag har skojat en del om att jag från och med nu kommer att kalla mig själv "Skyddsombud Emeritus" precis som pensionerade biskopar eller proffessorer.

En av de saker jag kommer att sakna med mitt förtroendeuppdrag är att stötta arbetskamrater i deras kamp för vettiga villkor i samband med omplacringar eller omorganisationer. Men jag tänker att om någon ber om det så kan jag fortfarande agera kamratstödjare. Som skyddsombud emerius.

Det finns också ett par stycken arbetskamrater som redan anmält att de vill fortsätta sin dialog med mig för att försöka få rätt hjälp av fretaget. Och självklart ska jag försöka hjälpa de jag kan med samma tystanadsplikt som innan. Den plikten är jag ju väl bekant med efter tiotalet år som arbetsledare, dubbelt så många år eller fler som skyddsombud i flera omgångar samt arbetet som portvakt där man också får kännedom om en del personlga förhållanden som inte angår kreti och pleti.

Redan denna första dag som avgången förtroendeman har visat att jag varit uppskattad och kanske får jag nya uppdrag så småningom.

Därmed är det dags att säga godnatt till mina kära ordbrukare o slott och koja i Väckelsång, Tanums Hede, Garphyttan och Lilla Edet. Vi ses igen!

 

gun

5 juni 2018 08:32

Värmen tar kål på oss här nere:).... vi har haft över 25 grader i flera veckor nu...Vilken tur dina kollegor har som har dig kvar som "Emeritus". Inte alla förunnat och ibland kan det vara skönt att lätta hjärtat för någon man känner och har tillit för.
gun
ps, idag blåser det och är lite svalare.

http://anthilias.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...