Tja, nu är det över igen. Det där som skapar sådan hysteri hos vissa människor och framför allt hos hökarna som vill få oss att se till att de slår rekord år efter år i julhandel. Körde sonen till Birsta en sväng idag för han ville köpa en ny datormus för en del av julklappspengarna. Själv köpte jag både mus och tangentbord för i runda slängar 250-300 kronor sist jag uppdaterade min datautrustning. Men grabbhalvan var jättenöjd över att kommit över en bra mus för mindre än 600. Givetvis är det en sån där specialgrej för avancerade spel som inte jag behöver och då kostar det genast mer. Men ändå!

Det är matresternas tid och jag har idag dinerat på Janssons frestelse och ett hårdkokt ägg plus två små skvättar OP Andersson och en kall pilsner. Gott men salt så det lär gå åt ett antal glas med kallt vatten under kvällen.

Och jag klagar inte. Förstår så väl att jag är lyckligt lottad som har matrester som får kylskåpet att nästan svämma över när så många på jorden inte har något alls. Och när resterna dessutom består av gravlax, julskinka och annat gott så ska man ju definititvt inte gnälla. Det kunde ju ha varit fiskbullar eller pölsa men är ju bara godsaker.

Dock vet jag också att senast på lördag kommer jag att vara innerligt trött på julbordsrester. Därför tackar jag mitt eget förstånd som såg till att inte låta julbordet bli FÖR stort heller. Sill finns det massor kvar av men det kan jag äta till frukost tillsammans med hårdkokta ägg. Med skinkan blir det väl som vanligt att den sista snutten tärnas i småbitar och läggs i frysen för kommande pyttipannor eller liknande.

Tur att gravlaxen är hållbar för det var väl det enda jag köpte hem lite för mycket av. De hade slut på den färdigskivade när jag handlade i förrgår så jag köpte gravlax på bit istället. Och eftersom jag tyckte att bitarna såg små ut köpte jag två för säkerhets skull. Så nu får vi frossa i det åtminstone fram till nyårsafton.

Däremot tog min hovmästarsås slut igår så endera måste jag köpa en burk eller konsultera i-net för recept och sno ihop en egen sås till gravlaxen. Ger mig f-n på att det är samma med den som med remouladsåsen som jag köpte på tub eller flaska i så många år tills jag tog reda på hur man gör sin egen. Och det är ju bara obetydligt mer komplicerat än att koka ägg så det klarar vilken dumskalle som helst. Även jag, alltså!

Så får det bli. Jag tar reda på hur man gör och sedan snor jag ihop min egen sås till gravlaxen. Det handlar säkert bara om lite senap, matolja och dill. Kanske lite vitvinsvinäger också men inte så mycket mer. Tror jag...

Hoppas ni, mina kära ordbrukare, har haft en härlig jul. Kan inte klaga för egen del heller. Vi tittade på Kalle Anka och den mer sentida klassikern "Kan du vissla, Johanna?"

Yngstingen kommenterade Per Oscarssons skådespeleri i den sistnämnda filmen och sa att han verka spela sig själv för han hade uppfattat Oscarsson som om han spelade samma person i allt han sett honom i. Så jag berättade om bauta-skandalen han skapade på annandag jul 1966 (tror jag i alla fall att det var) då han var hemlig gäst i Hylands hörna under rubriken "God afton vackra mask".

Det var en programpunkt där någon kändis kom in förklädd till oigenkännlighet och Hyland skulle gissa vem det var. Du som är i min ålder eller äldre minns det säkert lika väl som jag men för er andra kan jag berätta att Oscarsson kom in i någon slags rustning som en riddare ungefär. Och när Hyland väl hade listat ut vem som gömde sig under plåten började han att klä av sig.

Och han klädde verkligen av sig också! Ända ner till kalsongerna! Och när han stod där i bara kallingar tog han av även dem. Tre eller fyra par kalsonger drog han av innan han avslutade och Hyland såg ut att lida alla helvetets kval eftersom han inte visste om Per tänkte ta av även sista paret kalsonger.

Jag var en späd liten gosse på den tiden. 9 år om det var 1966 som jag tror. Och tyckte nog att det var ganska spännande att höra på Per Oscarssons sexualundervisning i direktsänd TV, om än svartvit.

Idag skulle inte många ha höjt ögonbrynen nämnvärt över hans tilltag men då, på sextiotalet, blev det folkstorm och frågan är väl om någon svensk blev mer hatad det året.

Sedan minns jag också P.O i rollen som "Mannen som inte vågade frysa" där han spelade en orolig själ som var livrädd för att förlora värmen i sitt hus och därför installerade flera olika värmesystem för att säkerställa att värmen alltid skulle finnas där. I slutet av den TV-filmen börjar det brinna i huset. Och det är mitt i vintern så han brinner hellre innen än går ut i kylan. 

Mot den bakgrunden känns det nästan lite otäckt att det var så han dog i verkligheten också. Innebränd när hans hus började brinna på natten.

Allt detta berättade jag för yngstingen igår kväl och han lyssnade intresserat. Vi är dock rörande överens om att han var en fantastisk, om än kanske lite udda, skådespelare. Men det är ju just de som blir odödliga!

Odödlig känner jag mig dock inte alls för egen del. Tvärtom är det som vanligt dagen efter julafton. Man vill liksom inte ha någonting utom kallt vatten.

Lyxproblem? Javisst är det så. Det är inte synd om mig ett enda dugg. Nu ska jag ta på skor och jacka och tvinga mig ut på en liten promenad i vintermörkret. Och intala mig själv att idag är första dagen då det går åt rätt håll med ljuset. Vi går mot ljusare tider även om det kanske inte går så fort!

Så, häng i, kära ordbrukare i Stenungsund, Vallåkra, Ankarsvik och Gäddede. Det kommer en vår! Ocg efter den kan ni hoppa upp och klappa er i häcken på att det kommer en sommar också! Så småningom...

"Allt kommer till den som har tid att vänta!"