Bromsade in och mellanlandade här ett slag innan sängdags. Kanske blir det ett inlägg, kanske inte. Beslöt mig för att låta fingrarna dansa på tangentbordet för att se om de kan skapa något värt att publicera eller inte.

Arbetsveckan lider mot sitt slut. Bara fredag kvar nu innan man får sin efterlängtade helg. Som ju också försvinner i ett nafs. Den går oftast så fort att man knappt ens hinner med.

Fredag den trettonde imorgon men jag tillhör inte dem som låter det bekymra mig. Jag diskriminerar inga datum eller veckodagar, tycker alla dagar är de andra ungefär lika och tror inte på gammalt skrock.

Lägger t.ex nycklar på bordet ibland och är inte rädd för att gå under en stege Såvida det inte står en människa på den med en färgburk eller verktyg som jag riskerar att få i skallen.

Inte heller bekymrar jag mig så värst om jag skulle råka ha sönder en spegel. Och om jag skulle spotta tre gånger för att en svart katt korsar min väg skulle golven här hemma snart bli ganska ofräscha eftersom sonen kattoxe är svartare än en natt i en kolkällare

Idrottsmän sägs dock vara lite mer skrockfulla än gemene människa. Finns många som tror att de t.ex måste knyta högerskon före vänster för annars går matchen åt pipan. Tänkte lite på det imorse faktiskt medan jag skrudade om till arbetsuniformen. Hade ställt fram båda skyddsskorna på träbänken framför skåpet men högerdojan råkade ramla ner på golvet. Tänkte någonstans att jag skulle ta på skon på vänster fot innan jag plockade upp den andra men det kändes liksom fel så det blev högerskon först ändå. Inte på grund av någon tro på tur eller otur utan bara för att jag tydligen är inrutad till att göra så. Och visst är vi lite som korna där, vi går gärna till samma bås varje gång. Råkar det sedan sitta någon annan på den plats där vi brukar sitta i personalrummet säger vi förstås ingenting utan sätter oss någon annanstans. Detsamma upplever jag när jag tagit av arbetskläderna och går för att duscha innan jag åker hem och det står någon annan i "min" duschkur. Jag ställer mig förstås i någon av de åtta andra duschar som finns och säger givetvis ingenting. Men om vi är riktigt ärliga så känner vi ändå en vag irritation över att någon rubbar våra cirklar på det viset.

Vanor och rutiner är förstås både på gott och ont. På gott därför att de förenklar tillvaron, vi slipper tänka utan kan göra som vi gjort i alla tider eller åtmnstone sedan ganska lång tid.

Å andra sidan tror jag att det är nyttigt att utmana sin hjärna i det lilla. Att medvetet välja en annan plats i fikarummet eller vid sitt eget köksbord än där man alltid sitter vidgar ju faktiskt världen en aning. För då märker vi ju ganska snabbt att vi inte dog av det. Eller att tvinga sig att ta på vänster sko före den högra fast man alltid gör precis motsatsen.

Kanske man skulle testa det redan imorgon bitti. Fast.... törs man det? När det är fredag den 13;e...?